diary of a working girl
Allt är toppen! Jag låter mig genomströmmas av den känsla av normalitet som absurdt nog uppträder bara för att jag kallas ingenjör igen. Jag är nog en ännu mer svårartad teknokrat än jag trodde…
Redan i måndags var vi på programdemo och efter en kvart var det som om jag aldrig varit borta, två års studier och extrajobb utsuddade från kartan. Nej, inte riktigt, jag kan fortfarande föra ultranördiga diskussioner om anatomi, fysiologi och cellbiologi (jag fick chansen i onsdags-torsdags när min gode vän Dr Johan kom på snabbesök). Men ändå. Allt känns som vanligt igen, på ett sätt som inte är tråkigt utan snarast väldigt bra.
Intressant kundmöte i onsdags, jag hoppas mycket på utkomsten av det. Först presenterades arbetsuppgifter av ett slag som kanske inte är exakt det jag drömmer om, men sedan spände den presumtive uppdragsgivaren ögonen i mig (vi var flera konsulter som presenterades samtidigt) och sa “men nu när jag tänker lite så skulle jag banne mig vilja ha dig som koordinator för Projekt Z”.
Jag jublade inombords. Det är ju exakt det jag vill göra, det jag är bäst på. Produkten är dessutom något som ligger mig varmt om hjärtat, det är extra kul. Vi får se. Besked kommer antagligen i mitten av nästa vecka, så jag går här som en äggsjuk höna :)
Jag som har haft huvudvärk varje dag sedan i oktober har nu funnit mig huvudvärksbefriad sedan i måndags. Vi är kanske simplare varelser än vi kanske vill tro ibland, rent hälsomässigt.
En oväntad lön (för den del av januari jag jobbar) redan nu gör dessutom att ekonomin är i hamn. En inte helt oviktig parameter för att undvika huvudvärk…!
Yay! I’m on a roll. Livsandarna har vaknat och jag är full av bus.
Kom igen våren. Kom hit! Kom igång!
Det spritter i mig redan nu.
