Spinster and Spin(n)ster

Jag är tyst och tråkig i bloggen men det är ett rushande utan like de här dagarna.

Jag skulle ju bara gå på en anställningsintervju för ett extrajobb (nr sju i ordningen) i onsdags morse (efter tre timmars sömn, och med MYCKET tungt huvud… *arrrrrgh* vi skulle ju inte alls vara ute så länge, och VAR vi tvungna att prova igenom alla sorter som fanns i hela baren? vådan av att ha personalförmåner *tittar i taket*) men på morgonen innan jag skulle dit så ringde telefonen, det var Uppsala - “kan du jobba ikväll/natt/imorgon?”. Just DÅ var jag pigg och optimistisk och orkade allt i hela världen så jag sa “javisst, I’ll fix”.

Några timmar senare kunde jag ha gett mig själv ett kok stryk på grund av det beslutet ;)

Nåja. Direkt från extrajobbsprat nr sju alltså och hem igen och packa Uppsalaväska, gå på kväll/nattjour/dagpass-dagen-efter - det blev 20 timmar och ingen sömn alls (lyckad nattjour :-/…), sedan hade jag 3,5 ledig timme innan jag skulle till skolan (professor Mazzarella var dödligt imponerad av att jag ville komma alls efter det arbetspasset - jag tror att hon underskattar sin dragningskraft!), hemma i Västerås igen strax efter tio på kvällen. Telefonen ringde igen, mer vikariebehov i Uppsala (fast jag egentligen inte alls kan, orkar eller vill) och dum som jag är så sa jag ja igen.

Nu har jag avverkat jobbsnack 1 på förmiddagen idag, ska iväg på nästa anställningsintervju i Norrland (jaja, Finnslätten) om en halvtimme, sedan bär det av direkt till Uppsala igen för ännu en kväll/natt/dag.

Vännen kommer att få hem en trött och tyst Siv imorgon igen. Han kanske iofs tycker att det är rätt lugnt och skönt, men det VORE ju kul att hinna ses nån gång när man känner sig utvilad också ;)

…och det värsta är att jag har skola igen på måndag och vi fick en JÄTTEROLIG men rätt besvärlig skrivuppgift igår (vi ska skriva en novell på en A4-sida som spinner runt ett DOFTMINNE) som vi ska ta med oss och redovisa då. Och det ska jag hinna göra/fundera på exakt, öhm, när då …?

Telefon idag, nu är jag en av tre som är kvar i matchen på Stockholmsjobbet.
Alla tre ska få träffa VD + ytterligare en person, fast det är två veckor kvar tills jag ska dit.
*aaaaargh*
Denna väntan.

och så har folk svårt att haja att vi är mor och dotter? ;)

…mitt lilla fejs och jag. Eller, fejset känns så bekant (jaja, ni hajar) att jag inte tänker på det, men fingrarna är ideligen och pillar på det lilla som är kvar i nya kortklippta nacken. Tur att jag har massor av lugg kvar, det är alltid tryggt att kunna gömma sig bakom luggen :)

Jag hade varit på skolan (Mdh alltså - inte UU :)) och tog vägen om stan hem, tittade in på hotellet där E jobbar för att säga hej. Där satt vi bakom receptionen och fikade, jag satt och spanade ut genom “envägsfönstren” och berättade just vad jag konstaterat förut idag, att senast jag var på Skybaren så var det försvarsmakten som “made our day” men så lär det ju iallafall inte bli ikvä… och så började jag asgarva, för på andra sidan disken stod ett helt gäng officerare och skulle checka in. Jag tror dock inte att de här kom från marinen, de lät mer som… tja, fjällmuppar (är det armén tro? jo, men det är det nog) ;)

Det vore väl DEN om man inte skulle få napp nånstans snart. Jag garvar rakt ut men vet samtidigt att man inte ska ropa hej…

Mobilen ringde, det var VDn på Konsultfirma1 (som jag har haft kontakt med sedan i april, mitt absoluta förstahandsalternativ om jag skulle kunna vara kräsen och välja), han ville ha kompletterande information för han ville marknadsföra mig som projektledare gentemot en kund (ett projekt som lät jättekul, om än en smula besvärligt! :)). När jag klickade av det samtalet ringde fasta telefonen och en bekant på andra sidan Atlanten frågade om jag eventuellt eventuellt kunde vara intresserad av ett tillfälligt jobb som räkneslav.

Jaaa! Alla förslag mottages tacksamt. Det bästa med det där sista jobbet - OM det skulle gå igenom - är att även det skulle kunna gå in under Konsultfirma1, och då får jag in en fot vilket fall.

