Spinster and Spin(n)ster

Blædel, Sara, Bara ett liv
Falcones de Sierra, Ildefonso, Katedralen vid havet
Kallentoft, Mons, Sommardöden
Lapidus, Jens, Aldrig fucka upp
Läckberg, Camilla, Sjöjungfrun
Persson, Leif G. W., Den som dödar draken
Östlundh, Håkan, Blot

—

Äntligen ger Leif GW Persson den förfäääärlige Ewert Bäckström en egen bok. Vi får väl se om han tar livet av honom nu. På Bokmässan avslöjade han att otaliga poliser bett honom ta Bäckström av daga.

“Katedralen vid havet” ska jag få hämta i dag, det ser jag fram emot. samtidigt återlämnar jag Ulrika Kärnborgs vackra men inte helt okomplicerade bok “Myrrha”. Vilket språk! Vilken tidskänsla! Det viktorianska England får liv (framförallt Londonskildringarna är alldeles ljuvliga) i en annorlunda kärlekshistoria om passion och beroende. Huvudpersonerna har funnits på riktigt, det är otroligt intressant att följa dem i Kärnborgs tolkning. rekommenderas!

Jag hade telefonmöte med våra kolleger i Kina i morse, de reagerade på att jag låter som [insert valfritt fult ord]. “You need to take care of your body” sa de, och jag försökte förtvivlat förklara konceptet “pollenallergi” för dem. Det gick inget vidare :)

Efter mötet slog jag lite i mina böcker och skrev så - på en smula kantig pinyin - “Wo dui hua fen (花粉) guo min” (jag är allergisk mot pollen) och de fattade vad jag menade.

祝你早日康复 “Zhu ni zao ri kangfu” kom det tillbaka. (”May you get well quickly”!)

Det känns lika kul som när jag var i Kina några månader 1998 och tränade lite i smyg på att skriva 瑞 典 (”Ruidian” = Sverige) för att kunna få till det på vykorten. Jooo, man kan skriva Sweden men det är inte lika kul.

Jag hade inga större förhoppningar om att lyckas, för mig ÄR det ju streck hit och dit och ett lite för långt eller för smalt eller vad som helst kan ju ändra betydelsen alldeles fullständigt när man som jag egentligen inte har en aning om vad man egentligen håller på med.

“Does this mean anything?” frågade jag en av kundens representanter och han sken upp och sa (ja, fast på engelska då) “Men, det står ju Sverige!”. Vi blev lika lyckliga båda två. Sällan har jag varit så stolt över min handstil ;)

Japp, jag älskar språk.

Ändå har jag nu i snart två månaders tid sagt nej, nej, nej och nej om att åka till Kina och jobba i drygt ett år. De hade till och med tänkt till lite extra och lockade med att de skulle ordna jobb till K, så att han kunde följa med om jag svarade ja till att ta tjänsten (jag skulle bli nåt chefaktigt, absolut inte sånt som jag gillar m a o) ifråga - men icke. Jag bara VILL inte. De där ynka fem procenten av mig som tycker att det skulle vara utmanande och utvecklande drunknar i resten av mig, alla mina 95% som bara får ont i magen av blotta tanken.

…och detta - att jag sätter mig och skriver en bloggtext istället för att gå ut i fikarummet tillsammans med de andra - är kanske inget bra tecken men jag är så sliten så sliten nu. Jag vill bara SOVA! Eller, kanske åka till London. NU!

Jag går omkring med mina livsprinciper i en plastpåse och undrar vad jag ska göra med dem. Sälja dem på blocket? Skänka till myrorna?
Vem skulle vilja ha den vuxnes version av barnteckningar? Mamma?

