Jag trodde att min först pingfria dag skulle medföra en dipp i statistiken, men faktiskt inte. Yay!
Den som känner till någon (medvetet) porrfri pingplats får ändå gärna höra av sig! Jag gillar pingprincipen i stort, och har skrivit runt och frågat lite här och var hur de ställer sig om frågan blir aktuell, har dock ännu inte fått några svar.
Lägenheten är dragig och golven svinkalla, jag förbrukar tofflor och raggsockar en masse.
Det här får väl ses som nån form av kombination, dessutom med halkskydd under :) Det är som att ha vuxensockiplast!
Söta, tycker jag. De triggar dessutom danstoken i mig.
Jag ville alltid dansa balett när jag var liten, “Nej, du får bara ont i fötterna” sa pappa (vis av halvsyster som leeeed sig igenom balettpassen tjugo år tidigare - men jag var ju jaaaaag, nåja) och så var det med den saken.
När jag blev tonåring och tjänade egna pengar började jag ändå dansa för Gunta Liede (balettlegend i Karlstad) -visserligen inte klassisk balett, men väl jazzdans, och hon körde ganska mycket uppvärmning och styrkekör med balettanknytning så jag fick mitt lystmäte.
Jag har tränat mycket av och till i mina dagar, men så slut som jag brukade vara efter ett pass för Gundega har jag aldrig varit efter det. Ljuvliga människa. Det roliga är att min halvsyster och hon är ungefär lika gamla, de dansade tillsammans som barn/unga. Gundega dansar än, min halvsyster har en trasig höft och lider av reumatism. Olika falla ödets lotter.
Jag dansade för Gunta ända tills jag flyttade till Västerås 1990. Synd att det är för långt för att pendla ;)
Det ska vara en pärla i år - det är sånt här som ger mig sån ångest varje gång jag visar mina smycken för någon. Jag har fått sälja massor, jag borde vara otroligt tacksam (det ÄR jag) men känslan försvinner inte: den att jag bara är en förvuxen dagismupp (jag gick ju aldrig ens på dagis, där har ni förmodligen 97% av förklaringen) som borde veta bättre.
Det går runt en hel massa damer på olika kontor hos Uppsala Kommun som uppenbarligen tyckte annorlunda, jag har i runda slängar sålt 30 halsband dit. Nu kanske deras senare släktingar (halsbanden alltså, inte kommun-damerna - och farbrorn, jo, det var en som vågade shoppa till sin fru! låt oss hoppas att han inte råkade illa ut) flyttar norröver också (tre flyttade ju redan i somras) också men det hjälper inte.
Uäh. Get a life, jag vet. Jag försöker suga i mig och bara vara nöjd, allt det där andra är bara fånigt. Jag tvingar ingen att köpa. Ju. Men ändå. Fast. Öh. Äh.
(cirkelresonemang igen)
Det är iallafall otroligt terapeutiskt att sätta sig ner med alla dessa småtingestar (min inre light-autist älskar att sortera, pärlor är perfekta), småpiller, det TAR tid och man får göra om och kanske om igen. Jag kan helt klart rekommendera småpillande, vare sig det handlar om att knyta flugor eller trä halsband eller sy petit point eller vad man än kan tänkas vilja hitta på. Om jag nånsin gjorde färdigt min läkarutbildning så skulle jag önska att jag kunde skriva ut några timmars hobbyarbete per vecka till stressade själar på RECEPT. Det vore guld värt för folkhälsan.
Det, och ett ton bra böcker.
Och choklad.
Och katter (allergifria vid behov).
(T gick i fällan - “länken funkar inte” :))
“ÄNTLIGEN!” är ett populärt utrop i dessa tider, nu kommer det från mig också.
Hon har inte fått Nobelpris (än ;)), men hon har börjat blogga.
Kärin och jag, vi träffades i sandlådan 1969 :)
Get free blog up and running in minutes with Blogsome | Theme designs available here