…och i samma stund som jag skrev det ringde de från Sthlm också, jag HAR gått vidare till den grupp som ska presenteras för VD imorgon :)

Ja, jag hänger i många trådar. I’m still up for grabs.

Jag har blivit antagen till en nätbaserad distanskurs i “Digital storytelling” (5 p, halvfart).

Ååååh, jag vill gå den, men det hänger verkligen på att jag får jobb snart, annars bränner jag min rätt att stämpla (haha, en rätt som jag fortfarande inte ens har fått bekräftat att jag har, men det är ju dumt att äventyra det hela ännu mer).

Yay! Jag älskar det veritabla smörgåsbord av kunskap som breder ut sig allt mer när det handlar om nätbaserade högskole-/universitets-kurser utan obligatoriska träffar - men det borde finnas möjlighet för ÄNNU mer! Hoppas att det “boomar” rejält de kommande åren.

…omgång två och prata med chef blir det - men det är inte Stockholmsjobbet som har hört av sig idag utan stället där det fanns ett projektledarjobb här i stan (stan och stan, Finnslätten = Norrland för en del av oss men man lär ju vänja sig *asg* <— sorry Mia :)).

Jag känner mig återigen hedrad eftersom jag vet att det var många sökande och jag var ju INTE nöjd med intervjun hos rekryteringskonsulten - han släppte mig alltså vidare trots allt, det var ju skönt.

Oops. When it rains it pours. Det måste måste MÅSTE bara bli nåt av nåt nu snart?

OM inte så ska jag på intervju för extrajobb nr fem imorgon bitti. Eller bitti och bitti, 9.30, men det kan KÄNNAS som bitti för jag ska ut och busa ikväll (Trevliga Tisdag i Skybaren, sist jag var där så gjorde svenska försvarsmakten ett bejublat besök men de är så vitt jag vet inte i stan den här gången). Det brukar vara full fart där TROTS att det är tisdag, och det är också ett rätt bra ställe att ragga extrajobb för det är dit stora delar av stans krogpersonal går när de går ut ;)

Finnslätten är egentligen bättre än Mörby C ur fler aspekter än bara pendlingen. En sak som jag skulle sakna i Mörby C är det där med resandet utanför Sveriges gränser. Det är inte fullsketet med långa exotiska resor på just det där stället på Finnslätten heller (inte som på mina tidigare jobb iallafall), men dörren är inte stängd. Nån vecka här och var kan det bli och jag trivs ju så FÖRTVIVLAT bra med sånt.

Det som talar MOT Finnslätten är att det är en avdelning där folk gått in i väggen på löpande band de senaste åren, så till den milda grad att de nu fått tillgång till en alldeles egen kurator. Det visar ju att ledningen har insett problematiken, men därifrån är det långt till en riktigt bra arbetsmiljö. Men man kan ju inte få allt. Och jag har ju heller inte fått det. Men alla som söker jobb numera vet att det är sköööönt att iallafall komma vidare till intervju nummer två.
Nu är det upp till mig. Pang på bara!

Jag flipprade just förbi en förannonsering för kommande avsnitt av “Paradise Hotel” där Natacha Peyre berättar (jajaja, man får se det också) att “jag har bunnyöron och en candy-bra, alla tjejer får smaka”. Ah, en behå gjord av godis. Innovativt, fast mina liljekullar skulle inte funka i en sån ;)

Samma Natacha har uttryckt besvikelse och bestörtning över att TV4 framställer henne som en bimbo. Jag är förvisso en anhängare av att man ska få klä sig som man vill och slippa dömas “efter håren” för det, men… bunnyöron och godis-BH, där går kanske gränsen. Funderar intensivt på vem som skulle kunna komma undan det med kvarhållen air av ickebimbo men… tja, Camilla Parker-Bowles? Nä, ta mej tusan, inte ens en brittisk stiff upper lip kan klara av DEN klädseln.

(jag hade LOVAT mig själv att inte skriva om detta, men så kom Camilla P-B upp för min inre syn och den inre synen måste jag ju bara bjuda på :-D)

Det blev pasta med gorgonzolasås (dock med zucchini, blomkål, paprika, oliver, vitlök och spenat denna gång) idag med, jag har varit nervös och det ÄR min “comfort food” (varför finns ingen bra motsvarighet på svenska? “tröste-mat?”).

Galbanis gorgonzola brukar fungera bäst (har blivit besviken över andra sorter många gånger) men igår fann jag en från Mauri som var löjligt mycket billigare, så den måste jag ju prova.