Veckans bästa text kommer från Brainflakes: Dagens näradöden-upplevelse

(trött, slut och väldigt igenkännande? jag? jajamensan)

Stackars Klas. Inte nog med att jobb-bilen pajade strax norr om Gävle (han skulle till idrottsarenan formerly known as Arosvallen, alldeles nästgårds, för att reportage-a) så att hans Västeråsbesök blev om intet. Eftersom bilen pajade missade han dessutom följande middag en casa Andersson:

Nybakad foccacia. Basilika, mozzarella och rosmarin smaksätter.

Favvokycklingen. Lårfiléer (viktigt, de är mycket saftigare än bröst-diton) fyllda med gorgonzola, sedan lindade med bacon. Swooosch in och ugnsbaka.

Ständiga storfavoriten: rostade grönsaker. Pären, zucchini, aubergine, fänkål och rödlök. MUMS.

Dagens insikt: vi måste traska upp till Abney Park Cemetery. Magiskt!

Funderar på att köpa ett extra minneskort till kameran. Det kan nog vara värt de pengarna, utifall att.

Inte många dagar kvar nu. Yay!

Izzy gick ju loss rejält (har man någonsin sett en katt storsmila så gjorde hon det då, trots att hon var uppskuren både här och där) på knarket hon serverades efter sin operation, och hon vägrar fortfarande kattmynta efter det. “Vad går hon på nu då?” undrade vi, men så hörde Kristoffer talas om ungarna som boffar lustgas från gräddburkar och plötsligt så bara förstod vi.

Den anklagade försöker gömma sig i linneskåpet.

Boffa burkgrädde va? Vilken katt!

—

Slötittande på TV pågår, Tre Kronor möter Vitryssland i Hawaii-hockey. “Ho-ho-ho-hockeyfrilla!” skanderar vi med jämna mellanrum. Så de ser ut, pöjkera. Jagr, kom tillbaka, allt är förlåtet.

—

Annars? Jag är toksjuk. Hur ska man annars ha det när man har fyra lediga dagar på raken? :)

—

Kolla in coolaste Fredrika. Vad hon är tar sig för, så gör hon det med en avundsvärd passion. Ljuvliga kvinna! Jag tycker - trots att jag inte delar löpintresset per se - att det är så himla kul att läsa, just på grund engagemanget.

Han jag delar täcke med fick något underligt ryck i morse, apropå löpning. Under veckorna surar vi båda när det är dags att gå upp, men i morse studsade han upp före sju. Jag hörde underliga ljud och hasade upp efter honom, gnuggade mig ögonen - och, men, hupp, jag såg rätt. Där stod han, i löpkläder.

“Jag drar ut och springer en stund jag”.

Vad jag svarade på det lämpar sig förmodligen inte att skriva (det där är en omskrivning för “jag var så trött, så jag minns inte”) men jag gissar att det var någon variant på temat kombination av orden “tok” och “[censur]”. Till hans försvar får jag väl berätta att han kröp ner hos mig och somnade om igen efter löpturen. Men ändå!

Jag ska påminna honom om det där på måndag morgon när vi sitter tvångsväckta och surar vid frukostbordet igen :)

Liten Andrea har fått en diagnos - det var en elak sepsis som höll på att ta kål på henne - och nu ska det väl förhoppningsvis gå åt rätt håll. Andas ut gör jag nog ändå inte förrän hon… tja, fyller 47, ungefär.

…i brist på andra sköna besked är att vädret i London nästa vecka börjar gå åt rätt håll. Måtte det hålla i sig.

*klonk* ner på marken igen.

Ont i magen över en nyfödd familjemedlem (tänk att jag blivit gammelmoster! min halvsyster är MORMOR. rynkorna flockas även på mig) som föddes igår och ännu inte riktigt får fart på andning och cirkulation. BIVA och tusen undersökningar, läbbigt ryggmärgsprov idag, inte klokt vad den lilla tjejen får gå igenom under sina första levnadsdagar. Det gör mig ont! Hon är ju vår efterlängtade prinsessa, hon ska ha det bäst i hela världen.

