Spinster and Spin(n)ster

Ingen kan som Dr Morrest Rump få mig att asgarva framför skärmen.

“tänk om den stolpstela, pinnsmala hårdmejkade Lancômemänniskan i sin perfekta outfit visste vad den lilla lufsiga figuren i luvjacka samma morgon smort in sin ändalykt med.”

(Läs hela!)

Alla som någon gång har bevittnat mig i full fart beväpnad med ett tangentbord vet att det bara rasslar.

Jag skriver snabbt (och knattrar hårt, sägs det :-O), SNABBT, företrädesvis för att jag tänker snabbt men har kort minne, så jag måste skriva i en rasande fart för att ännu minnas vad det var jag egentligen tänkte när jag började skriva.

Jag försöker att skumma igenom innan jag skickar (*harkel* det är samma sak när jag skriver bloggposter, jag får redigera dem i genomsnitt sju gånger innan de går att läsa ;)), men det är som om ögonen missar alla slarvfel, eller åtminstone 85% av dem. De som känner mig väl vet hur det är (och skriver jag riktiga jobbsaker så är jag faktiskt bättre på att skriva bra ;)) och höjer knappt på ögonbrynen längre - men alla andra?

Jag läste återigen igenom ett mail jag skickade söderut tidigare idag och inser med fasa att det snudd på kan uppfattas som oartigt att jag inte lusläser mailen bättre innan jag skickar iväg dem.

Det är ju inte för att jag inte lägger vikt vid mottagaren, det är (oftast) för att jag vill få ner så mycket, så fort - det är som om jag trodde att det fanns ett bäst-före-datum (en bäst-före-sekund?) på alla mina mail eftersom jag aldrig tar mig tid att läsa igenom dem ordentligt.

Slutsats: om du tillhör den skara som har fått eller kommer att få ett mail med en massa knasiga skrivfel från mig - ta det inte personligt. Ta det (snudd på) som en komplimang. Jag var uppenbarligen ivrig att kommunicera med dig ;)

Chili är inte bara gott, det är otroligt vackert också, det kan Coz bevisa med bestämdhet.

Riktigt fin chili är en gåva - dags att variera buketten nästa gång man blir bortbjuden kanske? Det förutsätter dock en mottagare med lite skinn på näsan, alternativt i munnen ;)

Dags för en post som egentligen mest av allt ska funka som minnes-stöd till mig själv - men som kanske kan inspirera någon annan kikärtsälskare också?

Jag är ju en ivrig anhängare av kikärter på längden och tvären, så när jag såg Johannas tips om en tiopoängarsallad med kikärter blev jag nyfiken. Vi har visserligen sällan samma smak när det gäller böcker, men mat kanske funkar bättre?

Hiss:

* rosor på köksbordet! jag är ingen sån där som förväntar mig/kräver blommor eller ens önskar mig dem särskilt ofta, men när de kommer helt oväntat som igår så blir jag attans glad.

* kattkärlek. hur den lilla svarta tycks känna av läget när jag mår illa och bara försiktigt försiktigt lutar huvudet mot min axel - det är makalöst. vanliga mornar sitter hon upprätt på mitt bröst och ger mig en “upp med dig nu”-blick.

* människonärhet. oslagbart. som om det vore nåt nytt? nej, men det tål att upprepas.

Diss:

* migrän. kommentarer överflödiga.