Tjohooo, den är ÄNNU godare!

Bara för att riktigt släta över det där gråtmilda här nedan så gör jag nåt som jag INTE brukar göra så ofta, jag hakar på en sån där skönhetsmedelslista, denna funnen hos Hedgehog-Sara. Jag får väl förvarna om att jag inte är speciellt exklusivt lagd…

Rengöring: hm… nåt billigt från Yves Rocher
Ansiktsvatten: använder inte
Ansiktsskrubb: nåt billigt från Yves Rocher
Ögonmakeup remover: det tar jag med vanliga rengöringen :)
Dagkräm: L’Oreal (billig från ICA)
Ögonkräm: använder inte
Allroundkräm: nja…?

Foundation: använder inte
Concealer: använder inte
Löst puder: använder inte
Fast puder: Kanebo Total Finish
Rouge: sällan - men nåt billigt från Yves Rocher när det bär till
Bronzing: använder inte

Mascara: Estée Lauder MagnaScopic
Eyeliner: billig från Yves Rocher
Kajal: använder inte
Ögonskugga: Isadora

Läppglans: L’Oreal Glam Shine
Läppbalsam: Labello :)
Läppstift: använder inte
Läppenna: använder inte

Doft: Calvin Klein “Contradiction” och Carolina Herrera “212 Sexy”
Mjuk av: nåt billigt vaniljdoftande från Yves Rocher

Den som tror att jag gärna handlar extrapris från Yves Rocher tror alldeles rätt.

Och ska man se till detta här ovan så är det ju - bortsett från pudret och mascaran - rent j*vla fantastiskt att jag ändå är så snygg som jag är! *asg*

Jo, men man är ju som man vart. Min Bästa Referens tog sig tid att skriva en rapport, trots allt, om vad som sas.

Det som hade sagts fick mig att störtböla, och inte blev det bättre (eller jo, det var ju jättebra, men ni hajar) när rekryteringskonsulten hade sagt att mina andra referenser (som jag inte alls var lika säker på) hade gett samma goda respons.

Det är svårt att beskriva (för den som har glömt, eller aldrig varit där) hur värdelös man kan känna sig när man inte hittar jobb, och att då få så fina vitsord som jag fick nu - ja det går inte att beskriva. Jag fick dem förut också, via mail från stundtals mycket överraskande håll efter att jag blev uppsagd under min tjänstledighet, men som alla vet så är goda omdömen lätta att glömma när det dåliga självförtroendet får fritt spelrum.”Då ska man inte ge det fritt spelrum då” kan man tycka, men hela situationen utan jobb är upplagd för att man ska… ja, få rätt god hjälp på traven med att känna sig värdelös.

Jisses. Så här personlig brukar ju inte jag vara. Nå, jag är nog som vanligt imorgon igen, då skriver jag bara om katter och strumpbyxor, jag lovar :)

Jag har drömt om nya glasögon ganska länge nu (mina är fem år gamla), men det har varit ganska enkelt att avstå för jag har inte sett några bågar som har fått mig att bli alldeles till mig, mina bågar är ganska lika mycket av det som finns än och de nya tjockare bågarna som har kommit (sällan har glasögonmodet känts lika varierat som nu förresten - KUL!) klär mig inget vidare eftersom jag har ett litet ansikte med tätt mellan ögonen. Tro mig, jag har provat. Det såg, ehm, kul ut :-D

I förra veckan fick jag emellertid ögonen (haha) på ett par ursnygga bågar som låg och glänste i fönstret hos Min Optiker. Jag SÅG ju att de var av ett Löjligt Dyrt Märke (MaxMara) men provade dem ändå och det kunde jag ju kanske ha låtit bli, för de var jättesnygga på mig. Väldigt annorlunda glasögon, men ändå inte för extrema för mes-jag.

“För dyra” tänkte jag och gick till Billigare Alternativ-affärerna och letade efter liknande, utan Dyrt Märke. Finns inte.

Tänkte “ja, men mina glas kan väl inte kosta mer än strax under tusenlappen?” (haha, optimist) så jag gick tillbaka in till min optiker idag och frågade vad glasen i sig kostar. Hm, det märks att det var många år sedan jag köpte brillor sist. Jag hade förträngt det faktum att jag har högbrytande mineralglas (det är FÖTRÄFFLIGT, de repas inte och för mig som är en närsynting blir de mycket tunnare och lättare än de colabottnar jag annars riskerar).

Räknaräknaräkna - ha, strax under 5000:- skulle brillorna gå lös på inklusive synundersökning. Sure. Inte.

