Spinster and Spin(n)ster

Jag kastar förresten motorn ändå nu, som ett… STATEMENT. Trollet får leka med nåt annat ;)

(jag fick f ö interninfo om just det där projektledarjobbet idag - de hade tillsatt tjänsten med internsökande från en systerdivision som går knackigt, surt men förståeligt, och LITE plåster på såren för mig)

…jag bugar och bockar och niger. Tack för alla lyckönskningar.

De lade ett skambud - det vet de, och det vet jag med (samma lön som jag hade 2002 på ABB), men jag är inte i position att välja och vraka och det ligger väl en intressant utmaning i att bevisa att jag är värd en revision i slutet av juni. Just nu VAR det rea på mig, det är bara att erkänna.

Alla vi som anställs på den nya avdelningen börjar på provanställning 6 månader just för att avdelningen ÄR ny. Det är inte heller idealt, men återigen: det är arbetsgivarnas marknad nu (det har visst Günther noterat också ;)), och som konsult får man numera vara glad om man kan undvika projektanställning.

Det finns fina fringisar i form av bra friskvårdspeng (SOM jag har längtat, jag ska se vad det kostar att köpa kombinerat bad/träningskort på Kristiansborg - jag bor “granne”, och där tränar man enligt Nautilusmetoden, den är inte dum alls - och att simma…. ja men LJUUUUVLIGT!), företagshälsovård och en klar profil åt “vi vill ha friska medarbetare” över huvud taget. Sånt uppskattar jag. “Lull-lull” säger somliga - men inte jag.

Hon den lilla barnsliga i mig vill genast börja leta efter en vuxnare lägenhet (ni vet en sån med SOVRUM, med köksfläkt och frys och… ja, allt det där som min lilla billiga sunkunketta på 35 kvadratmeter inte har :)) ty bostadsköerna är långa här i stan också, men den gamla krassa kloktanten (jag och alla mina personligheter *host*) säger “nej du, det blir inget av med det förrän tidigast efter semestern, när du ser hur det har gått”.

…och nu är jag så OTROLIGT less på allt mitt jobbältande (va? är du det också? nähääää ;)) så nu hoppas jag verrrrrkligen att jag förmår att skriva om allt annat än det kommande tid!

Jag har fått jobb!
Konsultfirma1 har slutligen bestämt sig för att jag blir den först anställda på deras nystartade avdelning.
Lönen är lägre än begärt (en hel del, men det blir lönerevision några månader in på tjänsten, så bollen ligger hos mig - jag får visa vad jag är värd), arbetsuppgifterna blir inte de jag i första hand skulle önska, och jag börjar först den 23/1 - men ändå. “Beggars can’t be chosers”, som det så fint heter.

(jag började gråta när blivande chefen ringde)

Jag skulle egentligen kunna kasta bort min yttepyttelilla motor nu, “Tjänsten tillsatt med annan sökande” landade i inboxen idag, flera veckor efter utlovad tidpunkt för besked.

Å andra sidan så landade en jobbannons i inboxen igår, en gammal kollega vill ha mig till kollega igen och det värmer ju otroligt mycket, såklart. Som vanligt stupar det på att jag inte är civilingenjör, men det struntar jag högaktningsfullt i och söker ändå. Jag har fått civilingenjörsjobb trots brist på utbildning förr. Friskt vågat, yadayada (eller igångkörarvarianten på samma tema: friskt kopplat, hälften brunnet )

Men visst, hoppet naggas i kanten för varje nej och uteblivet svar, det vet alla som är eller har varit i min sits.

(jag har inte hjärta att kasta motorn, den får stå brevid tampongtrollet på skrivbordet - kanske kan h*n leka med den och ge tusan i mina tamponger?)

Jag har inte ens LÄST Läkartidningen de senaste veckorna, än mindre refererat till den.

Alla nummer har fått vandra vidare olästa, till en kvinna med utländsk läkarutbildning, som dessutom bär en önskan om att lära sig mer svenska. Ibland, när vi ägnar oss åt gemensam eskapism (men jag skulle aldrig ljuga för henne om hennes möjligheter, jag tror att de på fullt allvar kan bli sanna en dag), så målar vi upp en bild där hon kan återgå till utbildningen, kanske här i Sverige, bli en underbar läkare med alla sina svåra erfarenheter i bagaget, och sedan återvända till sitt sargade hemland och göra underverk där.

Åh ja. Eskapism är så skönt ibland.

Nåväl, denna vecka läste jag, och fastnade för, följande:

* en extremt ambitiös artikel om cellens Ca++-signalering - något man svettas REJÄLT över under CBB-kurserna ;)

* Diktafoner är ett farligt gift (Jontas, you will love this)

* Bruk av naturläkemedel dokumenteras sällan i journalen (det har jag funderat en hel del på, en del naturläkemedel kan ju ställa till med ganska oväntade saker tillsammans med skolmedicin - hur ofta blir man egentligen tillfrågad om eventuellt intag av naturläkemedel?)

GIGANTISKT diss idag: nackspärr!
Tänk att jag hinner gömma hur ont det gör mellan gångerna.
Det är nog dags att Nisse Gris (bovetekudde) får rycka in.