Spinster and Spin(n)ster

Inte vet jag om det är medalj, ett kok stryk eller rent av en lobotomi man bäst förtjänar efter att ha kutat runt en hel natt i Paris med 9 cm höga remsandaler, men rätt snygga var de iallafall. Och de kostade 24.90 euro. Fynd.

…är tornet, sådär mellan tummen och pekfingret? ;)

Anders har lagt ut sina Parisbilder nu, de är fantastiska.

Mycket nöje med Rejdemarksynen på Paris

Känner mig minst av allt som en superhjältinna, men just därför måste jag ju testa:

You Are Buffy the Vampire Slayer

“We saved the world. I say we have to party.”

Lördag

Den lediga dagen, fri för egna aktiviteter! Tjohooo, SOM jag hade planerat på förhand (den borna optimisten ;)).

Kollegerna hade redan utsett mig till Reiseleiter (varför blir jag alltid morsa? ;)) men ändå blev det inte ens en tredjedel av allt det jag hade hoppats och planerat på förhand (jaja, då måste man ju åka tillbaka en gång till då, det kanske man kan offra sig på ;)).

Från början var vi ett STOOOOORT gäng som skulle gå tillsammans (jag anade oråd, det blir krångligt att hålla ihop så många i trånga turistkvarter), kl 9.00 sharp hade vi sagt att vi skulle ses, men de andra (MESPROPPAR!) var trötta efter ölturen kvällen innan och bangade en efter en. Till slut var bara JÄRNGÄNGET (jag, Anders, Terese och Peter) kvar och lika bra var kanske det. Vi var samspelta och välsynkade.

Hatar du att fickparkera? Ett tips: flytta inte till Paris.

Koparaden har nått till Paris! Just den här bor strax utanför les Halles.

Min ko-mpis och jag fann varandra direkt.
(Men sa*an sickna RYNKOR jag har fått? :-O)

Vid Hallarna skulle vi skiljas åt för en stund, Terese, Peter och Anders ville se Louvren, själv ville jag hellre se Centre Pompidou. Jag styrde stegen ditåt och hann lite puckat tänka “SJYSST, ingen kö” innan jag förstod varför. De öppnade först kl 11.oo, klockan var inte ens 10 än. FIIIINT. Jag skulle möta de andra kl 11.40 på Rue de Rivoli, så att vänta var vare sig kul eller speciellt meningsfullt.

Det är förvisso alldeles förträffligt njutbart UTANFÖR muséet också. Denna härligt frodiga och färgglada dam (ser ut som ett Niki St de Phalle-verk, tror jag) badade med många andra roliga saker i en damm utanför. Kvarteren där är magnifika, och det fanns gott om butiker med roliga vykort. Snacka om att vänkretsen ska postterroriseras :-D

Ja, så vad gör man. Rue de Rivoli (shopping-gata) några hundra meter bort. Radiostyrd. Skoaffär? Åh… strax stod en av butiksbiträdena där med en skarpladdad pistol och hotade att skjuta mig direkt om jag inte köpte två par skor.

Nä, alldeles exakt så gick det kanske inte till, men utan att jag riktigt var säker på hur så stod jag utanför igen, med en kasse med två par skor i. Nåja, de var ursnygga och två par skor för sammanlagt 550:- hittar man inte alltid ens i Sverige. Je suis un proffs-shoppare ;)

En timme senare hade jag på samma mystiska vis berikats med två toppar (från Promod, också massor av snyggsnygga men prisvärda saker), lite bijouterier och två klänningar (160:- styck, man måste bara älska C&A). Inget av plaggen gick loss på mer än 220:- styck. Det var det värt.

(jo, jag vet en och annan läsare som exalterat hoppar upp och ner och vill se bilder av shoppingrsultatet, men ni får tåla er lite till)

När jag åter mötte de andra så TROR jag att de var lite imponerade (iallafall Terese ;)) av min effektivitet. Plastkort är till för att brinna…! ;)

Nåväl, vi fortsatte ner mot Ile de la Cité, förbi Notre Dame och genom Quartier Latin. Där råkade jag visst köpa en väska också. Ja, men en skinnväska i form av ett svart katthuvud (! :-D) för 200:-? Det vore vansinne att avstå.

