Not-so-Spinster and Spin(n)ster

jodå, vi satt och blickade ut över den sjunkande piren :)

Synd. Ljuva synd. Synden smakar aldrig så ljuvt som serverad med…

GLASS.

Glass och sol. Jag vet hur man lockar den likaledes Luthernertyngda favvovännen ner i träsket.

Mycket att göra på jobbet?

Jajjamänsan.

Sol ute? LJUVLIGT väder, måsskrik och en hamn som formligen ropade “Kom hiiiiit”?

Jajjamän.

“Vi drar” skrev jag och det gjorde vi. Nån timme senare sammanstrålade vi nere i hamnen, egentligen mycket tidigare än åtminstone MITT flexkonto tyckte var lämpligt men who gives a shit. Just idag var det alldeles precis vad jag (och kanske den gode vännen?) behövde. Avstressande, solbestänkt pur njutning. Bara vara.

Ah, jag känner allt mer att det PASSAR mig att synda. Vik hädan, inre arbetsnarkoman!

Efteråt: en ljuvlig tunika från Twist & Tango (rea på MQ, mums) som var som sydd för mig. Nersatt från 699:- till 299:- - “följ med hem, baby” sa jag och tänk, det gjorde den. I den är jag Kurvig, inte Knubbsäl.

Jisses. Vi börjar bli som det stora dubbelmoraliska landet i väst.

Kn*lla gärna i TV (om filmen har rätt regissör vill säga), men två dockor… nej, icke.

(det allra roligaste var kommentaren “- Det förekom inte någon antydan till våld eller tvång i avsnittet, utan endast en gestaltning av en intim kärleksakt mellan två vuxendockor. “ - hur mycket fnissade författaren till den tro?)

Jag älskade “I taket lyser stjärnorna” (gissa om man känner igen sig i den när man hade en pappa som fick cancer och dog när man var tolv år?) och så snart det finns en plats ledig (här i Västerås får man bara reservera fem böcker åt gången och den kvoten är - inte helt överraskande - fylld på mitt bibliotekskonto just nu) ska jag köa på Johanna Thydells nya bok på bibblan. Tills dess får jag nöja mig med hennes blogg, och det är ju inte det sämsta det heller.

—

Liza Marklunds senaste, “Nobels testamente”, sveper man i ett nafs, den var väl inte fantastisk men ändå en av de Annika Bengtzon-böcker jag gillat bäst hittills. Forskarintriger på KI kan ha en del med den saken att göra :)

—

Jag blev besviken när jag hörde att John Ajvide Lindqvists nya bok var en novellsamling (jag tycker oftast inte om såna), men det kunde jag ha struntat i för “Pappersväggar” är en alldeles fantastisk bok. Allra bäst tyckte jag om första novellen, “Gräns”. Purt mystiskt (fast man gissar ganska snart hur det ligger till) mys. Övriga noveller pendlar mellan skräck och smart, och den allra sista novellen bjuder på mer information om Heden som utgjorde skådeplats för stora delar av boken “Hanteringen av odöda”.

Riktigt bra länkar bara måste vidarebefordras.

Online Etymology Dictionary är en sann pärla för den som gillar lingvistiska krumbukter (just i det här fallet på engelska), jag hittade dit tack vare en Bengt som kommenterade hakkes funderingar kring uttrycket “nothing, nada, zilch“, och just vad “zilch” egentligen är för ord. Svaret var rätt kul.

Kul länk för regniga dagar. Eller soliga.

Smakpatrullen rapporterar: Så besviken - det lät ju som en så attans bra idé: coffee suryp med kanelsmak (Cinnamon, Espresso House) men det smakar [insert ugly words], rent ut sagt. VARNING, alltså. Kemisk smak. Slisk.

Nä, det får nog bli en återgång till Vanilla. Möjligen Irish Cream, men den säljs inte nånstans i V-ås vad jag sett (att åka till ICA Maxi på Gränby för att köpa den verkar jobbigt, även om det har hänt att jag burit hem tunga flaskor i ryggan när jag ändå har varit i krokarna ;))

Ett av mina favoritställen har råkat lite illa ut. Jag har visserligen gått upp i vikt (se knubbsälsbilderna från midsommar *eeeek*), men det var INTE jag som sänkte piren.

