Nej, jag har inte hört nåt alls om nåt av jobben.
Rekryteringsresultat för ett av dem skulle redovisas förra veckan, men jag har inte hört nåt alls - antingen så innebär det att jag är ute ur matchen (chefen kanske sparar de tråkiga tyvärr-du-fick-inte-jobbet-samtalen till sist?) eller så har chefen Lotta haft fullt upp. Alternativen är ungefär lika troliga.
Konsultfirma1-uppdrag nr 1 glider, nr 2 (Pittsburgh) är off - det gick istället till en lokal förmåga - tja, lokal och lokal, han kommer från systerdivision i en annan delstat t o m, men mer lokal än JAG iallafall.
Konsultfirma2 - uppdragsgivaren är på älgjakt och det som var så bråttom för 1,5 vecka sedan stannar då naturligtvis upp TOTALT.
(ja, men jag är halv lapp, jag VET att jakten är helig *tittar i taket*)
MörbyC-stället ska höra av sig i nästa vecka. Det är det jag i nuläget hoppas mest på. Att få kombinera projektlederi med teknik och ARKITEKTUR, ja men HAJA! *trånsjuk suck*
“Jamen jamen, vad ska du göra av medicinandet då?” frågar många.
Jo, jag är så otroligt sugen på det här. Jag är geunint tokintresserad av medicin och därtill kopplad vetenskap (jag har försökt att slå ner det, men de som pratar med mig mer än en halvtimme i sträck genomskådar mig, “du GILLAR ju det där”) men likaledes genuint ickeintresserad av att leva på studielån och plugga på heltid. Forskning lockar mer än läkaryrket i sig,så varför inte i egen takt plocka roliga kurser med UGSBR (ja, eller liknande alternativ på andra universitet såklart, jag är inte speciellt överkär i just Uppsala) som en alternativ väg att sikta på?
Planer, tusen planer. Jo, men det har jag sagt förr: man ska ha många planer. Man behöver inte alls förverkliga alla, eller ens så många, bara att ens TÄNKA UT DEM är nyttigt.
Ja, så länge man inte ser planerna som något som medför bitterhet om de inte infrias. Fast då blir det nåt helt annat. Då blir det ok.