Spinster and Spin(n)ster

Tjohooo! Jag har simmat naken över Plutten! Det ni!

Va? Plutten? Vem Plutten är?

Jo, alltså. Lång historia. I Torsmo finns en å som heter Bilabetten - stor å, tycker jag, skulle nog snudd på kallas älv i mesigare landskap än Dalarna. Iallafall. Längs med ån, en bit ut i vattnet, löper en djupgrav (moaaahaha, The Abyss) där det vilar en kraftkabel. Djupet är några meter brett (för mig okänt djup) och skräckinjagande för vilken unge (och en och annan vuxen) som helst.

När Suzann och hennes lillasyster var små var den där fåran ganska läskig, så för att liksom förminska och förnedra den så döpte de den till “Plutten”. Ska man komma en bit ut i ån så MÅSTE man simma över Plutten, sedan blir det lite grundare igen.

Brunnen i stugan har sinat under den varma och torra sommaren, så i morse var det liksom “ner i ån eller förbli smutsig” som gällde. Hygienfanatikern I och II (jag och Suzann) valde ån, trots bister utetemp på ca 15 grader (det var den soliga sommaren det, är jag i dalarna i ett dygn så ska det såklart vara dåligt väder!).

Tja, en liten badplats i Torsmo, ingen såg oss. Ska man tvätta sig är det lämpligast att näcka, och det ÄR skönast att bada naken oavsett, även om anständigheten för det mesta förbjuder mig (eh, jag har nog ALDRIG näckat på annan plats än det egna badkaret när jag tänker efter).

Där stod vi i vattnet med alla kurvor on display och hojtade “Eeeeey, ZORN! Här är vi - var är du?” men gubben återuppsteg ICKE från de döda. Muppgubbe.

Attans skönt var det, vattnet var ganska OK så snart man vant sig, men att kliva upp i kalla luften igen var INTE roligt. Klyschan är dock sann. Ack så uppfriskad jag kände mig i flera timmar efteråt. Och rena blev vi. Vattnet i ån är jättefint.

Jag är kär i Torsmo. Denna gång fick jag dessutom sova i en skåpsäng från 1800-talet. Mysigt. Jag ville inte kliva upp…

Heja Per Källén! I Kvarleva gör han just det där som jag önskade, han skalar bort en hel del yvigheter och det som blir kvar ÄR minst lika spännande som de två första böckerna.

Nu tror jag å andra sidan att det är slut på Källén-böcker. Det är bara att hoppas att han skriver på något nytt.

—

Nu dyker jag ner i Margaret Atwoods Penelopiaden. Odysseus hustru tells all… hur VAR det egentligen med de där cykloperna? Och varför skulle karlsloken nödvändigt hänga de tolv pigorna? (ja, det undrar nog de också)

Homeros har inte ensamrätt på de här gamla myterna. Det är skönt att de kan tolkas om ur nya perspektiv än idag ;)

Jag diskuterade nyss webdesign på annan plats - det är ju periodvis ett hett ämne. En sajt vars design jag inte gillar, men vars innehåll intresserar mig mer är Åsa Schwarz hemsida. Jag väntar på att första boken ska komma ut i pocket, och köar på den andra på bibblan - jag hoppas på en ny favorit i stil med John Ajvide Lindqvist.

Från Adlibris:
Ockultism, södermalmshistoria, IT, erotik och matematik vävs ihop till en fascinerande berättelse i Åsa Schwarz debutroman. Hon har skapat en okonventionell spänningsroman där tre separata historier knyts ihop till en medryckande intrig.

Debutförfattaren Åsa Schwarz arbetar med informationssäkerhet och därför förekommer det mycket IT och säkerhetssekvenser i “Och fjättra Lilith i kedjor”. Efter hennes universitetsutbildning i data- och systemvetenskap samt företagsekonomi, arbetade hon några år som konsult inom informationssäkerhet. Därefter var hon en av grundarna till bolaget Dagaz, som sedermera såldes till IT-säkerhetsföretaget Nexus. Där arbetar hon nu som konsult, marknadsförare och säljare

Idag fick jag hämta Per Källéns “Kvarleva” på bibblan. Mums. Jag ska tokläsa in i det sista av det lilla semester jag nu har kvar!

—

Jag hittade den allra LJUVLIGASTE klänning på H&M idag. Mörkt grå, mjuk, fint fall, skräddad, smiter kring varenda kurva på ett snällt men ändå… ja, kurvbejakande sätt.

