Not-so-Spinster and Spin(n)ster

Naturligtvis så måste jag ju kolla om jag är Nerd, Geek eller Dork:

Modern, Cool Nerd
69 % Nerd, 65% Geek, 30% Dork
For The Record:

A Nerd is someone who is passionate about learning/being smart/academia.
A Geek is someone who is passionate about some particular area or subject, often an obscure or difficult one.
A Dork is someone who has difficulty with common social expectations/interactions.
You scored better than half in Nerd and Geek, earning you the title of: Modern, Cool Nerd.

Nerds didn’t use to be cool, but in the 90’s that all changed. It used to be that, if you were a computer expert, you had to wear plaid or a pocket protector or suspenders or something that announced to the world that you couldn’t quite fit in. Not anymore. Now, the intelligent and geeky have eked out for themselves a modicum of respect at the very least, and “geek is chic.” The Modern, Cool Nerd is intelligent, knowledgable and always the person to call in a crisis (needing computer advice/an arcane bit of trivia knowledge). They are the one you want as your lifeline in Who Wants to Be a Millionaire (or the one up there, winning the million bucks)!

Congratulations!

My test tracked 3 variables How you compared to other people your age and gender:
You scored higher than 71% on nerdiness
You scored higher than 89% on geekosity
You scored higher than 49% on dork points

(hittat hos hakank)

För att vara arbetslös så har jag jobbat rätt mycket på sistone.

I lördags morse: loggade in på supportjobbet, fixade varenda case som låg inne, gick sedan till Fotobutiken där jag jobbade några timmar, gick direkt därifrån ner till busstationen och satte mig på bussen till Uppsala där jag rev av ett 22-timmarspass med sömnlös nattjour innan jag tog bussen hem och loggade in på supportjobbet igen, fixade varenda case som låg inne…

…och sen sov jag 1,5 dygn. Ungefär.

Kommande helg blir ungefär likadan. Jag river av 67 jobbtimmar (vad jag vet hittills, det kan hinna bli mer ;)) med tre nattjourer (och otaliga timmar på jävlabussen fram och tillbaka) på fem dagar och det kommer nog att kännas. Mitt i ska jag hem till MG på traditionellt grötmys på lördag kväll, hon får nog bädda ner mig i Elsas säng om jag ska fortsätta att vara så “pigg” som jag är nu.

Yadayadayada.

God, I am so boooring.

23/1, jag läääängtar efter dig. Kom nu, nu, NUUUU! Kära fasta jobb, inte ens att gröna tabeller kan vara värre än detta flängande.

I: suverän Åkesågning

II: äh, vår schlagerhemlighet är röjd ;)

Vadå? Verkar det som om jag promotar hakke ofta? Men han är ju så attans bra. Jag vill att mina inte-så-bloggbevandrade vänner ska få läsa hans klurigheter också.

Om man vill jula till morgonlatten lite så kan man krydda den med pepparkakskryddor - det gör jag. Attans gott.

Min andra julfavorit (nåja, de kan njutas året runt numera, annat var den när jaaaaag var uuuung *rynkorna flockas igen*): clementiner, tjohooo! Stora, goda, billiga just nu.

Synd bara att hon den där svarta fyrfotingen som delar lägenhet med mig tycks ta det som en personlig förolämpning så snart jag skalar en dylik orange delikatess. Katter och citrusfrukter är visst ingen bra kombination (pepparkakor däremot är hon tokig i, hon sniffade dessutom väldigt lystet på glöggen, men där gick gränsen - nån fyllkatta ska vi INTE ha här i huset).

Dufvenkrooks vaniljglögg (slurp ;)) finns också i alkoholfri variant på ICA, extra bra om man har en Hatvig (eller annan liknande tingest :)) i magen.

Fyll på mer fler roliga ordspråksblandningar!

(grattis till hakke som åter igen har publicerat (går)Dagens Roligaste Blogginlägg :))

Igår hade jag en sån där dag som bara (hej Woodhouse - eller ska det stavas Wodehouse? :)) är en nåd att stilla bedja om.

Snabbdejt med MG och Elsa på stan innan jag satte mig på tåget till Stockholm för att spendera några timmar med en viss neurobiolog från Houston som är på besök i Sverige i några få dagar.

Ljuvlig lunch på Mandira, och det blev som sist (nästan, fast KOCKEN kom iallafall inte ut och tittade på mig den här gången), jag beställde kyckling vindaloo och snubben som tog emot beställningen sa “det hade jag aldrig trott, du som ser så snäll ut” (?? ;-D).