Målet som hägrade var Katakomberna. Det var “ganska” dåligt ljus där nere, så min lilla kamera räckte inte långt. Som tur är så hade jag en välutrustad kollega med, Anders (kolla in hans bilder också), är snäll nog att låna ut den här söta lilla skallen:

Tänk om just den HÄR tillhörde Robespierre? :-D Jo, han finns nånstans där nere, men de som vet vägrar berätta var. Det finns gott om “kändisar” där, lite spritt så där.

Katakomberna var kul på sitt sätt, jag hade absolut inte velat missa dem, men med facit i hand kanske de också hade kunnat prioriteras lägre än en del av de saker som vi nu missade (efter det miljonte kraniet var t o m en döskallefetischist som jag en smula blasé). Jaja, det är också en del av resande. Insikter som kan bli till tips till andra ;))

Färden tillbaka in mot city var LÅÅÅÅÅNG och fötterna ömma.

Jag, den stora köttskallen, hade duktigt tagit med mig batteriladdaren till Paris. Johooodå. Det jag däremot glömde var att ANVÄNDA DEN, därav brist på fler bilder fr o m nu.

Jag övertalade de andra att de ville vila benen en stund, medan jag sprang in i Pantheon (ej att förväxla med den ljuvliga byggnaden med samma namn i Rom - där sa jag by the way alltid att jag tänkte gifta mig förr: that is innan jag blev militant attacknucka).

Jag ville hälsa på min idol Marie Curie (hon vilar i kryptan, det gör också Voltaire, Rosseau, Zola och ungefär alla andra franska författare, filosofer och vetenskapsmän du kan tänka dig) och se Focaults lilla “leksak” (magiskt, jag blev som förhäxad av det långsamma svängandet). Pantheon var alldeles fantastiskt, där finns massor att se och en annan gång ska jag göra det ordentligt. Nu hade vi en smula bråttom, kvällen skulle krönas med en gemensam middag på Fin Restaurang nära Operan.

Fin och förmodligen snordyr fransk mat är inte roligt för mina smaklökar. Ankan vi fick som huvudrätt var god, men förrätten (nån paté med nåt gåsleverliknande - jag äter inte gåslever av olika skäl, inte minst de etiska) hade jag kanske gärna bytt ut.

Jag ville ju försöka vara lite fin, och vi skulle ju bara gå ungefär tio minuter för att komma till restaurangen, så på fötterna hade jag mot bättre vetande (alternativet var gympaskor så helt ogenomtänkt var det kanske inte även om jag tvekade i det längsta) mina höga remsandaler.

Målet för den gemensamma middagen var hemligt, annars kanske nån av oss hade ryckt in och hjälpt de milt sagt förvirrade arrangörerna :-D Nu blev tio minuters promenad till trettio, och fötterna var småsura (men snygga *asg*).

Efter middagen splittrades sällskapet snabbt - återigen: det kanske är lika bra att inte vara för många. Vi var väl 9-10 stycken (De Coola ;)) som gick tillsammans på ännu en barturné. Tyvärr vrålade ölsuget högt alldeles för tidigt, vi var fortfarande kvar i de Löjligt Dyra Kvarteren så första pinten öl gick loss på 110:- :-O

(tur att den iallafall var god…!)

Där blev vi inte gamla. Turnén fortsatte ännu en gång uppför Montmartre, och vi hamnade på samma trevliga bar som kvällen innan. Lördag var inget undantag, allt stängde ännu en gång 02.00.

Vi traskade vidare uppåt berget och nådde Red Light District. Flera pekade mot en sån där klubb med nakna tanter, jag och Trevligaste Kollegan (smygläser du, kompis? sug i dig av berömmet :)) fnös och vägrade. Hur det än var så gick inte värst många in, vi som var kvar forsatte men haket majoriteten valde sen var sunkigt så Trevligaste Kollegan sa “vi går” och så smet vi. Jag var inte nödbedd.

Österut på Montmartre, ner till Gare du Nord, vidare ner mot Centre Pompidou och titta där - en triumfbåge (nej, inte DEN triumfbågen, det finns massor) som vi inte sett förut, den tittar vi närmare på. Så snirklade färden fram och banne mig om inte det var det absolut trevligaste sättet att njuta Paris. En planlös promenad i ljum vårnatt. Stan är som bekant inte ful innanför “cityringen” (ghettona i utkanten är dock ännu mer deprimerande än de ser ut på TV, konstaterade vi på väg till/från flygplatsen).