Japp, jag har börjat handla höstkläder (nån tröst ska jag ha när skymningen plötsligt faller redan 21.30 igen - buhuuuuu, stoppa tiden för böfvelen, så här ska det vara i minst fem-sex-sjuttiosju månader till ju). I höst ska det bli mycket tweed, rutigt, oversize, höga midjor, “pennkjolar” och massor av annat som passar mig perfekt (och som jag redan har massor av i garderoben eftersom det är ständiga favoriter). Fortsatt många omlottröjor ser det ut som också. Myyyys!

I kontrast (eller i mitt tycke: en ljuvlig paradoxal kombination) till allt det prydliga ska Doc Martens bli jättehett som fotbeklädnader stod det i Elle eller Damernas (minns inte vilken), samma sak där: de är ALLTID heta för mig.

I morgon är det tre veckor utan uppkoppling/telefon hemma. Nu börjar jag bli LESS. Har jag sagt det förut?

—

Semester veckan ut - iiiih, jag vill ha MER! Att kunna läsa, titta på film och dricka kaffe halva nätterna utan att behöva bekymra sig om morgondagen är starkt vanebildande.

PS Jersilds “De ondas kloster” var alldeles LJUVLIG! Läs läs LÄS om du inte redan gjort det. Arkeologi, historia, mystiska män och mystiska riter. Lovely. Jag kommer att titta NOGA på Skeppsholmen nästa gång jag är där (jag vet, jag vet, det är bara “hitte-på”, men ändå :)).

Idag svepläser jag Anja Snellmans “Rädslans geografi”, den har stått i väntehyllan i… tja, fem år kanske? Den här semestern har jag rotat ovanligt mycket där, det är skoj. Annars blir det lätt att nyare böcker slinker emellan mest hela tiden. Anja Snellman är alltid rapp, smart och feministisk, och som den otäcka feminist jag är (hej Torkel! ;)) så älskar jag ju sånt. “Kortvingar” var väl sådär - annars är Anja Snellman alltid en given favorit.

—

Helgen var slapp, slö och trevlig. Johan är kul och det är skönt med lättroade människor - jag satte Thomas Kangers “Ockupanterna” i handen på honom, sedan var han förlorad. Jo, vi gick ut och åt gott emellanåt, men det var mycket tvåsam läsning.

Man kanske måste vara hard-core-boktok för att inse hur mysigt det är att tvåsamläsa? Leta upp en bra plats - i vårt fall hamnen och Djäkneberget - kanske köpa fika, och tysta (stor del av tiden) försjunka i varsin bok. Emellanåt högläsning av saker som roar.

Jo då, vi pratade och umgicks som vanligt folk också. Vi hann till och med med en ölrunda på lördagen. Johan fick se sin favoritjämte Kjell Höglund på Bishop’s, men herr Höglund var tråkigt nog i ganska dåligt skick :(

Va, är du nyfiken? Jodå, Johan är en ganska vacker ung man. Intelligent, läkare, 28 år och 189 cm lång, det låter ju trevligt för vilken gammal nucketant som helst. Det är det också, men näe, vi är bara kompisar. Vi trodde väl en gång i tiden att vi kanske var intresserade av varandra, men kom på att vänskap passade bättre och så fick det bli. Det är LJUVLIGT att ha nån att bok- och medicin-nörda med. Våra diskussioner är inte att leka med ibland :)

TACK Marie för att Muskelkliniken ännu finns! Jag är en ny människa. 400 kronor fattigare men en glad rygg rikare är jag, efter 45 himmelska minuter på en massagebänk. Man vill aldrig att det ska ta slut. Marie är bra, hon är lyhörd och hon är inte rädd för att ta i. Det ska kännas. När det gäller muskelknutor är det som med styrketräning för mig - det är skönt när det gör ont :)

Fick hysteriskt ont i ryggen och nacken i söndags, satt igår och funderade - kom fram till att det måste vara en av rhomboideerna (de ligger så snällt klämda under trapezius, så de är lätta att glömma - speciellt som trapezius i sig är en källa till “ajajaj” hos nästan alla människor som sitter mycket vid tangentbord). Marie bekräftade. Hur jag lyckades få ont DÄR kan jag däremot inte förstå, fortfarande. Nåja.

