Spinster and Spin(n)ster

Det var länge sedan jag skrev något om veckans guldkorn ur Läkartidningen - det var ärligt talat länge sedan jag ens ÖPPNADE den tidning som troget trillar ner på hallmattan var vecka.

Medicinstudierna och jag, vi har liksom en kris i vårt förhållande, då får till och med oskyldiga lilla tidningen ut för det.

Igår läste jag iallafall, och noterade en del kul.

En del intressant om piercing och riskerna med det, och framför allt (extra kul med tanke på att Mina Kursare Kull 1 befinner sig mitt inne i den internmedicinska året nu - det är sååå intressant och roligt att höra om allt de får göra med de stackars patienterna, eller ännu roligare: hur dråpligt det blir när de ska repetera diverse kläm och känn på varandra innan de utsätter de stackars patienterna :)) en ganska fyndigt formulerad artikel om internmedicinens sju dödssynder.

Medicinska erfarenheter från en flyktingförläggning fångade ögat och sist men inte minst - en artikel av Stephan Rössner (då vet jag för det mesta att jag inte bara får en informativ text utan också ett leende på köpet när jag läser, idag lite extra så) om huruvida ett gott skratt verkligen förlänger livet samt en liten uträkning om hur många kg per år man skulle kunna tappa om man skrattade i genomsnitt en kvart om dagen :)

Folkhälsa är kul. Skriv ut fler goda skratt på recept :)

Jag är populär att ringa till, om inte annat.

Konsultfirma igår (”Hej, jag fick ditt nummer av…”), vill ha papper men har inget att erbjuda just nu, rekryteringskonsult från Hufvudstaden idag, om ett jobb jag redan hunnit glömma att jag sökt (men när jag tittar tillbaka ser det inte så tokigt ut).

I dessa tider ringer alla på mobilen, bara, trots att man lämnat hemnumret också, sålunda vet jag inte riktigt exakt vad hon-från-Hufvudstaden vill veta ty jag lyssnade av mobilsvaret för sent. Jag har inte mobilen på när jag är hemma (till många människors förtret, har jag fått höra), för då ÄR jag ju hemma och svarar på det som jag fortfarande tycker är mitt riktiga telefonnummer. Well well. Jag får ringa henne imorgon.

OM de är intresserade på allvar så är det för mig avhängigt var företaget ifråga ligger (det måste gå någorlunda smidigt att ta sig dit med tåg + tunnelbana/buss). Nej, det framgick inte av annonsen eftersom det som så ofta numera är så att företaget anlitat externa rekryteringskonsulter, jag vet alltså inte ens var jag har sökt jobb egentligen. Det är ett ganska stort minus, skulle jag vilja påstå, men så ser det ut numera och vi som söker jobb kan inte ställa speciellt höga krav.

Jag hänger i så många trådar, det är tre olika konsultkontor bara här i stan som säger “du är intressant men vi har inget just nu” och det är förvisso kul, sådant ska man uppskatta, men att vara intressant betalar tyvärr inte hyran.

Och om de där högskolepoängen jag skrev ihop i somras någonsin kunde REGISTRERAS, så att jag åtminstone kunde försöka ansöka igen om att få stämpla - men icke, att inbilla sig att sådant ska gå snabbt och smidigt vore ju att lura sig själv.