Slutligen vilade vi fötterna på en parkbänk på en bro över Seine utanför Notre Dame där det bland annat avhandlades barnuppfostran (tja, mångsidiga diskussioner, vi hann med att avhandla EPC < — DET är nästan perverst när jag tänker efter, skvaller om gemesamma gamla kollegor och lite annat också :)) innan vinden blev väldigt kall vid 04.30.

Fötterna skrek vid det här laget högt, så jag gjorde en klassiker: av med skorna, ta dem i handen. Som tur är så är Parisarna bra på att hålla gatorna rena, de sopas och spolas minst en gång per dygn så det var inte farligt äckligt att traska så. När regnet började strila en stund senare blev det möjligen lite halt *harkel*

Vi var hemma igen strax före fem.

Nu vet ni alltså var “…man har inte gjort Paris på rätt sätt om man inte har promenerat hem från Notre Dame barfota med ett par högklackade remsandaler dinglande i handen klockan halv fem en regnig söndagsmorgon ;)” kommer ifrån.

—***—

Söndagen var en aaaaaaaningens seg hemresedag. Vi var dock riktiga vikingar, vid 8.15 käkade vi frukost och hann sedan med en promenad till innan bussen till flygplatsen skulle gå kl 11.00.

Att säga att jag är trött är att underdriva radikalt, men ack så nöjd jag är. Det var urtrevligt, jag lärde känna många nya trevliga människor.

Jag hann aldrig med att lägga en ros hos Oscar Wilde på La Pere Lachaise *snyft*, jag hann inte med medicinmuséet och jag såg som sagt inte Centre Pompidou och… tja, så där som det alltid är.

Nästa gång…!

Blir man less nån kväll får man väl promenera ner till den där bänken vid Notre Dame igen ;)

…man har inte gjort Paris på rätt sätt om man inte har promenerat hem från Notre Dame barfota med ett par högklackade remsandaler dinglande i handen klockan halv fem en regnig söndagsmorgon ;)

(fotblåsor? jag? det är bara förnamnet :))

Torsdag

Det hade redan hunnit bli sen eftermiddag när vi kom fram efter en snirklig bussresa från Paris Beauvais (vi slapp CDG! tack, tack TACK snälla Ryanair! ;)) till Hotel Pax Opera, där vi skulle bo. Ett alldeles OK budgethotell, bra läge och väldigt trevlig personal - rekommenderas.

(bilden nedan föreställer dock inte hotellet utan ett tjusigt tårtbitshus på samma gata)

Vi var vrålhungriga, så det blev en snabb tur ut för att scanna kvarteret efter lämplig bukfylla (god rullmacka på turkisk sylta), så tillbaka till hotellet för ett kort infomöte innan vi åter rusade ut för några timmar på egen hand. Vi ville fira, så vi styrde kosan mot en gourmetbutik (jo tack) där tjejerna köpte Martini och jag en sedan tidigare inplanerad flaska champagne i miniformat(*.

En så “stor” flaska för 100 svenska kronor, jo tack - men hur ofta är man i Paris? Den skulle utgöra perfekt sällskap för det kommande Urviktiga Planeringsmötet där Camilla, Maud, Terese och jag skulle dra upp riktlinjerna för de närmaste dagarna tyckte jag (det gjorde den).

Jag glömde kvar tandborstmuggen på rummet, så jag halsade helt sonika på bästa studentmanér. Stilfullt värre ;)

(å andra sidan kanske man kan säga att det är mer stilfullt att HALSA champagne än att dricka den ur ett tandbortsglas i plast? definitionsfråga…!)

Klockan rusade och var strax 20.30, dags att återigen sätta sig på bussen för att göra ett kvällsbesök vid Det Där Tornet, ni vet. Det är som allra snyggast på natten, speciellt i tio minuter efter var heltimme (med start 22.00) då det glittrar till å det grövsta i en sprakande ljusshow.

Min inre elingenjör (hon är aldrig långt borta) undrade hur många kWh den showen kostar per år (jaja, jag vet, man kan säkert googla, men…)

Visst var det tjusigt, men när sprakshowen drog igång kl 23.00 befann jag mig allra högst upp (300 m, nånting? tror det), och att stå nära så starka lampor som blinkade vasst och snabbt framkallade snudd på epilepsi.