Det kanske INTE var så smart att traska iväg direkt till Ö&B (jag var ju halvvägs dit redan, Muskelkliniken ligger på Skallberget) efteråt, men jag behövde verkligen fylla på lagret av både det ena och det andra. TUNGT. Ryggsäcken mörbultade mig lite extra och jag funderade på om massagen var bortkastad, men icke då. Bara att bli av med alla arga knutor i nacken. Ah…

—

Nä, jag har inte läst ut nån mer bok sedan igår :-O

Skamset erkännande ;) Eller inte.

Påbörjat: PC Jersilds “De ondas kloster” varvat med en riktigt usel thriller - “Skuggfigurer” av Kevin Guilfoile
- (den stod ju där så snällt i nya-böckerhyllan på bibblan och jag fastnade för genetik-temat, men… nej, den läser jag nog inte ut!)

Jag gjorde en glad upptäckt igår: gränsen för antal böcker man får reservera (fem förut) är borttagen, eller åtminstone rejält utökad. Just nu har jag elva böcker på listan! :-D

Edwardson, Åke, Vänaste land
Haag, Martina, Martina-koden
Holst, Hanne-Vibeke, Kungamordet
Indriðason, Arnaldur, Mannen i sjön
Jungstedt, Mari, Den döende dandyn
Keyes, Marian, Anybody out there?
Källén, Per, Kvarleva
Larsson, Åsa, Svart stig
Nilsonne, Åsa, Ett liv att dö för
Qiu, Xiaolong, När rött blir svart
Rydberg, Carina, Den som vässar vargars tänder

Mums! Att betala en femma för att få ett mail när boken finns inne är heeeeelt OK. Jag hjärtar bibblan.

—

Det blir en kompishelg även denna helg - fast nu är det inte jag som åker nånstans. Dr Johan behöver en liten minibreak från underläkeriet i Småland, så jag ska försöka komma på roliga saker att visa i vår lilla stad (han har ju bara varit här på vintern förut och under den årstiden är Västerås ett h-vetets rövhål - pardon my French, men så är det).

Å andra sidan så är han lika lättroad som jag, så det kanske inte blir så svårt. God mat, gott att dricka (kaffe eller öl, vilket som) och bra böcker, sen är den grabben nöjd.

FORTFARANDE inget bredband, men nu har de iallafall äntligen gjort det jag bett dem att göra hela tiden - “pipa” ledningen hem till mig och neeeej det såg inte bra ut. Suck. Det var två dagar sedan. Nu får jag väl vänta ett tag till.

—

Jag har klämt två böcker av läkaren Per Källén (pdf-länk) på ett dygn! Första boken “Skendöd” smakade mer, så jag läste “Bevisbörda” också.

I huvudrollen unge David, nyexad från Uppsala, forskandes på rättsmedicin. I “Skendöd” gör han ett AT-block på psyk i Kalmar mitt i forskandet, i “Bevisbörda” stannar han mest hemma i Uppsala och (nä, det var inte riktigt sant, hans äventyr tar honom till Kalmar, Visby och Linköping, men dock) försöker uppamma energi till köldforskningen igen. Det går trögt, för det där med att privatspana och rota i underliga mordmysterier är så mycket roligare…

Det finns en tredje bok också, “Kvarleva”, men den är utlånad på bibblan i några dagar till. Jag ska klämma den också. Källén borde kanske anamma uttrycket “less is more”, hans historier är extremt yviga och fantastiska, men betraktat som ren och pur underhållning är det ganska OK trots allt. Han skriver bra, och kryddar med nördiga medicindetaljer av en typ som jag uppskattar. Nörden i mig noterade dock att han vid ett tillfälle i “Bevisbörda” blandade ihop taurin och tymin, och det var ju dumt. Ja, förvisso dumt av honom att blanda ihop det, men framför allt var det dumt för mig att inse exakt hur nördigt det var att haka upp sig och ens märka det ;)

Nej. Fortfarande vare sig bredband eller telefon. Jag börjar vänja mig. Den känslan förtar ändå inte irritationen.

Helgen fördrev jag på trevligt vis i Stockholm och Uppsala, tillsammans med Suzann och Lia.

