Efter en grå, trött och bitvis tung dag (tankarna har varit söderöver där Vännen begravt sin far) var det alldeles ljuvligt att få släppa lös ett glädjevrål och sen gråta en skvätt av glädje när Kim Martin spikade igen och tog damkronorna till OS-final. Jag är också otroligt imponerad av 16-åriga Pernilla Winberg som satte första straffmålet. 16 år och så iskall. Haja!
The URI to TrackBack this entry is: http://semestersiv.blogsome.com/2006/02/17/yes/trackback/
RSS feed for comments on this post.
Line and paragraph breaks automatic, e-mail address never displayed, HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>
Get free blog up and running in minutes with Blogsome | Theme designs available here
Ja, det var en fantastisk avslutning på matchen!
Men jag tror att det var just därför - hon är bara 16 och har inte hunnit få så mycket “nerver” än.
Maria Roth var ju också jätte bra… och hela laget…!
Blir kul med finalen på måndagkväll - eftersom det är sportlov är jag för en gångs skull ledig och kan titta.
Comment by Paula — February 17, 2006 @ 11:20 pm
Jag TROR inte att jag är Vännen, även om det i just detta inlägg passade in på mig med tanke på omständigheterna. Eller vem är jag? Mer än förvirrad, alltså.
Comment by Jontas — February 19, 2006 @ 12:18 pm
Nej, det handlade om “min H”, och det var i grannlandskapet (för jag antaratt du var i Skåne?).
Beklagar också din sorg, såklart.
Comment by semestersiv — February 19, 2006 @ 12:23 pm