Spinster and Spin(n)ster

Nu har det visst gått en hel massa dagar igen. Jag har

1) nästan vant mig av vid att ha uppkoppling (jag har det igen sedan i torsdags, men har nog inte hunnit fatta det än)

2) varit väldigt mycket på jobbet.

36,5 jobbtimmar avverkade redan denna vecka och jag bara njuter, fortfarande. Trots stress och övertid så trivs jag så otroligt bra (jaa, t o m med arbetsuppgifterna ;)). Ett hus fyllt med intressant teknik och roliga och smarta människor, det blir inte mycket bättre än så. Varje vecka kompletteras skaran med ännu fler roliga typer “från förr”, det är som ett gigantiskt… reunionparty. Mitt i allt är jag överraskad över att jag kan saker som jag inte hade en aning om att jag kunde. En fantastisk känsla.

Och så kan jag ju smyga iväg och snabb-byta viktigheter med en av favoritbloggarna (nåja, vi var ju faktiskt kolleger en gång i tiden - 12 år sen :-O - långt före bloggar och annat ;)) lite då och då, innan jag tar ett nappatag med planeringen igen. Man måste bara tokgilla C. Jag vet en man i söder som håller med ;)

Hur många aktiviteter kan man få in i en projektplanering för ett projekt på en miljard pengar? Många. Vi har just passerat 4000-strecket, och än har vi inte lagt in alla avsnitt.

Dagens projektmöte i Norrköping blev tyvärr inställt (attans, jag som hade bokat ett sent tåg hem för att hinna titta på stan, det verkar så vackert kring Arbetets museum!) men det vägs kanske upp av en tripp till Oskarhamn på tisdag-onsdag istället (njä… men det är ju ingen turistresa, så… tja. Fast de vi jobbar med där nere lovar att vi ska fara ut i “småländska skärgården” med båt i sommar, DET kan bli trivsamt. Ja, vi ska visst jobba lite också). Nej, jag tänker inte få fågelinfluensan en gång till. *host*

Annars?

Jättejätteglad över det mesta utom en fin vän som fick ont i magen och vaknade några timmar senare med uppsprättad mage och besked om utomkvedeshavandeskap. Tungt på många vis.

Lägenheten? Toppen. Bara… tja, tre kassar kvar som är ouppackade nu. Det är så MYSIGT. Vilket tokfynd jag har gjort för 3377:- per månad.

Izzy? Världens bästa katt, som alltid.

Läser? Alldeles för lite, men en liten stund varje kväll ägnar jag mig åt “Ikarosflickan” av Helen Oyeyemi. Hon är som Marie Hermanson men med rötter i Afrika. Intressant! Den boken ska jag passa vidare till Sjuklingen med den uppsprättade magen sedan (jag vet att du kommer att gilla den, kompis).

Nu ska jag hoppa i säng. Jag älskar jobbet, men är attans trött heeeeela tiden.

Klart slut!

Det känns så tryggt och skönt att vara tillbaka i teknokratvärlden igen. Följande underbara citat fann jag på väggen ovanför kopieringsapparaten på jobbet:

“There are only 10 types of people in the world; those who understand binary and those who don’t”

:)

Åter.

Man kan ju fnissa en del åt det där med att jag fick… tokflunsa, efter besök i Oskarshamn. Hm. Flunsa fick jag (”är jag att betrakta som ett höns eller som en skata?” frågade jag mitt hjärtas käre, men han vägrade svara, den lille fegisen), oavsett ursprung.

Där låg jag hemma, utan vare sig telefon eller bredband (ah, the virtues of IP-telefoni - man kan inte ens ringa eller kabelmodema innan xxx-bolaget gjort sitt - 23 dagar tar det att flytta uppkopplingen från en lägenhet till en annan i samma HUS i mitt fall, grmpf, ja, OM det nu funkar efter torsdag alltså). Jag har läst en del, men inte så mycket som man kan tro. Jag har varit heldäckad.

Nu är frågan: när man som jag har snutit ut halva hjärnan, bör man då kontakta sin arbetsgivare för att halvera lönen också? Eller är förlust av hjärnvävnad i mitt fall rent av att betrakta som en värdeökning?

