Spinster and Spin(n)ster

Jag har ju en förfärlig massa strumpbyxor i alla möjliga färger och mönster i min låda (OK då *viskar* de tar upp två lådor numera… det är väl ett par, eller två eller tre, öhm) och även om jag är en värsting på att fynda dem billigt så är den sammanlagda summan av vad mina fynd har kostat säkerligen… betydande, men jag BLEKNAR när jag läser Malins spaning - strumpbyxor för 789:-
Pucci, jovisst, men JISSES :-O
Tänk att det faktiskt finns människor som köper sånt?

<— de här kostar $165

Ibland, eller snarare ganska ofta -som när jag hittar så där löjligt dyra saker som de där strumpbyxorna (bara ett litet exempel ;)) så kan jag verkligen VERKLIGEN känna att det finns en del av oss människor som har så löjligt mycket pengar att det blir till något osunt. Jag undrar var gränsen går?

Jag vet, den som är oskyldig ska kasta första stenen och varför tror jag att jag behöver två lådor med strumpor(* och bla bla bla men ändå.

*) fast ni kan aldrig ana hur många strumpbyxor man hinner använda mellan tvättstugesessionerna när man har kjol var och vareviga dag :)

“Oj, vi funderade ju på att åka dit!” tänkte jag när jag först hörde om orkanen Katrinas härjningar i New Orleans (nästa egoistiska (ajaj, men jag är knappast ensam) tanke var att “tänk om allt det där fina jag ville se är förstört nu?”)

Ja, iallafall, de jag kunde/skulle ha åkt dit med - om det hade blivit en sommar i Houston - var ju Cecilia och Ricardo, och nu har de båda skrivit lite om Katrina, och vad de gjorde efteråt: Cecilia, Ricardo

(varenda nyhetssändning den senaste veckan har för övrigt fått mig att tänka på bandnamnet “Katrina and the Waves” och dess absurditet med tanke på New Orleans)

Vad jag själv gör? Röda korset! Påse med grejor till Kupan på Vasagatan (fördelen med att städa garderoben och bokhyllan) och pengar i pantapparaten (kolla hos din lokala ICA-handlare, där kan du ofta välja att med en simpel knapptryckning skänka pengarna till RK istället för att få ett pantkvitto att använda i kassan). Många bäckar små.

(så gör jag iofs alltid, inte bara efter Katrina och andra för-dagen-i-media-katastrofer)

Väskor. Väskor väskor väskor - jag är barnsligt förtjust i väskor. Kanske för att det inte spelar någon roll hur fet eller smal jag eventuellt för dagen är, väskan sitter lika bra vilket fall? :)

Bruna väskor är en extrastor favorit (jag och brunt är ett kapitel för sig), och det finns otroligt många snygga bruna väskor i butikerna just nu, men jag tränar mig själv vääääldigt hårt i konsten att tänka “men så bra, den där behöver jag INTE, och inte den där heller, och inte den…”. Stundtals tråkig träning, men nyttig antar jag.

Minnesgoda läsare kan tänkas komma ihåg att jag gjorde ett storfynd på Vaksala Torg förra sommaren (? minnet är kort men intensivt). Tjejen som sålde den ville ha 5 :- för den, men jag saknade växel och väskan var så fin så hon fick 10.
Omvänd prutning kan man säga :)

(kalla mig dum, eller snäll, eller dumsnäll - det är vilket som ;))

Jag har varit otroligt nöjd med väskan, så istället för att köpa en ny satsade jag 15 gånger vad den kostade (! :) nåja, 145:-) på att putsa till den en smula. En nit hade släppt i handtagsfästet och det höll ihop ganska bra ändå, men jag ville laga det. Jag gick till skomakar/väsklagarfavoriten i Sigmahuset här i Västerås, han är OTROLIGT duktig och han gjorde ett jättesnyggt jobb den här gången också.

“Var har du hittat den här väskan?” undrade han och lade sedan till att det var ovanligt bra läder, “den här håller i hundra år till om du vill ha den så länge” (det vill jag, men det är tveksamt om jag hinner äga den så länge av andra orsaker, hum).

Man måste bara älska Vaksala Torg och alla de fynd man kan göra där. Nästa lördag börjar jag 14.00 på Uppsalajobbet, men jag ska åka upp tidigare för att ta en sväng på just Vaksala Torg. Det kan tänkas att jag kan hitta en del billiga fynd att slakta och använda till Hobbyprojektet också…

Ställ fram en ny tesort i en snygg förpackning framför mig och se hur lång tid det tar innan jag köper den för att prova. Jag är så LÄTTLURAD! (…eller hur man nu ska se det ;))

Att vitt te är det nyaste nya hippa i tebranschen (tänk att det går trender där också ;)) hade jag läst om både här och var, på paketet läste jag dessutom att det skulle ha en lätt smak av aprikos (eller var det persika? never mind) och den var SANNERLIGEN lätt. Ja, hela smaken var lätt, trots dubbla tepåsar blev det just ingenting alls tycker jag.

Nja, tummen ner. Jag ger nog bort paketet till någon som inte kräver lika stark smak som jag gör, det kan nog finna sig väl till rätta i fikaskåpet på jobbet i Uppsala, till exempel.

Exakt HUR puckad känner man sig när man skickar iväg en jobbansökan där man bl a skryter med sin goda språkhantering när man millisekunden efter att man tryckt på “send” (i e för sent) ser att man skrivit “Jag vill söka den utannonserade tjöänsten som…” :-/ :-/ *stöööööön*

Jag och min tangentbordsdiarré. NÄR ska jag lära mig att läsa igenom saker och ting extra ordentligt innan jag skickar?

Jag är på biblioteket minst tre gånger i veckan just nu. De reserverade böckerna duggar tätt och inte gör det mig något. Idag är det Nick Hornbys “Fallhöjd” som väntar, jag har inte hört något om den alls på förhand men en ny Hornby är en ny Hornby och då trycker jag snudd på automatiskt på reservera-knappen, trots att jag ändå svalnat betydligt de senaste åren när det gäller hans produktion.

Här i Västerås får vi till min enorma förtret bara reservera fem böcker i taget, men de har sänkt priset till 5:- per bok nu, så jag antar att jag ska vara ganska nöjd :)

Inatt avslutade jag J C Oates “Våld” (En historia om kärlek), den lär dyka upp i bokdagboken senare idag.