Härbret i LJUUUVLIGA Torsmo (nån mil NO om Orsa), där jag tillbringade hela midsommarhelgen hos Suzann med familj.

—

Det såg onekligen en smula mörkt och blött ut på midsommaraftonens morgon…

…men lagom till resningen stack solen fram sitt ljuva tryne.

Det var bara starka karlar som fick resa stången i Skattungbyn. Så tog det tid också ;)

—

Man kan känna sig lite fångad bland de alla patriarkala symbolerna. Hängd i en blommande testikel? Jo, det vore också en död att dö.

—

Ljuvliga barn hör till en solig midsommarafton. Just denna lilla flicka är för mig okänd, hon var bara så attans söt.

—

När Suz skjutsade hem farmor och farfar passade Yngste Sonen och jag på att busa till det lite. Halvskymning i stugan gjorde det hela förvånansvärt realistiskt och vi skämdes lite när vi insåg hur rädd Suz blev när hon kom hem igen. Men bara lite. Mest var det kul.

—

MIDSOMMARDAG, och rundtur i omgivningarna. First stop Nusnäs, där de gör dalahästar ni vet.

Men, var är…

…alltså, fattas det inte ett HUVUD?

Ah, found it! Mina gamla gymnastik-kunskaper kom väl till pass under detta livsfarliga voltigepass.

—

…och så HÄR gör man nya Dalahästar. Nej, förlåt, det där var visst en bortklippt scen ur den tyska porrfilmsvarianten. Glöm det.

—

Man kunde dock köpa utsågade “ämnen” (andrasortering skulle jag tippa) samt en specialkniv ( ;-)) för endast 100:- för att tälja till egna hästar - kul souvenir-kit tyckte vi och köpte ett varsitt nästan allihop.

Jag visade mig ha rätt fin känsla i händerna. Jag är vansinnigt stolt över mitt alster längst till höger. Till vänster ses utgångsläge. Nu ska jag bara fundera ut hur den ska målas. Nej, det blir INTE kurbits!

Jag borde nog ha blivit ortoped trots allt. Finlir med kniv, det var visst min grej. Ja, det blev en stund med sandpappret också. Otroligt rogivande syssla.

—

J har svårt att bestämma sig för vilken av alla de fina klockorna han egentligen ska köpa ;)

—

Dalhalla ÄR magiskt. Nu vill jag dit på konsert också.

—

Kan man inte bli Högsta Hönset (det berömda glastaket? ;)) i näringslivet så kan man åtminstone vara en stolt skällkossa i Torsmo. Jag till höger.

Eeeey kompis, det fnns stora hemska brillor i mitt förflutna också. De här kommer från 1987…!

Johan tipsade om en skön bild av Jan Stenmark - mästaren.

Länge levde jag i villfarelsen att… (ja, vadå? se själv :))

Den som inte fattade vad jag menade när jag sa att Lydia har pappas frisyr kan kolla igen, här. Ljuvliga bilder på alla tre och coolaste kläningen på Hatv… eh, LYDIA! (måste vänja mig, måste måste, hon är en LYDIA nu, inte en Hatvig!)

Det är härligt att sitta med öppet fönster och höra hur taken lyfter runt hela kvarteret när det vrålas i var och varannan lägenhet: Sverige trycker in 1-1. Lite känsla som av sommaren 1994 (I wish :)).

Det är ju snart midsommar, så here goes:

Your Christmas is Most Like: The Nightmare Before Christmas

Christmas was not a big deal for you growing up… And you’re still trying to figure out what it all means.

(för första gången på flera år ska jag faktiskt FIRA midsommar, och det blir riktigt hardcoretraditionellt i Skattungbyn, Dalarna - det ni! ska man göra det så ska man göra det ordentligt, inga halvmessyrer här heller)

“Ser du inte på fotbollen?” undrar jag

“Nä, jag är bollenallergiker” replikerar Helgon-mannen från Sumpan

Bollenallergiker. Underbart, precis lika bra som “örondam”.

England klappade precis in ett mål. Ledningsmål. Fasen! So much for my lucky underwear… Buhu. På’rom igen! Hejahejaheja!

