Spinster and Spin(n)ster

…var jag i Tignes, jag har med andra ord alibi.

Många menar att Palmemordet var den händelse som fick Sverige att mista “oskulden”, men jag tycker nog att dramat vid västtyska ambassaden drygt tio år tidigare var den första inblicken den sortens politiska våldsamhet. Jag minns det också väldigt väl - ålderstecken, antar jag.

I fallet Palme är jag iofs tvkesam till ordvalet politisk våldsamhet. Han var politiker, men jag vet inte om jag är säker på att mordet i sig hade med politik att göra, jag tror snarare att det kopplades till Palmes person i sig. Kanske kan man inte separera de två? Jag vet inte.

Leif GW Persson har skrivit fantastiska böcker som tar avstamp i båda dessa händelser, jag kan rekommendera både “Mellan sommarens längtan och vinterns köld” och ”En annan tid, ett annat liv”.

Jag har längtat länge efter ett komplement till espressomaskinen (den är fin, men lite liten - det går bara att göra fyra koppar i taget och det räcker till en enda genomsnittslatte i detta hus :-O).

Idag stod han där i en av stadens butiker. Per, min nya sambo.

Per Kolator (eller Cool-ator, om man frågar honom själv)

“OH BAAAAABY, come to mama!” sa jag och så blev han min (jaja, jag betalade för honom, tro inget annat).

Han var snygg och milde TID - han spottar t o m ur sig ett välsmakande resultat.

Halleluja!

Ja, det är snart dags för nedsläpp.

Jo, visst - OS-final mellan Sverige och Finland (ishockey, för er som inte har koll ;)) ska det OCKSÅ bli, men jag syftar på Hatvig. Jag läste om ett gammalt inlägg från i höstas, om hur Izzy lärde känna Hatvig när h*n bara var en liten cellklump, och snart är h*n alldeles leveransklar. Otroligt.

Vi betraktar skeendet lite på distans och hoppas på nyheter i bloggen varje dag.

What? Ishockey? Jo, jag hoppas på guld, förstås. Fast jag får besök, och jag tror inte att besökaren uppskattar OS så risken finns att jag missar matchen *gråt*

Nåväl, jag överlever.

Vi är nog ganska många som kollar in bildsidan på svensk.lemonad.org med jämna mellanrum - det är ett kul sätt att hitta intressanta bloggposter och nya bloggar. Idag hamnade jag hos Jimmyroq, som berättar om ett sorgligt (och spöklikt) monument i Nordkorea.

Jag kommer aldrig att glömma den gir planet gjorde (Seoul ligger relativt nära gränsen) innan vi landade för att hålla säkert avstånd i luftrummet. Konflikten i regionen är segsliten och ledsam, och skillnaderna i levnadsstandard påtagliga.

Magnus, Magnus, Magnus -YES! Skitbra låt, med toppentext dessutom ;)

—

Annars? Ja, mest av allt håller jag grannarna vakna med god hjälp av albumet “Sexor”, med Tiga.
“Kittlar störtskönt i kistan.”

(bäst? låt nr 3 - “you gonna want me”)

För bara två månader sedan skulle det ha varit katastrof. Ja, det var ju inte kul nu heller, men fördelen med att vara löneslav är att… ja. Bortsett från affektionsvärdet (icke att förakta) så kan de ersättas nu.

Mina fina fina militärkängor (se ovan) har gått fullständigt sönder (jag började ana oråd när jag kom till jobbet med en dyngblöt fot i onsdags - jag lyfte ena skon och ojsan, det gapade visst ett stort hål där) och det vore katastrof för mig med “gamla ekonomin”.

Nu hade jag haft ögonen på ett par Birkenstock-kängor (La Rochelle) för 2500 (eeeeek! - men jag tänkte på fullt allvar unna mig dem som grattis-till-jobbet-present) men de fanns inte att få tag på här i stan. Av en ren slump styrde jag stegen in i Butiken Med Fina Italienska Skor Som Jag Inte Ens Vågade Titta In I För Bara En Månad Sedan (jag ville inte sukta efter saker jag ändå aldrig kunde köpa) och där stod de. DE. Stövlarna med stort S.

