tråkjag
Jag slits lite mellan förnuft och instinkt just nu. Förnuftet säger att jag jobbar för mycket i korta perioder, instinkten säger “men jag måste passa på, för sedan har jag väldigt få pass inbokade och räkningarna SKA betalas”.
Det blir så ojämnt fördelat, tokjobb i ett antal dagar och sedan ledigt i några dagar - jobbet sliter på skallen och ledigheten gör ont i magen. Tid för återhämtning är bra, men det är ändå lite för tvära kast för att kroppen ska må bra av det. Förnuftet vet. Instinkten käftar emot.
Avverkade 41 jobbtimmar (två olika arbetsgivare) på strax under två dygn nu och det orkade jag inte riktigt, inser jag efteråt. Jo, jag orkade alldeles DÅ, men nu kräks jag och mår skit (kan vara kräksjuka? man utsätter sig onekligen för smittrisk när man åker långturer på fullsmockad buss). Ställde in gårdagens dejt (skrattar i efterhand åt hur jag tänkte från början när jag på fullt allvar trodde att jag skulle orka efter bara två timmars sömn), ställer in grötmys hos MG ikväll, jag vill inte råka smitta nån med nåt om det är så att kräkandet har andra orsaker än bara trött och arg mage.
Imorgon ska det jobbas igen, jag måste vara frisk då. Prioriterar kortsiktigt, men det är vad instinkten säger just nu. Efter morgondagens pass har jag (i nuläget) inte mer Uppsalajobb förrän efter jul, har bara ständiga lilla supportjobbet och ett pass i Örebro (! :)) nästa helg, men annars nada. Jag får vila då ;)