…och på våning två (om jag inte minns fel) stod han minsann själv, her Eiffel. Han ser pigg ut för att vara så gammal ;)

Vi blev sena, så innan vi hann tillbaka till hotellet var nog klockan närmare halv ett. För en gångs skull var vi ordentliga och lade oss utan vidare irrfärder (TROR jag, minnet är suddigt :-O).

Sammanlagt ons-sö sov jag elva timmar räknade jag ut igår. Är man i Paris är det dumt att sova bort tiden :-D

(trött igår? gissa? trött idag också? GISSA)

*) jag hittade likör med Barbapapa-smak också! :-D
Inte kunde jag låta bli att köpa en sån flaska, bild på den söta tingesten kommer i nästa uppdatering. Vad Barbapapa SMAKAR? Jag har fortfarande ingen aning, jag har inte haft hjärta att öppna flaskan än.

Fredag

Uppstigning, GOD frukost (de kunde verkligen göra kaffe på Pax Opera) och sedan en busstur till Parc de la Villette.

Det lät uuuuurcoolt på förhand, men i efterhand var det nog det vi tyckte var minst kul på resan. Det är säkert värt att besöka parken, men är man där så kort tid som vi var så kanske man inte ska ha den som Prio 1. Nåväl, vi svenskar är snälla som kossor, det var ju en gängresa så vi knallade snällt runt till 14.00. Eller nja, Terese, Peter, Anders och jag traskade ut till de omgivande gatorna relativt snabbt. Vi var hungriga (och eventuellt ölsugna :-O) IGEN. Promenerande är bra för aptiten.

Very big, ehm, ball i Parc Villette. Den huserar bio a la Cosmonova, om jag inte tar fel.

Jag ville ju vara lite innovativ och ta ett självporträtt där vid bollen. Ser ni hur jag vinkar? :-D
Det blågula suddet till vänster om mig är min kollega Anders. Han ser inte lika konstig ut i vanliga fall.

En bit utanför parken fann vi följande lilla… konstverk. En aningslös kollega hävdade bestämt att det nog inte alls föreställde det 99,9% av oss andra tycker att det ser ut som :-D
Nej, eller hur.

I en stad fylld av fallossymboler är det bara rätt att det får ploppa upp en liten (OK då, ganska stor) mutta också. Nåt annat kan man inte säga.

På eftermiddagen skulle det serveras en guidad busstur, det såg vi fram emot MYCKET eftersom vi hade träffat guiden redan kvällen innan. han var så rolig. “It blöööööws my mind”, “It’s amazing” och “Oh la LAAAA” var bara några av de uttryck som vi till slut snudd på ångrade att vi inte hade arrangerat bullshitbingo kring. Det tar nog ett BRA tag innan man slutar härma honom :-) Nä, men han var bra.

Det enda som var tråkigt var att det hade uppstått ett missförstånd, vi fick vänta på bussen i en timme och en kvart. KUUUUUUL. Inte. När bussen väl kom var det iallafall attans trevligt, men ingen av de bilder jag tog genom bussfönstret är nåt att direkt visa upp.

Fredag kväll - ja, vad gör man då? Vi var ett gäng som gick ut och åt, drack och mös i största allmänhet. Vi ägnade oss åt seriös barhopping, en bärs på var ställe och vi kom högre och högre upp på Montmartre. Mysigt! Tyvärr så var det där med “Syndens stad” inte helt riktigt (iallafall inte om man vill dricka sin öl nån annastans än på en stripklubb) så vi strosade hemåt redan strax före 02.00 när barerna stängde. En mycket trevlig kväll.

(nej, det var visst inte något riktigt lämpligt uttryck *host*)

Test hittat hos The Witch
—

Grattis siv

guds rika välsingnelse önskar, Markus, Tabina, Simon och Cecilie

—
Jag är inte kristen. Jag är agnostiker, å det bestämdaste. En altruistisk hedonist, om så ska vara.

