dekadensprojektet
Det går attans illa med dekadensen fortfarande, 57 jobbtimmar inbokade denna vecka hittills på olika håll. Men nej, ännu inget besked från NÅGOT av de fyra fasta jobben, en del av beskeden är long overdue nu.
“Vi har inte tid att titta på rekryteringen, vi har så mycket att göra” säger de, och jag tänker att det är lite som att springa med en cykel i handen, för att man inte har tid att lära sig cykla. Nåja, vad vet jag.
Två nattjourer denna vecka, och där ligger mitt svåra dilemma. Eftersom jag aldrig får en blund i ögonen när jag har sovjour så mår jag inte bra av två nätter på en vecka (man ska ju fungera som arbetskraft till eftermiddagen dagen efter sovjouren också), men jag har heller inte råd att tacka nej. När man sover gör man oftast 20-25-timmarspass (nej, vi har inte lön på natten om vi inte blir väckta, jourersättningen är 25:- per timme ungefär, men just det att det ändå blir långa pass ökar lönsamheten).
Det kostar 210:- - skattade pengar - varje gång jag åker till Uppsala så att ta sjutimmarspass under dagen med 89.70 per timme före skatt är inte riktigt lönsamt, allra helst inte om man betänker att det tar fem timmar att åka t o r. De månader då jag har många pass inbokade kan jag köpa månadskort och spara stora pengar (…då tar jag också kortpass under dagen, såklart), men under icke semestertid är det sällan man har så värst många pass inbokade annat än att man blir inringd med kort varsel.
Gnäll? Ja visst. Jag är tacksam att kunna vikariera i Uppsala, men det börjar slita rejält nu.
