Spinster and Spin(n)ster

Jag inser att jag bara har mig själv att skylla - det var jag som fällde uttalandet att det är för lite choklad i svenska matbloggar, men alltså: jag vill haaaaa!

Jo, jag förstår att Thorntonsterapi är bra för själen, men varför varför VARFÖR läser jag inlägget just en söndagskväll när det inte finns någon bra chokladbutik öppen? :-O

Men, lo and behold, jag har minsann några bitar kvar i den ljuvliga asken som Lia skickade.

Det är förvisso ALLTID med viss bävan jag besöker Ragazze nella cucina, där finns alltid något gott att beskåda som får mig att sörja den sorgliga statusen på innehållet i mitt eget kylskåp.

Jag ASGARVAR när jag ser reprisen av “Dolce Vita” (riktigt bra säsongspremiär om schlagervärlden - Emma Andersson börjar hitta formen, jag är positivt överraskad) och inser att Lotta Engberg har dresserat sin gamla hund till att ge skall när hon säger “Bert Karlsson”.

Lotta gillar Bert, säger hon, men dock :) Underbart!

Jag känner att jag har en mission. Nätet är fyllt (nåja ;)) av modeälskande människor med stor plånbok och exklusiv smak som redovisar dagens Acne-jeans och wedges från Fornarina och… ja ni vet.

Jag älskar ju också kläder men som studerande alternativt arbetslös (fri från fast jobb, that is) med fem (ett till nu - tack till T för GULDFÖRSLAGET!) extrajobb är förutsättningarna andra. Eventuella andra budegetklädtokar out there kanske kan ha skoj med mig här då.

Jag började skratta igår - det var “känga på” (och det var jag GLAD för i natt när jag åkte från jobbet och traskade hem från bussen kl 01.15, det var SVINKALLT!) och höstpremiär för de älskade bruna. Ja, det var ju inte kylan jag skrattade åt (oklar syftning nu igen, det är jag expert på).

På jobbet finns en tjej (boende) som alltid allltid har gått i snygga men (för mig) obekväma skor - vrålspetsiga, snygga med smaaaala skyhöga klackar. Snyggt på henne, men jag har aldrig förstått hur hon klarar av det (jag lär mig aldrig… inomhus kan jag gå med stilettklackar, men släpp ut mig på gatan - tänk “kullersten” *iiih* och jag är helt lost, det är bara att plocka av sig och tassa barfota ;))

Igår fick hon syn på mina grova kängor och blev KÄR. Såna vill hon också ha, och det fantastiska i det kan man kanske inte haja om man inte känner henne, men coolt var det.

Jag är en tweedflicka, jag älskar tweedkjolar/rutiga “tant”-dito (se nedan under “Rattmuff på” ;)) och tycker att det är jätteroligt att bryta av tweeden med grova kängor en bit ner (nåja, det var “tufft” och alternativt för två år sedan - men det är så det ser ut i modet i höst så jag inbillar mig inte för en sekund att jag är happening eller unik längre *tittar i taket*). Från tant till grovt på 100 cm, liksom. Ja, nu är inte mina ben 100 cm långa, men ni hajar.

Idag blir det emellertid inte tweed, idag är jag en jeansflicka.

Kjol från H&M Logg (dagens dyraste persedel, 249:- ;)), vit top (halva reapriset - jag har för mig att den gick lös på nåt strax under 50:-) från BikBok, jeansblå strumpbyxor (med största sannolikhet 10-kronorsfynd från Lindex förra året) och jeansblå munkjacka med fjolligt söta blomsterapplikationer från Haléns (tusen minuspoäng på exklusivitetsskalan *asg* och därför heeeelt underbart!).

Det är mer sport på det här viset ;)

Bugdget-Babe, det är det alltid kul att försöka vara. Att vara billig kan ha flera betydelser ;)

Dagens citat:
“Ja, det bor väl en anarkist i oss alla, liksom en smurf i en sallad.”

(Thebe, om feminism)

Jag måste verkligen, VERKLIGEN spana in vad som ligger på Thebes tallrik vid nästa lunchsammankomst. Äter hon verkligen små blå män? :-O