Till Polly (och alla andra som eventuellt undrar:) Astor, den lille gosmuppen. Vart tog han vägen?

Jo, när mammas älskade katt Stumpan lämnade jordelivet dagen före julafton för x antal år sedan så blev det gråt och tandagnisslan. Jag var redan hemma hos mamma för att fira jul, och hade Astor med mig. Vi beslutade då att Ator skulle stanna hos mamma i några veckor, som ställföreträdande terapikatt. Mamma hade haft Stumpan i 14 år och var ganska knäckt, så hon skulle må attans illa utan trampet av små kattfötter. Jag skulle dessutom resa en del så det passade bra.

Ett tag efter det träffade jag Izzy, och det visade sig att om ingen kunde ta hand om henne så skulle hon råka ganska illa ut (tänk ”elak spruta hos veterinär”) eftersom Fredrike som tillfälligt hade hand om henne inte kunde behålla henne. Fredrikes katt Fjant hatade Izzy och mådde illa av att behöva dela sin matte med henne. Izzy däremot var vansinnigt förälskad i Fjant. Heartbreaking.

Astor å sin sida visade klara tecken på att sakna sin gamla vapendragare Stumpan. Briljant! De borde ju kunna ha massor av roligt utbyte av varandra, eller hur?

Nja, så blev det inte. Trots att Astor är mer än dubbelt så stor som Izzy så fick han vansinnigt mycket stryk av henne. Han blev utlånad ”på foder” till mamma på obestämd tid, och där har han det attans bra. Hon köper t o m egen specialskinka till honom, det brukade han kanske inte få hemma hos mig. Hmpf.

——-

Till stina: Katter ska inte vara ensamma för mycket, det har du alldeles rätt i. De klarar av det olika bra, men det där som en del tror – att katter kan klara sig flera dygn ensamma – är inte riktigt snällt. När jag är borta mycket har jag barnvakter som kommer och är hos henne. Hon är trevlig så det är sällan svårt att hitta lämpliga kandidater. Hon har en stor fan club (ovan nämnda våldsamhet till trots, men det är å andra sidan bara Astor som har lyckats reta upp henne så grymt hittills, och de flesta av mina vänner är INTE kastrerade katthanar *harkel*), ett av de största fansen bor t o m i vår trappuppgång.

Jag jobbar mindre än fem minuters promenadväg hemifrån, så jag går ofta hem på lunchen. Idag fick jag försöka äta lutad över en viss spinnande svart kattdam som fläkte ut sig i mitt knä. Sämre lunchsällskap kan man definitivt ha.

Haha, min egen blogg säger att jag är blockerad från att kommentera från datorn där jag sitter. Kul :) (Bredbandsbolaget har inte lyckats flytta min uppkoppling där hemma än, stön)

Jo, det där med Izzy som gudkatt (se nedan), hur är det nu med hennes religionstillhörighet, yadayada.

Izzy låter endast (med en ganska förorättad min, måste jag säga) hälsa att “Ni ska inga andra Gudar hava jämte MIIIIIG!” och mer än så vägrar hon säga. Ödmjuk kisse, det där. Fast hon sover gärna draperad kring min Buddhastatysamling.

——-

Redan andra dagen på nya uppdraget ska jag på tjänsteresa, till den region av Sverige (region och region, det specifika lilla område, sen för ni gissa själva ;)) där man hittat döda fåglar smittade med fågelinfluensa, så vi har fått föranmäla oss och palta lite extra innan vi åker.

Vi får väl se om jag (Det Stora Hönset) blir utsläppt efter kundmötet, eller om jag blir avlivad och bränd, kategoriserad som riskavfall. Hör ni inte av mig på några dagar så vet ni varför.

Fast med de senaste dagarnas nyhetsrapportering från Västmanland i åtanke (addera dessutom det där med min byststorlek) så ligger kanske galna kosjukan nära tillhands. Är det inte det ena så är det det andra, som flickan sa.

Fast galna kosjukan drabbar bara de med hjärna. Jag tror att jag går säker.

Hej hej!