Jag antar att det är min nyfikenhet som ger en viss “backfire”. Jag har ju tackat ja till möten på olika ställen för att jag vill veta. Och ja, jag har en bibel i min samling, den står snällt brevid Koranen, Ghitan och ett gäng hinduiska skrifter. Jag är intresserad av religion som fenomen, dess historia och hur den påverkar människor. Men kristen? Nej. Glad hedning är jag, ut i fingerspetsarna.

Vill du också testa?

(KAN det vara alla resor ner till Pingsvänneland på sistone som har påverkat mig i smyg? ;-D)

JAAAA! Kanal5 ska äntligen satsa på lite kvalitetsdokusåpa - de letar just nu efter deltagare till en ny omgång av Mullvaden!

Jag har sett två omgångar och har aldrig lyckats begripa varför konceptet inte har slagit bättre än det har gjort. Jag tycker att hela idén är kanonbra! Kanal 5 kommer att få min fulla attention åtminstone en timme i veckan under hösten när den nya omgången kommer att sändas.

(Drömdeltagare: Fredrike, Shw, Mi, Thebe, Henkepenke - söööök!)

(detta är ett SKOTEST)

You Are Big Black Boots!

You can be best described as: attitude You’ve got lots of it - and you love to give it A guy has to be pretty gusty to hit on you But if he’s your type, you’ll warm up… a little

(pssst, THEBE! Den här gången behövde jag inte ändra ett enda svar, konstigt va? ;))

Hittar inte du heller ett enda av alla de adapterset du köpt på dig genom åren när du väl ska ut och resa? Näääe, inte jag heller.

*fula ord*

Men SI, jag kanske inte ens behöver nån adapter?

Nej, det verkar inte så, tjohooo.

Typiskt görbra sida att bokmärka om man är en resetok (…med taskig minneshantering alternativt likaledes taskig ordning på grejorna ;)): Guide to Worldwide Plug/Socket Patterns & Power Mains (single phase).

Jahaja. Jag tänkte att jag kanske åtminstone var en Kaffe Latte? Icke.

You Are a Plain Ole Cup of Joe

But don’t think plain - instead think, uncomplicated You’re a low maintenance kind of girl… who can hang with the guys Down to earth, easy going, and fun! Yup, that’s you: the friend everyone invites. And your dependable too. Both for a laugh and a sympathetic ear.

Tack vare SivÖ fann jag vägen till YouTube, där finns det massor av godis för den som vill se mer av Lordi.

Johooo då, den förtjänar ett eget inlägg. Skåda LJUSET, alla ovetande Västeråsare (och andra som kan tänkas söka bukfylla i denna vår stad): Misto of Italy. Kanske en tia dyrare än min vanliga kvarterspizzeria, men jag äter hellre fantastisk pizza en gång i månaden än ganska-OK-pizza en gång i veckan. Därmed basta.

Ja, det känns som en veckorapport. På helgerna dyker jag in här och sprutar ur mig inlägg om stort och smått (jaja, mest smått), i veckorna illrar jag mest runt med annat.

Gångna veckan - Oskarshamn igen, denna gång skulle jag hålla dragning. Jag hade MISSTÄNKT det, så jag hade gjort en ppt-show bara-lite-sådär-utifall, och jaaaadå, kl 19.30 på måndag kväll kom bossen och sa “bajthäwäjj, det är bra om du kan dra det här på onsdag”. Döm om hans förvåning när jag klickade upp mina ppt:ar och sa “jag anade nästan att du skulle säga det, så jag…”. Han var nöjd. Han är suverän, fullständigt prestigelös och alltid öppen för att lyssna på andras förslag. Det borde vara en självklarhet men jag antar att de flesta som provat på arbetslivet vet att så är det inte.

Dragningen i O-hamn gick jättebra. Jag tindrar fortfarande.

Några år borta från branschen gör att jag ännu en gång (man mattas av efter hand…!) ser absurditeten (samtidigt som jag förstår varför de är så höga som de är) i de siffror jag arbetar med. Betalmilstenen nu utgjorde 20 ggr kvinnoboendets årsbudget. Va? För vår “lilla” tidplan. Så blir det i miljardprojekt.

Sedan? Mera jobb och migrääään, den värsta på länge. Därav helgjobb, men det gjorde inte så mycket. Solen vräkte kanske inte direkt ner igår och det är bara några dagar kvar till nästa långhelg.

—

Melodifestival? Jaaa, Lordi gjorde det. Tjohej! Hyvä Suomi!

