Not-so-Spinster and Spin(n)ster

Ännu en ljuvlig helg att lägga till handlingarna. Jag har haft det så ofärskämt bra att jag fortfarande går runt och glittrar på ren eftervärme.

(glömde igår att nämna att The Muse faktiskt också var helt lysande, Sugarplum Fairies hade jag däremot kanske kunnat tänka mig att vara utan som supporting act)

Konserten var, som jag skrev häromdagen, magisk. Det enda som var synd var att vårt vanligtvis ENBART ljuvliga svenska sommarkvällsljus på många vis förtog effekten av den fantastiska ljusshowen. “Stripped” var i mitt tycke både bäst som låt och i form av visuell stimulans (åtminstone 25988 av oss 26000 som var där fick ståpäls, tror jag, de andra torrbollarna skiter jag i) scenografin till låten var alldeles alldeles otrolig. Då hade mörkret börjat sänka sig så man anade den fulla kapaciteten, men egentligen var det först i extranumren som allt kom till sin fulla rätt.

(ah, tack Kosmos, vi FICK “Never let me down again”)

Ibland är det tur att min fräckhet tilltar med åren, eller kanske lämpligare uttryckt: min mesighet bleknar.

Fredrike och Henrik hade försökt att få alla biljetter till samma spot på stadion, men det gick inte. Spridda platser är bättre än inga platser. Efter att jag hade suttit snällt på E-läktaren en ganska lång stund så växte hornen ut och jag tänkte “sitta här ensam i fyra timmar till? äsch, jag går bort till de andra på A-läktaren och ser om jag kan sitta hos dem - om så bara på cementen - tills nån kör bort mig”.

Sagt och gjort. Och inte körde nån bort mig heller. Saligt dansandes, vrålandes (att kalla det “sjunga” är att ta i ;)) och applåderandes till den punkt då jag orsakade mig själv palmara hematom (ja ja, blåmärken i handflatorna då ;)) fick jag njuta hela kvällen tillsammans med dem och det gjorde faktiskt mycket extra. Att se sin egen salighet speglas i vänners ansikten som känner alldeles samma sorts extatiska salighet mer än fyrdubblar upplevelsen, vill jag påstå.

Efteråt hem till ljuvliga lyan på Kungsholmen för kaffe med katt (och glass, men det var sekundärt). Izzys gamla kattkompis (nåja, hon var kär, han var skeptisk) Fjant är odsedvanligt trevlig t o m för att vara katt, så jag fick min dos av kattgos trots att jag sov kvar i Sthlm.

Fredrike och Henrik har en Philips Senseo (kaffemaskin). Jag är helsåld. Varför varför VARFÖR importeras inte dessa (samt kaffet som ska vara till) till Sverige? SMÄRTA!

Lördag: SMS från Lia, vi skulle ha pyssel-eftermiddag/kväll alla tre (OK, egentligen fyra, Henrik agerade moralisk support och musa? - finns det manliga musor? borde det heta muse? musse? mus? misse? mos? jaja, whatever - från sängen brevid oss). Lia och jag tog en inköpstur till Panduro, Stockhome och Clas Ohlson, sedan var det bara att sätta igång hemma hos F & H.

Ärligt talat var det mest bara Fredrike som verkligen producerade. Vi andra mest bara pratade och njöt av att just inte behöva göra någonting alls. Jag gjorde en osedvanligt kitschig (men snygg) rosaglittrande Buddhastaty (Suzann, jag ser för mig hur du ryser men du kommer att betrakta den med öm blick när du får se den, jag lovar). Det var allt.

Indisk hämtmiddag (jag TROR att det var från India Lord, men jag är inte säker, otroligt god och prisvärd mat var det iallafall) avnjöts ute i lusthuset på innergården (ösregn runt oss, ljummen sommarkväll => en middag blir inte mycket bättre än så).

Tack vare SJs krångel om jag inte hem förrän klockan 02.00 imorse, men jag kan leva med det.

Tack alla ni tre (fyra, med Fjant) som gjorde min helg. Ni är kanon.

—

Diss: mitt bredband fungerar FORTFARANDE inte. Att låna datorer är trist. Nu sitter jag på jobbet för att kunna kolla mina mail. Inte kul.