Jag byter lägenhet och det är ett attans sjå. Jag bär och bär och bär, och eftersom jag är envis (det är en frihets/kontrollgrej för mig att kunna göra precis allt själv) så gör jag det helt ensam trots generösa erbjudanden om hjälp.

Vaktis har döpt mig till Superkvinnan. Två timmar efter att jag fick nycklarna till nya lägenheten tittade han in, då var köket flyttat, sedan kom han igår och frågade om jag ville ha hjälp att haka av ytterdörren för att få ut de största sakerna, då svarade jag att de största sakerna är nog redan flyttade.

Byschligast var sängen. Jag hade bestämt att Izzy och jag skulle sova i nya lägenheten redan första natten, om vi så skulle “campa” på golvet. Hur det än var så tyckte jag att ska det göra så ska det göras med stil, så jag tog 120-sängen på axeln och kånkade över den. Det var just sängen som sedan fick snälle vaktis att ta till det där S-ordet.

Nu har jag mest “bara” böcker kvar. All facklitteratur (12-13 hyllmeter kanske) överburen, nu är det “bara” skönlitteraturen kvar. Iiiihihi.

Det är skönt att nya grannen inte vill flytta in i min gamla lägenhet förrän om tio dagar. Det är helt klart värt en halv månadshyra att kunna ta det så här “lugnt” (även om lugnt knappast är rätt sätt att beskriva det hela).

Nu bär jag över böckerna i omgångar och ska sortera in dem i bokstavsordning igen - så har de inte stått de senaste tre åren, då har det varit så trångt att jag snarare fick maximera efter storleksordning och det var tyvärr inte förenligt med bokstavsordning. Dessutom så skulle jag ju absoluuuut inte bo i ettan mer än… några månader. Högst. Tre år blev det. Ja jisses.

Det blir så fint i nya lägenheten. Den är sliten, inte helt snyggt tapetserad och köksskåpen är trasiga, smutsvita (de var nog riktigt vita en gång i tiden) och fulla med hack men lägenheten har SJÄL.

Izzy var stressad i början (”var är alla våra greeeeejor?” jamade hon) men har efterhand som lägenheten har fyllts på gjort den till sin och verkar stortrivas. Hon har en del nya platser att mysa på nu, och det finns rejält med svängrum för bolljakt på golvet. Det var hon inte direkt bortskämd med förut.

I fredags fick hon besök av sin kompis Elsa (två år) en stund, de hade så kul ihop men när Elsa kom i gasen och började hojta väääldigt mycket så var det minsann lilla Izzy som med svansen mellan benen slank upp högt på kylskåpet och lade sig :) Kaxkissen fann sin överkvinna!

——-

Hatvig är här, det blev en tjej alldeles så som jag trodde! Ett stoooort grattis till Ronnie och Christina.

Izzy låter hälsa att om hon nu inte får bli Gudmor (vissa insikter om sina begränsningar HAR hon alltså? :-D) så vill hon iallafall få bli Gudkatt, eftersom hon var en av de första som lärde känna Hatvig genom Cs mage i somras.

——-

I lördags bröt jag upp från flyttstöket för en stund, jag var inhyrd som underhållning på en möhippa.

Nääe, jag strippade inte, fast MG lurade i offret Annica att det VAR just en strippa (manlig) som kom när jag ringde på dörren. Annica försågs med ögonbindel och MG satte på nån förfärlig rocklåt medan jag smög in och försökte gnugga mig manligt (??) mot Annicas arm. Vi tog av ögonbindeln och jag tror att Annica var ganska nöjd med att det var jag.

Sedan blev det smyckeverkstad! Jag var pysselcoach, och det var jätteroligt. Italiensk antipastibuffé intogs efter det och sedan for vi ut på krogen. Jag trodde inte att vi skulle ut så jag hade mina punkiga kick-ass-boots (se nedan) men det gick ju bra det också. Vi hade otroligt kul, sippade Cosmopolitans i baren (”Sex and the City”? eller som jag sa, “No sex i Västerås City”, det var ju iallafall nästan sant) och surrade med folk. Jag var nöjd med kvällen och var oförtjänt pigg på söndagen, då jag efter fyra timmars sömn studsade upp och bar grejor igen.