Jag hade en och annan kasse med mig hem. Halva reapriset på Panduro (skynda, fynda - många pärlor blev det), Drottninggatan Bok & Bild (man måste älska den butiken, jag kom ut med en bok om Pilates, en biografi om Karl Marx, en om sannolikhetsteori ;) och Neil Gaimans Coraline - allt detta för 95 riksdaler) och ett besök på Street-marknaden (hrm, jag hittade en väska som gjorde en pastisch på märkesväskor - men istället för LV-logga pryddes den av döskallar). Street blev tyvärr bara en stor besvikelse. Jag hade aldrig varit där förut och väntade mig något helt annat. Semesterdipp, kanske? Hoppas det. Jag har hört folk säga “Sveriges Camden Lock” och det var en stor fet lögn i lördags iallafall.

Strosa runt i sommarsol, prata, äta god mat med fina vänner: en semester så god som någon. Visst vore det skoj att åka iväg till en mer avlägsen plats (Ormsjö till exempel - buhuuuu), men jag kan inte leja ut Izzykatten nån längre tid så nu blir det kortresor.

—

Läst sedan sist:

Chun Sues “Beijing Doll” (skrääääp, fjortisdito, men insikten slog mig att jag möjligen kan vara för gammal, så nu har jag förpassat den till lämplig femtonåring så får vi se om omdömet blir ett annat). Urk. Hade inte avsändaren varit en ung kinesisk kvinna så hade den aldrig givits ut i Sverige, det kan man nog vara ganska säker på. Nu ska den liksom vara provocerande och spännande och, nä, jag tror att alla redan vet att det är besvärligt att försöka vara en ung rebell i Kina. Det måste dessutom finnas finnas rätt gott om unga kinesiska rebeller som skriver en smula bättre, det är jag säker på.

Kina på vuxnare rebellvis: “En röd hjältinnas död” av Qiu Xiaolong. Kanonbra kriminalroman. Den senaste boken på svenska heter “När rött blir svart” och så snart min reservationslista (den är tyvärr redan full, buhuuu) på bibblan tillåter så hamnar den där.

Lång tid (*harkel* sju år…) i väntehyllan, men nu fick den kliva ner i finrummet (d v s ner i strandväskan som följer med ut på gräsmattan bakom mitt hus): Knut Ståhlbergs “Paris på de älskandes tid” - lite torrt men ändå inlevelsefullt om författarinnan George Sand (som egentligen föddes som Aurore Dupin, men låtsades vara man för att alls få ge ut böcker på 1830-talet ;)) och hennes “posse” (hon var milt sagt en spännande människa, riktigt före sin tid). Intressanta människor (Vad sägs och Frederic Chopin, Franz Liszt, Victor Hugo…?) och dessutom med Paris som scen: mums. Historien är så skönt förälskelselurvig i sig själv att Ståhlbergs något torra berättarton egentligen inte stör alls.

Tidigare i sommar svepte jag Madeleine Hessérus “Till Isola” också, men innan jag hann skriva om den så hade Ann-Sofie redan sammanfattat mina tankar bättre än jag själv. Ungefär :)

Jag har fortfarande ingen fungerande uppkoppling därhemma. Jag blir GALEN! Att gå till jobbet på kvällarna för att kolla mail är trist. *plut*

—

Alltså, jag vet att det finns människor som vantrivs med singel-livet, men detta var väl ändå att ta i? Fast vad vet jag. Det kanske är en osedvanligt trevlig ko.

Bäst är ändå den lilla knorren på slutet, om den sudanesiske mannen. “Paret sägs fortfarande vara gifta”.

Ja jisses.

—

Jag njuter av att ha semester! Jag läser, läser och läser lite till! Det blir minst en bok per dag, idag läste jag ut Thomas Kangers “Ockupanterna” och den var alldeles tokbra! Jag har tjatat ganska länge om att jag vill ha en ny bok i serien om Västeråspolisen Elina Wiik, men frågan är om inte det danska gänget (eller något liknande upplägg) vi möter i “Ockupanterna” lockar ännu mer.

Tidningar jag som normalt ogillar nåt förfärligt slinker ner i varukorgen på sommaren, bara för att jag vill åt den pocketbok som följer med gratis. Jag tycker att Amelia är riktigt sugkass, men jag ville åt “En spricka i kristallen” (Cecilia von Krusenstjerna är dotter till en inte helt okänd P G Gyllenhammar och skriver så där —bajjthäwäjj— om en rik olycklig flicka som har en svår uppväxt och, ja gissa själv) så… ja. Boken är irriterande och fascinerande omvartannat. “Stackars rika flicka”-syndromet, men förvånansvärt välskrivet. < --- äsch, vad menar jag med det? Varför skulle den inte vara välskriven? Jo, men skjut mig om ni vill men jag tror att boken hade kunnat vara långt hafsigare än den är och ändå sälja rätt bra, just med tanke på "skvallerfaktorn".