Jag fick min vindaloo och den var delikat som alltid. Jag misstänker att de gjorde en vek en, för den brann inte det minsta på vägen ner till magen. Gott var det, det var huvudsaken.

Så en promenad i gråvädret, men det var inte kallt och sällskapet var bra, så det var skönt att traska. Gott kaffe, mycket prat om katter, vetenskap och böcker - perfekt. Tack C för en mycket trevlig dag!

Cecilia och jag brukar byta lite böcker - den här gången fick jag Armand Lerois bok “Mutants” och jag blev alldeles tokglad för det. Cecilia har berättat om den förut, den låter mycket intressant. Om det blir för svårt så har jag en tjooooock bok om embryologi att konsultera :)

Det är så här jag älskar att tillägna mig kunskap. Trivia som leder vidare till djupare insikter (how about that for pompous description, men OK då, jag kanske är pretto-pompös ibland, mot min vilja).

(Kjell Eriksson, Fredrik Strage och Tony Manieri får åka med C till Houston nu)

När jag klev av tåget hemma i Västerås igen ringde de från kvinnoboendet, mera extrajobb inbokat nu - yaaaay! Lycka. Nu är decemberräkningarna något så när i hamn, med lite tur. Månad för månad sniglar det sig fram, det ska bli så sköööönt att åter vara fast anställd och slippa älta kommande räkningar så till den milda grad som nu. Det har jag visst sagt förr.

På kvällen, kort besök från MG igen. Izzyklapp och julklappsdiskussion, jag ska göra något till hennes goa svägerska, det ska bli kul.

Gårdagens celebspotting: vi mötte Felix Herngren i Tunnelgatetunneln. Han var… lång. Och snyggare än på TV ;)

——-

Ja, igår var en riktig från-morgon-till-kväll-bra-dag då jag var så där riktigt glad över att jag har fina vänner som faktiskt gillar mig som jag är, också när jag är trött och trög. Skön påminnelse. Det kanske låter odrägligt Pollyannaaktigt att vara så där genuint lycklig som jag var igår, fast jag väljer att se det som att det är attans skönt att ha (och… INSE?) såna där dagar när ingenting skjuter ner en. Alls.

“den glöggartid nu kommer,
med rusk och frys och snor
jag längtar, kära flaska
att njuta glöggmugg stor
men utan russin mandel
jag vill dig njuta ren
nu ska jag gå till doktorn
och handla flaska sen”

Japp, jag ska göra ett av mina sällsynta besök på Systemet - jag fick ett av mina Glossiga Magasin idag och där tipsades det om Dufvenkrooks Vaniljglögg och kombinationen vanilj och glögg låter ju alldeles oemotståndlig. Egentligen är det en frys- och ynk-dag då jag helst inte skulle visa mig bortanför duntäcket, men jag ska till Dr C så ut måste jag vilket fall, varför då inte skaffa nåt gott på hemvägen? :)

“…inslag av kaksmet” står det också i beskrivningen av glöggen. Hm. Jaja. Vi får se. Recension kommer ikväll, tror jag!

Update smakutlåtande = mums! Jag tyckte att den var hur fin som helst. Vaniljsmaken var inte på något vis påträngamnde (jag gillar vanilj, så det hade iofs inte stört), den känns bara alldeles välplacerad. Söt glögg, att njuta kyld som en liten välkomstdrink kanske? Vit glögg är vacker. Jag kanske provar den varm sedan också.

Och så ska jag kolla om det som återstår av Blossa 04 (äppel-edition, hade glömt att jag hade den kvar) går att dricka också. Glömde dock att kolla på Blossa 05 när jag ändå var inne i Butiken. “Hjortron, armagnac och BLOSSAs klassiska glöggkryddor” låter ju inte dumt det heller.

Dagarna trillar på så snabbt, plötsligt dyker det upp små knuffar i inboxen: “hörru, sover du?”

(um, jaaa…. nästan :))

Jag har jobbat, och så har jag jobbat, och så har jag jobbat lite också, läst en massa, socialiserat mycket - och ja, tangentbordet har helt enkelt inte utövat någon riktigt intensiv magnetism de senaste dagarna.

Äntligen har jag börjat läsa “Den fjärde sanningen” av Iain Pears.

