Jag vet inte hur det har sett ut på andra håll, men den släng av flunsan som drabbade mig tycks ha varit osedvanligt smittsam. När jag anlände till jobbet i måndags (tack vare Lemsip - levererade av Uje, det tackar jag extra för) var det öde i lilla stabsrummet. Normalt är vi sexton stycken som samsas där, sju låg hemma och ytterligare fem av oss BORDE ha gjort det. Vi proklamerade karantän, rummet borde icke beträdas av oskyldiga ännu inte sjuka medarbetare.
Frisk? Nån? Jo, mirakulösa A-M (alltid frisk), och J förstås (det var han som smittade oss andra från första början, men lagom tills vi blev sjuka så fnissade han bara åt oss, då började han piggna till). Från södra Sverige och Tyskland kom rapporter om att flera av de vi hade suttit i möte med veckan innan hade fått samma fina feber och hosta med start på fredagskvällen. Supervirus.
Vi hade en “ganska” viktig leverans av tid- och dokumentplan att avverka, annars hade jag också legat hemma. Det var inte något slumpartat utslag av megalomanisk omnipotens som gjorde att jag trodde mig vara viktig, det var bara att suga i, och som tur var mitt i feberdimman så var det roligt, trots allt. Och vi BLEV färdiga igår, efter mycket slit, men det är inget jag har lust att göra om i första taget. Idag har jag bara sovit, sovit och sovit. Dagens största bedrift var att borsta tänderna.
Nu måste jag bara försöka hitta tvättstugetider i massor. Allt utom jobb och sömn fick prioriteras bort förra veckan och jag var så pass slut att total vakentid förutom arbete uppgick till endast 1,5 timme per dag. Städa? Tvätta? Haaaaahaha *suck*
Jag har hunnit med ännu ett besök i Oskarshamn också (där var de OCKSÅ sjuka fortfarande). I tisdags kväll styrde vi kosan mot Västervik (vi sover alltid över där inför morgonmötena i O-hamn) och jag njööööt av det vackra vårlandskapet vi passerade. Stora Sundby, Äs - otaliga är de vackra presumtiva utflyktsmål man ser på väg neröver, och jag smidde massor av planer inför våren. Yay! Ljuvligt!
Klockan 07.00 på onsdagsmorgonen lämnade vi så Västervik, och vi hade inte ens hunnit lämna staden förrän… VAAAAD är det där som virvlar i luften? SNÖ? Eeeeek!
Jodå, efter en kvart var det full snöstorm, den höll i sig hela dagen och gav sig inte förrän vi hade lämnat Småland bakom oss igen. Det var riktigt underbart att åter komma hem till barmarken här i norr.
Jo, jag är tråkig nu. Jag skriver åtminstone om tråkiga saker. 99% av tillvaron just nu kretsar kring jobbet och de människor jag möter där, och så får det vara i några veckor till, sedan lugnar det sig. Som tur är så jobbar jag i ett otroligt roligt gäng med människor som helt klart skulle utgöra “kompismaterial” även om det inte vore för att vi delade omsorgen om vårt lilla projekt, då känns det helt OK t o m att jobba på helgerna. Jag har fortfarande en ganska stark känsla av att det här uppdraget är svårslaget, jag kunde inte ha haft mer tur så här i starten av mitt liv som konsultmupp.
Odrägligt? Ja, kanske.
—
Veckans bok: “Caipirinha med döden” av Maria Ernestam - läs, läs, läääääs! Otroligt cool bok. Smart idé, den kunde kanske ha förfinats ännu lite till, men på det stora hela: en njutning från början till slut. Den här boken ska exporteras till Houston, precis som “Den stängda boken” av Kaarsböl.
—
Veckans besvikelse: Eric Gadds senaste. Jag hade nog för höga förväntningar - jag läste en recension nånstans som sa att det här var en skiva i samma anda som “Floating” (min absoluta Gaddfavorit), men nja… njäää… nä. Helt OK, men inte så toppenbra som jag hoppades. Gadd är en av husgudarna, han förblir det, men jag plockar nog ändå hellre fram “Floating” en gång till.
