Spinster and Spin(n)ster

Jag behövde flina lite mer, åt något lagom fånigt - Dr Fun Archives igen.
Räddaren i nöden. Eller räddaren för nö(r)den?

“Kattbloggeri” är en välkänd term i bloggarkretsar - stundtals avfärdad med en föraktfull fnysning på sina håll, men alla vi kattägare tar det med ro och fortsätter glatt att skriva om våra fyrbeningar.

Man kan ju hundblogga också. Många djurbloggar är ganska taffliga, men Trixis blogg är det skönaste jag sett på länge. VARNING för hundsug, kan jag säga - jag drabbades av akut hundlängtan när jag såg bilderna. Bilderna är både roliga och välkomponerade - många av dem skulle sälja bra som vykort, tror jag. Heja Aino!

Trixis matte och jag har haft sporadisk kontakt ända sedan… vad kan det vara, 1997, 1998 nånting. Vi “träffades” på en mailinglista (där jag f ö också började prata med Eva).

Jag är DEFINITIVT inte pigg i huvudet.

Efter intervjun passerade jag ICA i Skrapan för att handla det nödvändigaste innan jag vände åter hem till kudden igen.

Jag vet att jag behövde ta ut pengar så jag gick till bankomaten och knappade in det jag ville. Tyckte att det var underligt att jag inte fick något kvitto (det var det enda jag fokuserade på) men muttrade surt och gick, det är ju ganska ofta som det är slut på kvittorulle i bankomaterna numera.

Loggade in på nordea nyss - men så konstigt, det stod ju inte något uttag registrerat på mig idag?

Kollade plånboken. Tomt så när som på två tjugor.

Jag hade som tur var åtminstone tagit med mig kortet hem, men pengarna lämnade jag alltså i bankomaten och gick. Inte undra på att jag inte fick något kvitto? *dunkar huvudet i skrivbordet*

Som tur är så tycks ingen ha kommit direkt efter mig och nappat åt sig mina pengar, så det tycks ha fungerat det där med att pengarna åker in igen efter en stund om man inte tar dem. Tur det, SÅ himla gott om pengar har jag ju inte att jag kan skänka bort dem på det där viset.

Sånt där gör mig rädd - vad gör jag mer för knas som jag inte ens märker?

Jag ska äta lunch med vännen imorgon, mina futtiga 40 spänn räcker inte långt men jag ska till samma bankomat igen (”BB” - Big Ben, klockstapeln utanför Skrapan, typisk lunchmötesplats för hugade Västeråsare) och får väl försöka att komma ihåg att ta pengarna MED MIG den här gången.

Annan klassiker: jag vet inte hur ofta jag snällt betalat mina varor i valfri mataffär för att sedan bara traska hem, utan varorna jag betalat ;)

——-

Det jag DÄREMOT märkte var att jag mötte herr Hovberg på cykelbanan på Kopparbergsvägen när jag skulle traska hem. Han såg/kände inte gen mig dock, blicken var fast fäst framåt (vilket jag iofs uppskattar hos en cyklist, det finns på tok för många vilda cyklister här i stan som INTE har koll på vad de gör ;))

Hej Börje! Nästa gång hojtar jag!

…på brunnslock, det är frågan. En intressant utredning/sammanfattning i ämnet A-brunnar vs K-brunnar (och några sorter till - fast in min värld betydde FV alltid FetmaVarning - oh, the glory of kroppsfixerade tonårsbrudar ;)) hittade jag hos Alfacat.se. Tänk att det till och med skrivits uppsatser i ämnet!

Naturligtvis var det bloggnamnet som fick mig att titta dit. Alfakatten. Oemotståndligt.

Vissa stunder betvivlar jag att jag ens är alfahona här i huset, på mina måttligt spatiösa 35 m2 - jag misstänker att svarta katten skulle ge mig en ordentlig match om den titeln om hon ville.

alltid på topplistan - kaffe och katt, njutningsmedel av vitt skilda slag

(jag har tur nog att ha en väldigt bra sådan)

Rekryteraren var bra på att grilla på de där frågorna som man helst inte vill svara på, och han var som en terrier, han släppte inte greppet. Han ställde mig rejält ett par gånger, det är bara att hoppas att övriga sökande trillade dit de med ;)

(eller ÄR jag kanske den enda i hela världen som har dåliga sidor OCKSÅ? :-O)

Jag har ju iallafall en riktigt kanonbra referens att komma med, som har jobbat ihop med både chefen på avdelningen dit jag sökt (och säger att hon är bra - det är värt massor för mig) OCH som har jobbat ihop med mig också och (hur det nu gick till ;)) tycker att jag är bra. Vi får väl se.

Lustigt nog så insåg chefen att hon och jag OCKSÅ har jobbat ihop en gång i tiden (när jag jobbade med Thebe, dessutom) på ett av alla bolagen i Firman, “lucköppning” kallas sånt. Det är halva nöjet med Firman - man träffar så otrooooligt mycket människor. Me like.

En typiskt bra laddning för att gå på en viktig jobbintervju är INTE att bara ha sovit två timmar och ha feber, men nu är det bara att studsa igång och ösa järnet ändå.

En mugg Lemsips Cold & Flu får försöka agera magisk vakna-bli-pigg-och-smart-vätska.