“Det är snudd på det dyraste du hittar här i butiken, men de där bågarna tyder på MYCKET god smak” sa optikern och jag fnissade inombords. Ja, men det är väl klart att han tycker det? Det skulle jag också tycka om nån kom in och tittade på Det Dyraste Man Kan Hitta om jag hade en butik :)

(tror de verkligen att man går på den lätta? ;))

Nej, det är INTE aktuellt i dagsläget. Vilken tuuuur att jag har de där relativt orepiga mineralglasen (trots ålder), att synen inte (tror jag, jag vill nog inte veta ;)) har förändrats såå mycket och att mina bågar kanske inte är de hippaste men de duger ett tag till.

——-

…men klippa sig kan man ju göra när man just har fått lön, så det gjorde jag idag.

Sozan är som alltid fantastisk på att trolla med mitt hår, det gjorde hon idag också. Det blev kortare än jag tänkt mig (det känns som om jag ALLTID skriver så när jag klippt mig) men otroligt bra och det där korta växer ju ut på två veckor med mitt ogräsfart-på-hår-växande.

Tack för alla hållna tummar.

Jo, visst skulle jag kanske kunna tänka mig att flytta till Sthlm, men ett bra boende är viktigt för mig och jag är realist nog att inse att det boende jag har nu hittar jag inte en motsvarighet till i Sthlm i första taget, och då kan det vara värt att pendla rent “totalt” sett. Bor man dessutom i en förort på fel sida stan (eller inte alldeles i närheten av pendel/t-bana) så är det inte sagt att pendlingstiden blir så fasligt mycket kortare bara för att man bor i det som brukar kallas Stockholm (det är ju rätt stor bandbredd på den definitionen).

DESSUTOM så vill jag påpeka att man inte per automatik är flyttbar bara för att man inte har en vanlig kärnfamilj! (ingen agg riktad mot dig Annica - jag får höra det ofta av alla möjliga som inte tänker på att man kan ha ett viktigt nätverk utanför det vanliga familjetänkandet)

Jag har inte kunnat få nån rapport från Min Bästa Referens för hon har massor av telefonkonferenser idag så jag tvivlar på att hon hinner höra av sig. Nyfiken, jag? Aaaaahahahaha!

Telefon från Stora Staden, jag har gått vidare till det gäng som bedöms vara intressanta nog att kolla referenser på. Slår det väl ut så hamnar jag i det gäng som får träffa VD för en sista bedömning.

Well well, det är låååångt kvar tills dess, och två av mina (bra) referenser är eller har varit på semester så jag vet inte ens om hon får tag i dem. Vi får se. Vifårsevifårsevifårse.

Och Vännen började argumentera mot det där jobbet när det gällde pendling, “du hatar ju att pendla till Uppsala” och det gör jag - men det är lika mycket det fattiga livet och en utbildning som jag egentligen inte vill gå som gör det hatet, det och utkylda bullriga bussar.

Buss 804 till Uppsala: 1 timme och 40 minuter
Regionaltåg till Stockholm: 53 minuter (idag, och de vill/ska snabba upp den turen ännu mer)

Läsa på buss: funkar sällan (åksjuk)
Läsa på tåg: funkar alltid

Vidaretransport:
Uppsala: buss eller 20-25-minuterspromenad (till skolan), buss som går en gång i halvtimmen (till jobbet)
Sthlm: promenad genom “suckarnas gång” till T-banan, tåget sen går var fjärde minut och tar ungefär en kvart.

Nej, det är aldrig kul att pendla men vad är alternativet? Jag måste måste MÅSTE ha ett fast jobb.

Och det är ännu så långt till den där eventuella VD-intervjun och vidare från det att jag inte ens kan känna att jag på allvar behöver oroa mig för en kall vinter på tågperrongen.

…som har missat Bitis bilderbok:
1) spana in Bitis bilderbok
2) häng med till hans länktips från häromdagen - The Joy of Tech “Deciphering cat body langunage”.

Jag har traskat runt med Jamiroqaui och Röyksopp i mp3-spelaren sedan mitten av juli nu, och det är två bra skivor men jag är så otrooooligt less på dem vid det här laget.

Varje jobbpass i (OK då, strax utanför, åt “fel” håll) Uppsala kostar strax under 5 h på buss t o r och jag har ju redan spenderat par-tre-fem-hundra (yyyyyl) resor på 804:an vid det här laget så busspratet har jag ju milt sagt ledsnat på (jag har förvisso ALDRIG velat lyssna till folks privatliv när jag reser) efter den dosen, hence: mp3-spelaren blir räddningen.