Läkarna tror att de ska klara henne, men inte tusan hjälper det mot magontet just nu.

“Har’u varit i Indien också?” undrade kollega Mats, som skickade följande skylt. Han hade fått det som exempel på hur varningsskyltarna ser ut i ett projekt de ska matcha.

FNYS!

Men lite roligt var det :)

(vi åt faktiskt köttfärssås och spaghetti igår, så det var dags för söndagsmat idag ;))

Marinerad (habanero, tomatsås, tequila, soja, vitvinsvinäger, olivolja, honung, salt och peppar) fläskfilé, rödlökar och zucchini. Mumma.

Tillbehör - ljummen potatissallad. Kokt skivad potatis och rödlök blandad med smet av olivolja, vinäger, persilja, vitlök, stark senap, färsk basilika, salt och peppar. Vänd ihop medan potatisen ännu är varm så gojsar allt ihop sig på riktigt smarriga vis.

Ananas, marinerad i päronvodka och honung. Skall ätas till vaniljglass.

—

Allt blev så löjligt gott att vi bara flinar lyckligt. Så kan man också ha det en alldeles vanlig måndag i slutet av april.

“Jag känner mig hånglig i dag” sa Kristoffer förut. Känna sig hånglig, det var väl ett kanonbra uttryck tycker jag! Varsågod, use it. Mycket sötare än den något klumpigare “hångelsugen”.

ÄNTLIGEN någon som står upp och försvarar den stackars förtalade potatisens heder!

Jag älskar potatis och tycker att det blir rent absurt när folk i förmodad hälsoiver ska slå ner på den, “jag kan/får inte äta kokt potatis”, yada yada.

Jag är en klunsmulla, men jag kan lova att det där som dallrar kring ändalykten - det kan jag INTE skylla på kokt potatis!

(umf, se glassrecensionen nedan, om inte annat ;))

Wooohohoooo, Ben & Jerrys nya ‘wich är ju hur god som helst! Vi skulle bara ta en promenad efter att ha tryckt en varsin förvisso rätt god matlåda men i ett otroligt trist och stökigt lunchrum, solen sken INTE men termometern hävdade 18 grader varmt ändå, klart man ska långpromenera. Och jaaa, man måste ju köpa brittiska tidningar för att leta evenemangs- och shoppingtips och hejsan hoppsan - Pressbyrån vid tågstationen kanske? Jorå. Där fanns de, glassarna. Kakorna som omsluter glassen är så där häääärligt blötsega!

Gå och äta? Näe. Denna goda glass förtjänar att njutas sittande. Vi satte oss på en bänk vid stationen, och insåg först försent att vi verkade mer än nördigt nördiga, som de värsta trainspotters vända mot järnvägen. Yrkes-skador :)

Blædel, Sara, Bara ett liv
Falcones de Sierra, Ildefonso, Katedralen vid havet
Kallentoft, Mons, Sommardöden
Kärnborg, Ulrika, Myrrha
Lapidus, Jens, Aldrig fucka upp
Läckberg, Camilla, Sjöjungfrun
Östlundh, Håkan, Blot

Jag är mitt i massor av böcker, men ingenting förmår riktigt väcka intresse nog att avsluta. Jo, Londonböcker - jag har klämt två stycken den senaste veckan. Andrew Duncans Walking London är riktigt trevlig, vi kommer nog inte att följa någon av hans exakta rutter, men det finns många bra tips på roliga saker som man inte skulle ha tänkt på om man bara passerat förbi. Jag är ju en sån där som gillar små fåniga detaljer, värdelöst vetande, yada yada. Kanske den där lilla, ganska oansenliga men ändå roliga statyn inne i gränden som jag annars bara skulle ha passerat utan att vända på huvudet. Ja, ni vet.

