Spinster and Spin(n)ster

Jag [betraktar kollega, hon ser inte så pigg ut]: “Du ser ut ungefär som jag känner mig.”

Lena: “Huvudvärk. Men hur kan man ha så ont i nåt man inte använder?”

Jag: “Fantomsmärtor?”

Dagens ord: meta-osedlighetstänkande

Om det sitter nån och övervakar Lotus Notes-trafiken på min uppdragsplats så har hon/han förmodligen ganska kul när Thebe och jag rasslar igång ;)

Jag blockerar omvärldens alla ljud medelst Depeche Mode i hörlurarna på tåget, men i tystnaden mellan två låtar letar sig delar av en berättelse ändå in i öronen:
“…så där satt jag utlåst i trappen, med katten i famnen och två Jehovas vittnen brevid mig”

Där, någonstans mellan Karlstad och Kristinehamn, insåg jag att jag kanske hade missat något. Jag övervägde att stänga av mp3-spelaren för att få höra hur det hela slutade, men huvudvärken sa “nej, strunta i det, fantisera ihop ett eget slut istället”.

Så, hur ska vi bestämma att det hela slutade?

(katten blir frälst och tjejen gifter sig med låssmeden?)

Eftersom det finns en liten människa som säger sig använda min blogg för att få koll på vilka böcker som är på gång så ska jag väl publicera min lista över reserverade böcker på bibblan med jämna mellanrum. Here goes:

Edwardson, Åke, Vänaste land
Guillou, Jan, Madame Terror
Haag, Martina, Martina-koden
Hildebrandt, Johanne, Fördömd
Jungstedt, Mari, Den döende dandyn
Larsson, Åsa, Svart stig
Nilsonne, Åsa, Ett liv att dö för
Pleijel, Agneta, Drottningens chirurg
Schwarz, Åsa, Stigma Hc
Sigurðardóttir, Yrsa, Det tredje tecknet
Zweigbergk, Helena von, Fly för livet
Östlundh, Håkan, Terror

Jag försöker dessutom frenetiskt få reservera Roslund/Hellströms “Edward Finnigans upprättelse”, men det tycks inte gå. Jag har försökt hela sommaren. Nu kommer den ut den 6/9 (om jag inte minns fel) så nu MÅSTE det snart gå. Man brukar kunna reservera långt innan böckerna givits ut i vanliga fall, det är så jag lyckas hamna etta på förvånansvärt många böcker (till Suzanns enorma förtret, det verkar vara svårare i Muppsala ;)).

Helslut efter flängfärd till Karlstad tur och retur på vad som känns för alldeles få timmar. Jag har inte hängt med mig själv, ännu mindre sovit så mycket som jag borde. Halvsyster Yster (det där röda håret är helt naturligt - hon har trots sina 60 år inte ens en tiondel så många vita hår som jag har - i övrigt är vi otroligt lika) är nu iallafall vederbörligen gratulerad (i efterskott) på 60-årsdagen, och jag har gosat med den gigantiska hårbollen Astor. Han har som vuxit i sig själv, stor, snygg, stolt och med (för en gångs skull) toksnygg pälsstatus - maffig krage. Dumma DUMMA jag som glömde att ta med mig kameran när han nu för en gångs skull ser ut som han “ska” göra ;)

Ja, hela den där auran av stolt och mäktig 5,5-årig skogishane hålls vid liv ända tills han öppnar käften och ut kommer samma sorts ynkliga små kattungepipanden som när han var liten renderade honom smeknamnet Herr Piper-å-Gnäller.

Gullgubben :)

—

David Schicklers “Kyssar på Manhattan” var originell och trevlig men nådde ändå liksom inte riktigt hela vägen fram - det tar han igen med råge i “Öm & grym”, det är nog en av de sjukaste men också mest underhållande böcker jag någonsin läst. Den skulle kunna tänkas utgöra guldmanus till en snabb och intensiv Tarantinofilm, utan tvekan.

Just nu läser jag Indridasons senaste, “Mannen i sjön”, men jag kommer inte riktigt in i den, den är småtrist. Jag antar att det (förmodade) kommunistiska himmelriket i 50-talets Östtyskland inte intresserar mig lika mycket som t ex den genetik-etik-problematik (intressant ordkonstellation, eller hur? ;)) som figurerade i boken “Glasbruket”.

Annat vid huvudkudden just nu är “De gnostiska evangelierna” av Elaine Pagels.

Fascinerande det där, när man tänker på det. Den bok så många hötter med, dömer efter och som har använts som förevändning för så många orättfärdigheter är ett löst hopplock av texter från en viss tid - somligt godkänns, annat är i efterhand förkastat. Många känner till Dödahavsrullarna, de gnostiska skrifterna som hittades i Nag Hammadi är - enligt mig - nästan ännu mer spännande att klura kring och banne mig om inte många av oss numera skulle kunna kallas gnostiker, hur ovetande vi än är (jag brukar ju kalla mig a-gnostiker *lol* fast det ena behöver på vissa underliga vis inte fullständigt utesluta det andra). Mycket av synsättet känns “modernt” (iallafall ytligt betraktat) och det där med synen på kvinnliga profeter är något helt annat än det gamla goda “kvinnan tige i församlingen”-köret.