Nu ska jag ge mig i kast med Helena Henschens bok om von Sydow-morden (har glömt titeln), den följde med nån annan tant-tidning. Amelias nya tidning, tror jag. M? Heter den så? (nä, jag kan ju inte kolla, jag sitter på JOBBET *gruff*)

(Cecilia! Ta med en TOM väska till Sverige, jag har flera kg böcker som du får ta över sen ;))

Ännu en ljuvlig helg att lägga till handlingarna. Jag har haft det så ofärskämt bra att jag fortfarande går runt och glittrar på ren eftervärme.

(glömde igår att nämna att The Muse faktiskt också var helt lysande, Sugarplum Fairies hade jag däremot kanske kunnat tänka mig att vara utan som supporting act)

Konserten var, som jag skrev häromdagen, magisk. Det enda som var synd var att vårt vanligtvis ENBART ljuvliga svenska sommarkvällsljus på många vis förtog effekten av den fantastiska ljusshowen. “Stripped” var i mitt tycke både bäst som låt och i form av visuell stimulans (åtminstone 25988 av oss 26000 som var där fick ståpäls, tror jag, de andra torrbollarna skiter jag i) scenografin till låten var alldeles alldeles otrolig. Då hade mörkret börjat sänka sig så man anade den fulla kapaciteten, men egentligen var det först i extranumren som allt kom till sin fulla rätt.

(ah, tack Kosmos, vi FICK “Never let me down again”)

Ibland är det tur att min fräckhet tilltar med åren, eller kanske lämpligare uttryckt: min mesighet bleknar.

Fredrike och Henrik hade försökt att få alla biljetter till samma spot på stadion, men det gick inte. Spridda platser är bättre än inga platser. Efter att jag hade suttit snällt på E-läktaren en ganska lång stund så växte hornen ut och jag tänkte “sitta här ensam i fyra timmar till? äsch, jag går bort till de andra på A-läktaren och ser om jag kan sitta hos dem - om så bara på cementen - tills nån kör bort mig”.

Sagt och gjort. Och inte körde nån bort mig heller. Saligt dansandes, vrålandes (att kalla det “sjunga” är att ta i ;)) och applåderandes till den punkt då jag orsakade mig själv palmara hematom (ja ja, blåmärken i handflatorna då ;)) fick jag njuta hela kvällen tillsammans med dem och det gjorde faktiskt mycket extra. Att se sin egen salighet speglas i vänners ansikten som känner alldeles samma sorts extatiska salighet mer än fyrdubblar upplevelsen, vill jag påstå.

Efteråt hem till ljuvliga lyan på Kungsholmen för kaffe med katt (och glass, men det var sekundärt). Izzys gamla kattkompis (nåja, hon var kär, han var skeptisk) Fjant är odsedvanligt trevlig t o m för att vara katt, så jag fick min dos av kattgos trots att jag sov kvar i Sthlm.

Fredrike och Henrik har en Philips Senseo (kaffemaskin). Jag är helsåld. Varför varför VARFÖR importeras inte dessa (samt kaffet som ska vara till) till Sverige? SMÄRTA!

Lördag: SMS från Lia, vi skulle ha pyssel-eftermiddag/kväll alla tre (OK, egentligen fyra, Henrik agerade moralisk support och musa? - finns det manliga musor? borde det heta muse? musse? mus? misse? mos? jaja, whatever - från sängen brevid oss). Lia och jag tog en inköpstur till Panduro, Stockhome och Clas Ohlson, sedan var det bara att sätta igång hemma hos F & H.

Ärligt talat var det mest bara Fredrike som verkligen producerade. Vi andra mest bara pratade och njöt av att just inte behöva göra någonting alls. Jag gjorde en osedvanligt kitschig (men snygg) rosaglittrande Buddhastaty (Suzann, jag ser för mig hur du ryser men du kommer att betrakta den med öm blick när du får se den, jag lovar). Det var allt.