Den har stått i väntehyllan i fem år, jag vet inte hur många semestrar den fått följa med bara för att åter vända hem oläst igen - men ååååh, den är fantastisk. En mordgåta i Oxford (sextonhundratal, ljuvligt!) sedd ur fyra par ögon (och beskriven på vitt skilda sätt, med våldsamt skiftande lösningsförslag).

Läkekonst, filosofi, tidens kändisar (Locke, minsann ;)), spirande landvinningar (och hemska felaktiga teorier) inom naturvetenskapen - otroligt kul! Läs läs!

Jag är trött i huvudet och vill ha lättläst lättläst, för koncentrationsförmågan är just nu (minst sagt) tveksam.
Deckare = perfekt!

Jag har betat av nästan alla Kjell Eriksson-böcker nu - åh, jag gillar honom. Har börjat nysta bland Arne Dahls böcker också, nja, han inducerar inte riktigt samma omedelbara kärlek. Och idag: Stephen Booth (Minotaur, såklart, deras böcker kan man nästan köpa osedda, de är tokbra i 95% av fallen), ah, sköna snutar som jagar seriemördare i brittisk miljö går inte av för hackor.

Mamma efterlyser önskelista och då blir det pocket för hela slanten. Jag får skriva ner en bunt Stephen Booth-böcker, helt enkelt.

Något annat som jag borde upptäcka?

Alltså - jag bläddrade inte runt så mycket på siten där jag hittade Parkinson förut, men whonamedit.com är ju riktigt kul om man är en medicinintresserad halvnörd. Här finner du biografisk information om de namngivande människorna bakom sjukdomarna.

Det är tråkigt nog alltid fakta av den här typen som jag lyckas lägga på minnet, snarare än det jag BORDE lära mig ;)

Den Ömma Modern ligger vaken på nätterna, för hon har hemtenta (de ska visst bli strokespecialister på hennes avdelning) och det tycks vara första gången som hon på riktigt inser vilken ångest också hemtentor kan orsaka. Jag tror att det är nyttigt (och vet som alltid att hon kan mycket mer än hon tror), men tycker synd om henne samtidigt :)

Lustig nog så innehöll veckans nummer av Läkartidningen flera artiklar om just stroke, bl a en intressant artikel om “Dilemmat att fatta beslut vid svår stroke”. Problemet är både medicinskt och etiskt. Hur uppskattar man en annan människas adaptionsförmåga till ett nytt liv efter sjukdomen?

Stephan Rössner hade dessutom skrivit en rätt kul liten blänkare om James Parkinson, men den finns tyvärr inte utlagd i nätupplagan.

Parkinsons sjukdom i all ära, men i den här historien finns dessutom framgångsrika geologistudier (hm, i min första klass i Uppsala har vi ju minsann en docent i geologi, dessutom inriktad just mot paleontologi ;)) och anklagelser om kuppförsök mor Georg III. Piffig kille det där.

Det har öppnat ett Coffeehouse by George nere vid stationen i Uppsala, och det är (ännu) dyrare än Wayne’s, men de har faktiskt otroligt gott kaffe och dessutom mysig inredning (det är inte ens heltidskidnappat av de Unga och Coola än ;)). När snålblåsten river i kläderna (jag trodde alltid att Västerås var en osedvanligt blåsig stad, men det gick över när jag fick uppleva Uppsala…!) och det är en seeeg halvtimme kvar tills bussen ska gå så är det attans skönt att unna sig en kopp kaffe där.

Lyckas man dessutom beställa en macka som inte redan finns färdiggjord så får man en rejält glad överraskning - det fick åtminstone jag (smörgåsnissen/nissan kanske var på extra bra humör den dagen). En rejäl macka med mycket fyllning på pinfärskt grovt bröd med mycket kryddgrönt runt omkring - dessutom en melonskiva och några apelsinklyftor på sidan. Min macka var väldigt mycket snyggare än de färdiga som låg on display.

Yes! Optikern hade rappat på med brillorna, så jag fick dem idag. Jag trivs kanonbra med dem.

Jojo, jag ska plåta dem, så snart jag inte är nyvaken (hoppsan, råkade visst somna till efter jobbet :)) med kuddstreck i plytet.