I stort sett likadana som Birkisarna, men myyycket *host* billigare. Rena Fyndet. Yeah man.

Toksnygga. Jag är SÅ nöjd!

På hemvägen mötte jag Thebe och Henke - KUL! Trevlig fikastund med de unga tu innan jag hastade vidare till ICA för att köpa mig en stoooor godispåse. Lördagsgodis, minsann.

I like them rough (eller åtminstone inte för tillfjuttade). Om det ska stå mellan Foppa och Fredrik (se Aftonbladet) är valet såååå lätt.

Foppa anyday! Eller Lundqvist. Eller Sudden. Eller Poppe. Eller Renberg. You get the drift.

Fast Mellberg… hm. Äsch. Han är säkert hockeyspelare i ANDEN ;)

Nej, jag ger mig inte ut på vanliga bokrean, inte idag - det får vänta tills jag flyttar om en vecka. jag ska inte ha några böcker. Inte.

Men vykort ska jag ha, jajamensan.

Ja, så gick tankarna på lunchen. Vykort = Lagerhaus. Obetänkt. De har ju inte bara vykort där…

På Lagerhaus här i stan rear de ut den HÄR månadens pocketsläpp (plus en hel del annat, både på svenska och engelska). En bok 29:-, fyra för 100. Det blev åtta, mest ganska lättsmält skräp, men för 200:- så… tja.

:-D

Ett litet litet paket från adlibris låg på hallgolvet igår - alldeles förfärligt vältajmat. Jag var trött och trist och behövde verkligen en dos Bob Hansson, eller - kluriga ordtrollare behövs väl egentligen alltid. Behöver jag säga att jag hetsläste boken från pärm till pärm?

Halleluja, liksom

Man måste älska den modifierade Jolly Roger-varianten. Den vill jag ha på t-shirt.

Det faktum att man är osedvanligt trött, less och uttråkad är ingen anledning att äta illa - snarare tvärtom. Jag visar mig själv lite respekt genom att försöka bjuda till lite (avdelningen hemma-KBT *fniss*).

Superlunch avverkad, jag utgick från tacostekt köttfärs (det enda jag hade hemma, trodde jag innan jag använde huvudet och tänkte efter) - det kändes så fjortisaktigt, så jag lade ner lite möda på resten: basmatiris kryddat med saffran, bockhornsklöver och spiskummin, några lätt ångkokta broccolistånd, alfalfagroddar, en liten fin tomat-och-löksallad samt en exklusivt krämig klatt guacamole.
Cross kitchen regerar.

Hade jag dessutom torkat bort fingeravtrycken från tallriken innan jag plåtade så hade det kunnat bli pur matporr av det hela. Det var iallafall attans gott, oavsett bildkvalitet ;)

Efter en grå, trött och bitvis tung dag (tankarna har varit söderöver där Vännen begravt sin far) var det alldeles ljuvligt att få släppa lös ett glädjevrål och sen gråta en skvätt av glädje när Kim Martin spikade igen och tog damkronorna till OS-final. Jag är också otroligt imponerad av 16-åriga Pernilla Winberg som satte första straffmålet. 16 år och så iskall. Haja!

…landade The Knifes senaste, Silent Shout, i brevlådan.

Ljuvlig, speciellt Marble House (Jay-Jay och Karin, snygg kombo) - MEN, men men… jag blir VANSINNIG på det paltiga kopieringsskyddet. Jag lyssnar mycket sällan på musik hemma, jag lyssnar i CD-spelaren i datorn på jobbet, eller i mp3-spelaren när jag är på väg någonstans-where-ever. Jag promenerar enormt mycket, alltid - nästan - med musik i öronen.

Jag lägger ut dyra pengar på skivor som jag knappt kan lyssna på, som bara fungerar i den vanliga hemmastereon - som jag nästan aldrig använder. Det är riktigt pissigt tycker jag.

Jag har väldigt svårt att undvika att bli lite fjortiskär i Sudden med jämna mellanrum, måste jag medge.

5-0 i baken var ju inte vidare kul, men Sudden, Sudden… ah.