Indisk hämtmiddag (jag TROR att det var från India Lord, men jag är inte säker, otroligt god och prisvärd mat var det iallafall) avnjöts ute i lusthuset på innergården (ösregn runt oss, ljummen sommarkväll => en middag blir inte mycket bättre än så).

Tack vare SJs krångel om jag inte hem förrän klockan 02.00 imorse, men jag kan leva med det.

Tack alla ni tre (fyra, med Fjant) som gjorde min helg. Ni är kanon.

—

Diss: mitt bredband fungerar FORTFARANDE inte. Att låna datorer är trist. Nu sitter jag på jobbet för att kunna kolla mina mail. Inte kul.

Depeche Mode var MAGISKA! En timme och fyrtiofem minuter. Pigga farbröder, på min ära. Det var som… hårdrock. Fast Depeche.

Varmt idag, att ha linne under topen var inte ett alternativ. Det har sina nackdelar att inte se sig i spegeln innan man går till jobbet - den älskade omlottröjan (som jag då alltid annars har linne under) visade sig vara VÄL urringad. Jo, vi har en stor spegel på jobbet som är svår att undvika, det var där jag gjorde den pinsamma upptäckten att jag flashade mer än vad som för dagen kändes smakfullt.

Vad gör man då? Jo, man kliver raskt ut till kopieringsapparaten, rotar runt i bra-att-ha-burken och halar fram ett gem och klämmer ihop skiten med.

Voila! Urringningen blev genast mer diskret och jag har skapat en ny trend. Eller inte ;)

Sedan tre dagar tillbaka är uppkopplingen hemma icke-fungerande, eftersom jag har IP-telefoni innebär det att jag vare sig har internet eller fast telefon. Mitt trådlösa har jag aldrig fått fart på, men efter att ha tagit datorn till jobbet inser jag att det måste vara kortet det är fel på, ty det hittar inte ens nåt nät här, ens när jag sitter en halvmeter från routern.

Åh vad jag INTE har tid att röja runt med sånt nu. Full fart på jobbet (men kul, kul, KUL) och solen vräker ner så jag vill bara göra sommarsaker.

Tälja dalahästar ( ;-) ), läsa, skriva låååånga pappersbrev, äta jordgubbar i solen.

Semester fr o m måndag, men den semestern inleder jag med åtminstone en dags på jobbet. Så kan det gå.

Min favoritmassör, Marie Tuvesson, HAR inte slutat på Västerås Muskelklinik, hon var bara lite svår att hitta.
Nu fick jag en tid om några veckor och i tanken jublar jag redan. Med hjälp av friskvårdspeng från jobbet kan jag hålla nacke, rygg och korsrygg i fiiiiint trim. Sist jag var där lyfte hon helt sonika av mig daglig huvudvärk som om det hade varit en osynlig hjälm. Det tog ett halvår innan jag kände av den igen då.

Är det inte den 21/7 snart? *hoppar ivrigt upp och ner ungefär som den unge man som avlevererade klassikern “är vi inte framme snart?!” en gång var femte minut mellan Rättvik och Torsmo förra helgen :))

Ååååh vad jag behöver detta. 400:- är det helt klart värt.

Inte nog med det: jag sover på lakan som fått torka i sol och vind. Maxpoäng på njutarskalan.

God natt!

Den allra skönaste, därmed inte sagt den mest omedelbara, låten på “Playing the Angel” är i mitt tycke “Damaged People”.

Sluta ögonen, vaja i takt och bara flyta bort. Ja, den fungerar säkert som ligga-och-glo-i-taket-soundtrack också. Den är så vacker, så vacker. Suggestiv.

(leta upp den om du inte redan har den, kompis)

Jodå. På fredag är jag där. Dags att plocka fram skivan igen, här ska nötas.

Det sköna med en Depeche-konsert - om så mitt i sommaren - är att ingen enda kommer att kommentera att jag kliver in på Stadion i mina älskade toksköna höga svarta kängor (jag får alltid kommentarer om dem annars, sist på BMB: “var kommer du ifrån? Nordpolen?” ;)). Ah.

Nån döskalle ska jag smyga på mig också. Kanske t o m döskalleslipsen. Den, vit skjorta, kritstrecksradig kjol och punkarkängorna blir perfekt outfit.

Muse är ett av förbanden, jag har vrålgillat en del av deras låtar också. “Time is running out” gick varm i min iRiver för några år sen.