Dalasommar
Härbret i LJUUUVLIGA Torsmo (nån mil NO om Orsa), där jag tillbringade hela midsommarhelgen hos Suzann med familj.
—
Det såg onekligen en smula mörkt och blött ut på midsommaraftonens morgon…
…men lagom till resningen stack solen fram sitt ljuva tryne.
Det var bara starka karlar som fick resa stången i Skattungbyn. Så tog det tid också ;)
—
Man kan känna sig lite fångad bland de alla patriarkala symbolerna. Hängd i en blommande testikel? Jo, det vore också en död att dö.
—
Ljuvliga barn hör till en solig midsommarafton. Just denna lilla flicka är för mig okänd, hon var bara så attans söt.
—
När Suz skjutsade hem farmor och farfar passade Yngste Sonen och jag på att busa till det lite. Halvskymning i stugan gjorde det hela förvånansvärt realistiskt och vi skämdes lite när vi insåg hur rädd Suz blev när hon kom hem igen. Men bara lite. Mest var det kul.
—
MIDSOMMARDAG, och rundtur i omgivningarna. First stop Nusnäs, där de gör dalahästar ni vet.
Men, var är…
…alltså, fattas det inte ett HUVUD?
Ah, found it! Mina gamla gymnastik-kunskaper kom väl till pass under detta livsfarliga voltigepass.
—
…och så HÄR gör man nya Dalahästar. Nej, förlåt, det där var visst en bortklippt scen ur den tyska porrfilmsvarianten. Glöm det.
—
Man kunde dock köpa utsågade “ämnen” (andrasortering skulle jag tippa) samt en specialkniv ( ;-)) för endast 100:- för att tälja till egna hästar - kul souvenir-kit tyckte vi och köpte ett varsitt nästan allihop.
Jag visade mig ha rätt fin känsla i händerna. Jag är vansinnigt stolt över mitt alster längst till höger. Till vänster ses utgångsläge. Nu ska jag bara fundera ut hur den ska målas. Nej, det blir INTE kurbits!
Jag borde nog ha blivit ortoped trots allt. Finlir med kniv, det var visst min grej. Ja, det blev en stund med sandpappret också. Otroligt rogivande syssla.
—
J har svårt att bestämma sig för vilken av alla de fina klockorna han egentligen ska köpa ;)
—
Dalhalla ÄR magiskt. Nu vill jag dit på konsert också.
—
Kan man inte bli Högsta Hönset (det berömda glastaket? ;)) i näringslivet så kan man åtminstone vara en stolt skällkossa i Torsmo. Jag till höger.