Idag slapp jag dela ut flyers, idag serverade jag kaffe. Rejält mycket roligare, om än kanske inte roligt, men jag ska inte gnälla, jobb är jobb och fr o m imorgon blir det tre dagar som behandlingsassistent igen. Jag har bredd på göromålen ;)

Bäst som jag stod där och delade ut kaffe så såg jag ett par bekanta glasögon. Jo, det var Sara. Jag hojtade. Västerås bloggvärld är liten ibland! ;)

(…och nu ska jag logga in på jobb nr tre, som datasupport - go’kväll)

MG och jag var på en guidad visning av Östra kyrkogården här i Västerås i slutet av augusti (det kändes som den första riktiga höstdagen, minns jag), kyrkogårdar är fantastiska och jag tycker mycket om att betrakta intressanta gravar, kända såväl som okända.

Idag hittade jag Petras site om hennes och Alex gravespotting, jag ser fram emot att den fylls på ännu mer!

Drömscenario: tänk att få gå en långtur på den fantastiska kyrkogården i Recoleta, Buenos Aires.

…aldrig vara stilla ;)

Jag vill åt TV-tidningen, så en gång i veckan sponsrar jag En Av De Stora Kvällsdrakarna. Bläddrade just igenom gårdagens tidning och började asgarva åt en ovanligt skön kombination - rubriken lyder “Snyggare läppar med slaktrester”, so far so good (eller, ja - “good” är väl inte rätt ord på nåt rätt vidrigt, men - äh, ö, än, ni hajar), men texten illustreras (bl a) med en bild av Meral Tasbas med bildtexten “Meral flyttade fett från rumpan till läpparna”

Speaking of slaktvfall?! Höm. Jaja. De har nog ganska kul ibland, de som sitter och plockar ihop tidningssidorna ;)

——-

Hiss:

* Fru Fixig som också har fått jobb. GRATTIS!

* Karolina Lassbos roliga text om det där med att skriva CV.

* Dr Cecilia som är färdig med sin poster, bra blev den också.

Diss:

* min vampyrstil. Kom hem från ännu en sömnlös nattjour på förmiddagen, somnade efter en stund och vaknade först efter att mörkret sänkt sig igen. *vässar tänderna* Så går det när man tittar på “Queen of the Damned”, eller…?

Jag kommer att bli 200 år gammal, minst.

Min gamla tes “hellre tjock om röven än i huvudet” får nu en skön kompis-hypotes.

Bland det jag längtar mest efter är fasta arbetstider och punktlig, förutsägbar lön. Bloggforum skiter sig, nu skiter sig även morgondagens besök från Sthlm, för att jag blev inringd och jag kan inte tacka nej till en tusenlapp när den pengen utgör en femtedel av det jag hittills har att betala decemberräkningarna med. Det är tröstlöst att inte kunna (våga) planera, och jag känner mig som en Gigantisk Skit när jag ställer in saker med kort varsel. Å andra sidan, jag har bara de pengar jag kan dra in på alla sätt som tänkas går. Att jag får en normal lön i slutet av mars betalar inte räkningarna i december, eller januari, eller… ja.

Är det inte slutet av januari snart? Snälla…?

Det är så härligt när man får se - påtagligt - att det lönar sig att försöka spela rent spel. Även om det ALLTID borde löna sig att försöka vara sjysst i en ideal värld så är det ju ganska ofta som det inte riktigt är så.

Jag fick väldigt ont i magen under helgen när jag tänkte på det där med att jag skulle åka till Sthlm och snacka om Annat Jobb idag, ÄVEN om det bara var sagt att det var ett förutsättningslöst samtal.

Jag skrev sålunda ett mail igår, till Chefen på Stora Företaget som jag skulle träffa, och förklarade att jag har ändrat mig, jag behöver koncentrera mig till 100% på konsultjobbet nu och inte ens snacka förutsättningslöst om annat. Det skulle kännas illojalt.

Man ska gå på magkänsla.

Fast så fick jag ju ont i magen för att jag ställde in dagens möte OCKSÅ (suck, så man är ;)), men det gick över nu.

Chefen på Stora Företaget ringde nyss och sa att han tyckte att det var synd att jag inte ville komma men att han förstod och respekterade mitt beslut, och att det faktiskt mitt i allt höjde intrycket av mig ytterligare.

Han bad mig att behålla telefonnumret och höra av mig igen till sommaren OM det skulle vara så att konsultjobbet inte blir förlängt. Även om det inte finns jobb på just hans avdelning just då så kan han hjälpa mig att titta på annat.

Jag är mållös, men otroligt glad och lättad. Och lite sorgsen, mitt i allt - för vem skulle inte vilja ha en chef som resonerar så sjysst som den här snubben visade sig göra nu?