Jag var ju bara tvungen att köpa mig en bok på Världsbokens dag också. Ju. Det blev London topp 10, en liten, lätt-å-stoppa-i-fickan-bok om London, allt igenom upplagd som en bunt tio-i-topp-listor om nästan allt i hela världen (eller åtminstone London), för reapriset 99:-. “Knasigt upplägg” tänkte jag initialt, men med facit i hand var det ett otroligt ROLIGT upplägg, som verkligen fick mig att vilja svepläsa hela boken på en gång (um, ja, det gjorde jag :)). Kristoffer blev lika förtjust som jag.

(Angående London så är den stora frågan just nu Windsor eller Hampton Court? Tål att tänka på. Jag är sugen på båda, men med bara fyra dagar och en hel bunt andra måsten så får man sålla hårt bland de lite mer avlägsna utflyktsmålen. När det gäller shopping har vi allvarliga planer på att överge innerstan och faktiskt kolla in Bluewater som ligger några mil ut från stan. Bluewater är Europas största shopping-mall, bara det låter ju, eh, spännande :))

…och så blev det en relationsroman också. Sådana läser jag VÄLDIGT sällan (åtminstone rena relationsromaner utan en twist av historia eller kriminalfall), men å andra sidan var detta också en liten reseroman i sig, åtminstone om man som jag fascineras av Sicilien och Etna. Helena von Zweigbergks nya bok Ur vulkanens mun är en välskriven historia om en relation i upplösning - hur bra går det egentligen att dra iväg med två barn och “laga” sin relation under en semastervecka? En semestervecka man egentligen kanske inte har råd med, som därför får tillbrngas i ett trångt rum utan luftkonditionering.

Huää, dialogen var så smart och “naturnära” skriven att jag trots att jag tyckte mycket om boken och verkligen ville veta mera tvingades läsa den i små doser. Den gick rakt in i magen, JAG fick ångest av Annas och Mats bråkande.

Jag känner allt mer att en grill börjar bli ett måste. De där fruktgrillspetten…. *aaaaargh*

Fin rejäl och fullstor grill, eller liten och smidig? Det får nog bli liten och smidig, tänk att ha en liten bärbar som man kan plocka med sig ut så att man kan grilla direkt på picnicen. Nåt sånt här kanske? Såg en billigare variant (199:-, som hittat!) på ICA. Frågan är bara hur länge den måste svalna efter användande. Hm.

Nä, det får nog bli en titt i plånboken, och sedan ett inköp. Snarast.

Hur överkänsliga får folk bli?

…sen är jag som så många andra otroligt nyfiken på att se om Lars Norén anslås samma tillmälen och psykatriska diagnoser på grund av sin bok som Maja Lundgren fick på grund av “Myggor och tigrar”.

Min pv cykeldåren har köpt mtb-handskar åt mig. Undrar om han har några skumma dolda avsikter med det? ;) Nu fattas bara hjälm, kläder och… tja, CYKEL.

Jo, jag har ju funderat på en mtb ganska länge, hittade t o m en som jag blev riktigt riktigt sugen på. Vi får väl se hur ekonomin ser ut efter Londonresan. Det blev faktiskt en sorts ofrivillig mtb-vända för några helger sedan, jag hamnade i ett backigt, mjukt och allmänt besvärligt skogsspår med älskade tantcykeln, och det var kanske inte alldeles… optimalt. Jag skulle ju bara ta en smart genväg till “mellanfemman” på Rocklunda. Hmf.

Mitt lilla sidobord är färdigsnickrat nu, förresten. Ekträ, vackert i sig men det känns för blekt där i hörnet. Jag har köpt mörkbrun bets, det blir nog några vändor med penseln trots allt.

Den här (för mig helt okända) lilla tjejen fick mig att tänka “men det där är väl livet på en pinne!” i ordets alla bemärkelser. Djurgårdsutflykt i aprilsol, en smaskigt tjock bok i handen och Den Perfekta Grenen i Det Perfekta Trädet. Hon såg genuint genomnöjd ut, och jag förstår henne PRECIS!