*asg* kolla in den officiella Bollenallergikersajten! :-D

“Men gud så snyggt det blev” tänkte jag alldeles nyss. Där stod jag, en fuktigt gråtung tisdagskväll i juni anno 2006, och matade tvättmaskinen full. Tröjor, strumpbyxor, handdukar och örngott - allt i olika gröna nyanser.

“Snyggt” är kanske inte så ofta den första tanken man tänker när man suckande bär ner en gigantisk kasse med smutstvätt till tvättstugan, men det gäller att notera vardagsestetiken.

Finaste vännen konstaterade tidigare idag att “konstnär med basker på sned” egentligen lockade mer som personlighetsetikett än “analytisk ingenjör”. Jo, jag håller med, iallafall när jag bara tänker snabbt. Så tänker jag vidare att vi båda är estetiskt lagda och konstnärliga, bara vi vågar erkänna det.

Och varför står naturvetenskap mot konst i så många (oupplysta ;)) människors sinnen? Riktigt duktiga matematiker är just riktigt duktiga matematiker för att de har ett sinne för rumsligt tänkande utöver det vanliga. En spatial intelligens som tyder på ett skönt potpurri av fantasi och filosofi och att kunna tänka i extra många dimensioner är väl hur konstnärligt som helst?

Min minst lika skruvade (men något mer snajdigt-ritprogrambegåvade) Partner in Crime förbättrade utsikten ännu lite.

—

En helt vanlig kaninhummer, alt. hummerkanin.

Nej, fråga inte. Två trötta vänner kan komma på SÅ mycket dumt en alldeles vanlig måndag.

Så fullständigt ospännande :(

Hittar man inte det man vill ha på dam- eller barn-avdelningen så går man till herr.

Jag älskar att pysa runt i tajta boxershorts modell “lite längre ben” när jag tufflar runt hemma, men damditon har sällan så långa ben som jag vill ha. Enter herravdelningen, med andra ord. Två par för 69:- på Rusta (…som utgjorde dagens “på-med-ryggsäcken-och-traska-i-solen”-mål). Taget!

De här + en burk Staropramen blir perfekt sällskap under Sverige-England-matchen. Vilket av paren det blir avgör jag strax före matchstart, det blir naturligtvis de som känns bäst till den svenska landslagsdressen för kvällen ;) Nätbrynja? Nej, där går gränsen.

Jo, visst, herrkallingar har en fånig “påse” där fram (eller, den är ju inte fånig när den fyller syftet - eller borde man säga “fylls av syftet”? *rodna*) och hur stora cojones jag än ryktas ha i vissa kretsar så ÄR de blott mentala. De här har åtminstone (tack för det!) ingen välplacerad “lucka”. Man får vara tacksam för det lilla.

Alla vi som har jobbat/jobbar i butik, på restaurang, eller inom andra serviceyrken möter roliga människor. Konstiga människor. Skumma människor. Ljuvliga människor. Arga människor. Glada. Spontana. Jag behöver nog inte fortsätta rapa upp adjektiv, va?

Det finns tusen historier och alltför få av dem når annat än den innersta kretsens öron - men nu har jag hittat en blogg som ändrar lite på det: besök Konsum, läs, njut och bidra med egna historier (jag rådbråkar redan mitt minne).

(favoriten hittills :))

Att komma ihåg, att VERKLIGEN komma ihåg: jag ska INTE följa med Elsamamman in på Åhléns barnavdelning och leta treåringskläder fler gånger. Åtminstone inte så länge de är så satans lömska att de ställer ut kramdjur bland kläderna.

Jag tog upp den för att den såg ut som en klotrund Astor men var förbaskat ful, sen kunde jag inte ställa ner den igen. Silkeslen.

Ännu en sak som jag absolut inte behövde, men den är bra som läskudde och Izzy har ju, tja, mer överseende med den än hon har med Astor.

Den saknar väl den där utsöndringen av “jag-är-en-ur-kattdamsögon-värdelös-förlåt-testikellös-ursäkt-till-hankatt”-hormoner som gör att hon så gärna spöar upp stackars Astor.

Min mamma är COOL! Hon är fullständigt ickedigital, vägrar använda epost, så vi skriver många långa pappersbrev till varandra istället - det hindrar henne som synes inte från att plocka upp det där med smileys :)