Överlag var det ovanligt många bidrag som jag faktiskt kan tänka mig att lyssna på också efteråt i årets upplaga. Bosnien, Ryssland och Rumänien var looovely.

Mr Lordi själv uttalade i nån skönt självironisk kommentar för några veckor sen att han tyckte att tjejer var galna som ville ligga med dem - som de ser ut. “Det skulle de ALDRIG vilja om de såg oss utan masker” sa han då, men det var väl lite väl egen-elakt sagt om det verkligen är som Aftonbladet påstår - att de fångat några medlemmar på bild omaskerade (taskigt tycker jag *plut*) - för bilderna som svävade förbi där avslöjade åtminstone en mycket vacker ung man.

Oavsett vilket, även om Lordis musik (jag har ju bara hört vinnarlåten, resten kanske är hårdare? Siv, Jocki? Berätta?) är lite mesigare än mina vanliga rockfavoriter så får jag ett stort brett leende fastlimmat i plytet när jag hör dem. Gott så. Jag är dessutom svag för behornade varelser.

(Cool [eller borde man säga ko-ol? ;)] kommentar nr två - minns dock inte var jag läste den: “om man är satanist för att man har horn, ja då är alla kossor också satanister”) < — Muuuuhuhu :-D

—

Frugan(* var på glittrigt party i Kungliga Hufvudstaden, så J passade på att komma hit och glo på ESC tillsammans med mig och Mz Izzy. Vi hade en ljuvligt genuin svullarkväll vars like jag knappast kommer att uppleva på mycket länge.

Pizza från stans bästa pizzeria, chips, godis och choklad från NK. *gaaaaaah*
Det stavas P-a-r-a-d-i-s!

—

*) Frugan = shw.nu ;)

Djur i kläder, hur kul är det egentligen? Jättekul, tyckte iallafall jag - som njööööt av alla de snygga bilderna i Animal Dress Up-tävlingen (näää, man ska inte klä på dem, man ska alltså photoshoppa på dem kläder) som jag hittade till tack vare Bitis bilderbok.

Jag vet en familj i Uppsala som skulle ÄLSKA att få leva med den här kissen (Nanita, eat your heart out! ;)) och själv är jag TVÄRSÄKER på att jag faktiskt ser den här snubben på jobbet varje dag.

Icke. Heja Lordi, go go gooooo!

You are Milk Chocolate

A total dreamer, you spend most of your time with your head in the clouds. You often think of the future, and you are always working toward your ideal life. Also nostelgic, you rarely forget a meaningful moment… even those from long ago.

*fnys* vilken förolämpning!

Två korrigerade svar (är inte ni också vankelmodiga ibland? detta är livsviktigt, öhm, ju) gav en bättre bild:

You are Dark Chocolate

You live your life with intensity, always going full force. You push yourself (and others) to the limit… you want more than you can handle. An extreme person, you challenge and inspire the world!

Det där med att presentera sin bloggflagga (se hakkes utmaning) var minsann inte lätt. Jag saknar mitt kära ritprogram, det ligger fortfarande kvar på gamla datorn - pinsamt oflyttat.

Fantasin har också flytt sin kos (jag längtar - kom tillbaka, jag lovar att sluta jobba så mycket om du bara kommer tillbaaaaka min kära fantasi), så istället för att publicera mitt eget bloggdrottningarikes flagga så kommer här flaggan för en av, ehum, delstaterna i bloggriket semestersiv.

Håll tillgodo.

Alla iakttagelser om att den stolta fanan innehar misstänkt stora likheter med en disktrasa är fullständigt korrekta.

Ska man förväntas kunna motstå en flaska chili med en så här fin etikett? Jag kunde det då inte, that is for sure (27:-, återfanns på en hylla i den lokala ICA-butiken).

Jodå, den SMAKAR gott också, förutom att den pryder sin plats på varje döskallefetischists middagsbord. Du ska väl tycka om starka kryddor, får jag tillägga, men det ligger å andra sidan lite som en självklarhet i själva begreppet “chili” tycker jag ;)

(klicka på bilden så ser du den i original)

…som av en händelse behöver jag köpa ny kattsand till min lilla pälsdiva, detta kanske är skönare att trampa i än det vanliga gruset? ;)

(DrFun - inte bara medicinarskämt)