Ååååh, jag har längtat efter nåt nytt, och Jay-Jay Johanson är alltid bra så jag tokchansade på hans nyaste (”Rush”) osedd (haha, ohörd).

YAAAAAY, vilket kap! Tokbra. Underbara vemodiga “Rush” (som inte doftar så lite av 10CCs “I’m Not in Love” från… ja, då-nån-gång-på-stenåldern-när-jag-spelade-in-blandband-från-radion ;)), lika snygga “Last of the Boys to Know”, discodängiga “Because of You” (hm, sampling av enstaka takter från Supertramps “The Logical Song” i versen tro?) och… ja, jag har inte hört nån låt som jag inte gillar än.

Jay-Jay var BWO långt innan BWO var BWO. Ungefär.

Kan jag nu bara ta mej förbi den vanliga irritationen (den är copy-controlled vilket ställer till det när jag ska fixa mp3:or till spelaren, men det brukar fixa sig om My Dear Friend skulle råka vara snäll och låna ut sin dator som är behäftad med bättre program för sådana saker än min) så är höstens pendlande räddat i minst 1,5 månad! Yaaaay! Yay-Jay-Jaaaay (ja, jag vet att det är fånigt men jag kan inte sluta ;))

(David, gillar du Jay-Jay? Du BORDE göra det! (lyssna nu på mamma!))

Jay-Jay Johanson

Jag gjorde en sån här för några år sedan, och den har nog inte ändrats sedan dess (ack och VEEEE vad studier/arbetslöshet inverkar menligt på mitt resande *gruff*) när jag tänker efter.

create your own visited countries map

Stor tyngd på Europa och några enstaka länder i Asien. (och Kuwait är så litet att den klatten inte syns alls, man borde kunna “vikta” resornas betydelse - Kuwait är nog Min Resa Nr Två genom tiderna hittills, Sri Lanka intar ännu förstaplatsen [d v s den andra resan - den första resan dit var ju så kort]).

På missat-kartan (har ett och annat outnyttjat visum i gömmorna, av olika anledningar): Iran, Mexico, Kanada och USA.
Grmpf.
…men någon gång så…!

(via hakke-snack)

Fem drömresor: (drömma bör man, annars dör man)
Angkor Vat (Kambodja)
Vietnam
Sydafrika
Nya Zeeland
Sydpolen (PINGVIIIINER :-D)

Jag skrattade gott åt Björns analys av “Going postal” av Terry Pratchett.

Skrattade ännu lite till åt den av med. kand. Morr uttalade besvärjelsen (det är inte klooookt vad de lär oss på UU ;))
“Du din gamla dysmenorré, far puts väck, stanna ej nära sivans häck!”

Jag fortsätter att följa Rita på CNN. Rent egoistiskt (jag tänker ju mest på C och hennes familj) så känns det skönt att rutten blir mer ostlig än vad som tidigare befarats, men visst är det ganska läskigt också med alla kemiska industrier och oljeraffinaderier som kan drabbas. I all vår modernitet är vi så sårbara än, och mycket av det ställer vi till med själva. Dagens goody-two-shoes-notering från min sida.

Från köket sipprar trivsam doft, jag har en äppelpaj i ugnen - det blir min tröst för idag. Dubbelvikt-mens (det är inte så varje månad, så jag ska inte klaga, men den kom feltajmat med tanke på kvällens fest) inducerar duntäcke-bra-bok-några-liter-te-och-varm-vetekudde-på-magen-dag snarare än glitter och party.

(hm, man SKULLE allt ha en klatt vaniljglass till också…)

Jag gör förresten pajen med ljus Muscovado istället för vanligt strösocker - det ger ännu knäckigare smak! (kolla in senaste Arla-bladet, där finns den som “Pappas äppelsmulpaj”)

Socker, fett och äpplen (och för all del havregryn, för att dra upp nyttighetsfaktorn lite ;)) inducerar kemisk lycka i kroppen - johooo, den är visst kemisk. Jag blir full i skratt ibland när skolmedicin anses mer “kemisk” än livsmedel. Alla är vi kemi. Kemi kemi kemi. Det är väl en romantisk syn på tillvaron? Alla är vi en bunt vandrande kemiexperiment :)

Det är lika romantiskt som den gamla tesen att “Livet är en sexuellt överförbar sjukdom med 100% dödlighet”. Öhm.

Nej, åter till den varma platsen under duntäcket, där väntar en kelen katt och Gretelise Holms “Krigsbarn”. Den kommer garanterat att vara utläst innan dagen är slut!