LÄNGTAN! Jag vill gå på kurs hos Cirkus Cirkör! Vem hänger med? Thebe, are you up for it?

Folkhälsominister Morgan Johansson i Nyhetsmorgons soffa i morse:
“Hade jag vatt fågel hade jag vatt VÄLDIGT orolig”

(på klingande skånska dessutom)

Nästa gång som någon med ett darrigt flin betraktar mina (*viskar* nio) knökfulla bokhyllor med orden “du gillar böcker va?” så ska jag istället dirigera dem till Lotten, denna min överkvinna. Det borde avdramatisera mitt hem en aning.

LJUVLIGT! Lotten for President!

Paradise Lost återfunna - jag har inte ens packat upp mina skivor sedan jag flyttade senast (exakt tre år sedan, under stark protest den gången, jag tror att det är därför allt har varit provisoriskt: här skulle jag ju INTE bo kvar, inteinteinteinte) men nu gräver jag bland kassar och lådor och hundratals älsklingsskivor kommer fram i daglsljuset igen.

Just nu: “One Second”. Skööööönt. 1997.

(jag vet, den är mesig, en sell out jämfört med “Draconian Times” but I couldn’t care less)

Imorgon är det jag som köper Kosslurar som stannar i öronen, sedan ska jag ut och toktraska med “Say Just Words” och alla de andra låtarna ekande i huvudet. Trafikfara? Ja, förmodligen, men farligast av allt för mig själv. Bra musik = okontaktbar.

Stackars mina grannar. Jag hoppas att de också gillar Paradise Lost, för just nu ser mina Missionhögtalare till att de just inte kan höra mycket annat ;)

Dagens villhanytt: The Knife “Silent Shout”. Fullängdare kommer på onsdag. Yaaaay.

…dags för veckans boktips!

Storfynd på Åkerbloms i Umeå: “Fy katten! : 122 galna katter” av Jim Edgar. Jag skrattade så jag grät när jag läste den här boken (eller snarare tittade på bilderna). 122 skruvade kattbilder med minst lika skruvade kommentarer.

Nej, man behöver inte ens gilla katter för att garva åt det här (det kan t o m underlätta att inte göra det då en del av dem är rätt råa ;)). Jag känner mig dock en aning blåst på konfekten då den svenska boken bara innehåller 122 katter, mot originalets 244. Mamma ska få min svenska, jag har just lagt en beställning på originalet till mig själv (97:-, adlibris).

Vidare tips: MyCatHatesYou dot com. - ständigt uppdaterad med nya varianter på samma tema.

Köpte dessutom David Bodanis “Elektricitet”, men är hittills ganska besviken på den. E=mc2 var mycket bättre *plut* men man kan ju hoppas att den tar sig.

Som det har känts de senaste dagarna så skulle svenska folket i gemen känna sig mer kränkt om en tidning publicerade nedsättande bilder av Peter Forsberg än någon annan nu levande eller historisk/eterisk/gudomlig existens.

Foppa är en gudabenådad idrottsman, jag njuter av hans ekvilibrism, men den dagliga rapporteringen av hans skadeläge har känts ANINGEN överdriven. Jag har svårt att tro att det svenska laget står och faller med hans närvaro, speciellt inte med de senaste mästerskapens relativa plattfall (trots fantastisk trupp, inklusive Foppa) i minnet. Han kan flyga dit som ickespelande mentor, det funkar lika bra tror jag, även om jag också hoppas att hans ljumske håller.

Till hans egna personliga känslor kan jag dock relatera: känslan av sista natten med gänget, eller sista OSet med grabbarna, de gamla goa grabbarna Lidström, Sudden et al. Visst förstår jag att han vill delta. Medias fixering däremot - njääääe.

Fast det finns ju den där knappen. “Off” står det visst, eller åtminstone nåt åt det hållet.

Hej då TVn! :)

Det här blev ju tokbra, klart att jag vill ha en egen.

I give you Sivmpson, en ögonblicksbild RAKT ur verkligheten på nya jobbet:

Besök The Simpsonmaker! Jag håller med AG, valmöjligheterna var lite begränsade - men kul ändå.