Spinster and Spin(n)ster

Bland det jag längtar mest efter är fasta arbetstider och punktlig, förutsägbar lön. Bloggforum skiter sig, nu skiter sig även morgondagens besök från Sthlm, för att jag blev inringd och jag kan inte tacka nej till en tusenlapp när den pengen utgör en femtedel av det jag hittills har att betala decemberräkningarna med. Det är tröstlöst att inte kunna (våga) planera, och jag känner mig som en Gigantisk Skit när jag ställer in saker med kort varsel. Å andra sidan, jag har bara de pengar jag kan dra in på alla sätt som tänkas går. Att jag får en normal lön i slutet av mars betalar inte räkningarna i december, eller januari, eller… ja.

Är det inte slutet av januari snart? Snälla…?

Det är så härligt när man får se - påtagligt - att det lönar sig att försöka spela rent spel. Även om det ALLTID borde löna sig att försöka vara sjysst i en ideal värld så är det ju ganska ofta som det inte riktigt är så.

Jag fick väldigt ont i magen under helgen när jag tänkte på det där med att jag skulle åka till Sthlm och snacka om Annat Jobb idag, ÄVEN om det bara var sagt att det var ett förutsättningslöst samtal.

Jag skrev sålunda ett mail igår, till Chefen på Stora Företaget som jag skulle träffa, och förklarade att jag har ändrat mig, jag behöver koncentrera mig till 100% på konsultjobbet nu och inte ens snacka förutsättningslöst om annat. Det skulle kännas illojalt.

Man ska gå på magkänsla.

Fast så fick jag ju ont i magen för att jag ställde in dagens möte OCKSÅ (suck, så man är ;)), men det gick över nu.

Chefen på Stora Företaget ringde nyss och sa att han tyckte att det var synd att jag inte ville komma men att han förstod och respekterade mitt beslut, och att det faktiskt mitt i allt höjde intrycket av mig ytterligare.

Han bad mig att behålla telefonnumret och höra av mig igen till sommaren OM det skulle vara så att konsultjobbet inte blir förlängt. Även om det inte finns jobb på just hans avdelning just då så kan han hjälpa mig att titta på annat.

Jag är mållös, men otroligt glad och lättad. Och lite sorgsen, mitt i allt - för vem skulle inte vilja ha en chef som resonerar så sjysst som den här snubben visade sig göra nu?