Jag fortsätter att följa Rita på CNN. Rent egoistiskt (jag tänker ju mest på C och hennes familj) så känns det skönt att rutten blir mer ostlig än vad som tidigare befarats, men visst är det ganska läskigt också med alla kemiska industrier och oljeraffinaderier som kan drabbas. I all vår modernitet är vi så sårbara än, och mycket av det ställer vi till med själva. Dagens goody-two-shoes-notering från min sida.
Från köket sipprar trivsam doft, jag har en äppelpaj i ugnen - det blir min tröst för idag. Dubbelvikt-mens (det är inte så varje månad, så jag ska inte klaga, men den kom feltajmat med tanke på kvällens fest) inducerar duntäcke-bra-bok-några-liter-te-och-varm-vetekudde-på-magen-dag snarare än glitter och party.
(hm, man SKULLE allt ha en klatt vaniljglass till också…)
Jag gör förresten pajen med ljus Muscovado istället för vanligt strösocker - det ger ännu knäckigare smak! (kolla in senaste Arla-bladet, där finns den som “Pappas äppelsmulpaj”)
Socker, fett och äpplen (och för all del havregryn, för att dra upp nyttighetsfaktorn lite ;)) inducerar kemisk lycka i kroppen - johooo, den är visst kemisk. Jag blir full i skratt ibland när skolmedicin anses mer “kemisk” än livsmedel. Alla är vi kemi. Kemi kemi kemi. Det är väl en romantisk syn på tillvaron? Alla är vi en bunt vandrande kemiexperiment :)
Det är lika romantiskt som den gamla tesen att “Livet är en sexuellt överförbar sjukdom med 100% dödlighet”. Öhm.
Nej, åter till den varma platsen under duntäcket, där väntar en kelen katt och Gretelise Holms “Krigsbarn”. Den kommer garanterat att vara utläst innan dagen är slut!