Gnosticismen har ofta sagts ligga nära Buddhismen, och jag ser klara kopplingar. Det kanske är just därför det hela fortfarande är så kontroversiellt i vissa kretsar. En legend säger att Jesus bl a vandrade i Indien under de “förlorade” åren som vi inte vet så mycket om (notera glappet i Bibeln mellan det att han impar på prästerna i templet som brådmogen tolvåring och det där som senare händer när han passerat 30) och det där med att han skulle ha tagit minsta lilla intryck av Buddhismen (som är mycket äldre) är en ooootäck tanke för många.

Jag tycker att förmodad korsbefruktning mellan världens filosofier och religioner är rätt trevlig jag. Men det är ju jag det.

Undrar just om Dödahavsrullarnas hemlighet är kul? Kultkuriosa om författaren är att det var han (Michael Baigent) som skrev “Heligt blod, helig Graal” som sägs vara den bok Dan Brown plagierade för att snitsa ihop Davinci-koden.

Suzann och jag var i Stockholm för att roffa åt oss godbitar från världens längsta bokbord igår, det var attans trevligt förutom det faktum att regn och böcker inte är nån riktigt bra kombination och ösregnade GJORDE det framåt eftermiddagen.

På vägen hem begåvades jag plötsligt med två barn. Söner.
Färdiggjorda *flomp* bara så. Det kallar jag smärtfri förlossning.

I Sumpan klev M och S på (de presenterade sig artigt), de hade hälsat på sin pappa och skulle nu hem till mamma i Enköping. Storebror M, 11 år, var bekymrad - de hade fått springa till tåget och deras pappa hade inte hunnit köpa biljetter åt dem och han hade inga pengar, bara ett TIM-värdekort. Trodde jag att konduktören skulle skälla ut dem nu?

Men alltså, jag är vuxen. Som vuxen får man medföra två barn utan kostnad (står det nånstans om det måste vara ens egna? :)) så jag bestämde som så att nu var jag alltså begåvad med en elvaåring och en åttaåring.

Det funkade bra, ingen kunde se att inte de små gossarna (en rödhårig och en blond - ingen av dem avvek speciellt mycket från mitt utseende ;)) inte var i sällskap med mig - men det förpliktigade ju också. Efter en stund utbröt Stora Kivet, HÖGLJUTT, och jag tänkte “vaf*n gör jag nu? så där skulle jag aldrig tolerera att MINA ungar höll på, och vore jag en av de andra passagerarna så skulle jag vilja strypa dem”.

Ja, men är man morsa så är man, om än tillfälligt. Jag fick tyst på dem till slut. Nästan.

“Hur fick jag så här ouppfostrade barn?” skojade jag med storebrorsan som flinade och upplyste mig om att han minsann inte är ouppfostrad, bara olydig. Big difference. Ja, poäng till honom.

Det var en pratsam ung man med något ekivok humor, han drog det ena skämtet snuskigare än det andra och jag rodnade och tänkte “sicket barn jag fick” och rodnade sen ÄNNU mer när insikten slog mig: hade jag en elvaåring så skulle den genetiska belastningen vara tung, med tanke på hur låg humor JAG stundtals har så SKULLE min unge förmodligen VARA så där :-O

Nå väl, i Enköping klev de av, till sin riktiga mamma.
“Hälsa mamma!” hojtade jag.

Det var rätt lugnt och skönt att bli barnlös igen. De låter rätt mycket i den där åldern ;)

—

Jorå, jag kom hem med böcker. Tre stycken.

Ja, och en kjol, två tröjor och en skjorta också :-O
70% rea…

Med mindre än två veckors varsel fick jag meddelande om när det är upprop på min littvetkurs OCH den lilla detaljen att vi när vi kommer till uppropet dessutom ska ha läst och analyserat Ibsens “Ett dockhem” så att vi direkt efter uppropet kan ta ett seminarium för att diskutera texten.

Jäkla klåpare! Förstår inte folk hur svårt det är att få tag på den boken? Det är en klassiker, men det betyder inte att den kommer i nytryck värst ofta.

Jag hade tur och fick låna det sista exet på bibblan - ett väl tummat exemplar från 1935. Lite kultfaktor.

Men ändå. Hur svårt kan det vara att skicka ut saker i lite mer god tid? En del har ju till och med semester och kanske inte är hemma och kan vittja snigelposten på hallmattan.

—

Annat boktok just nu: jag parallelläser “No Tears for Queers” (Johan Hilton) och “Fräsch, frisk och spontan” (Mons Kallentoft).

Johan Hilton har stundtals jämförts med Gellert Tamas och han kanske inte RIKTIGT kommer upp i Tamas klass, men hans genomgång av tre hatbrott (tre homosexuella män mördade på grund av sin läggning av fulla, arga och straighta män) är grundlig och han drar sig inte för att leta upp människor med stor eller liten anknytning till det hela för att fråga om… allt. Läsvärt.

Han snuddar tidvis vid det som hände Peter Karlsson bara några hundra meter från mitt hem. Det är mer än tio år sedan Peter stacks ner med 64 hugg (ändå var det “bara” dråp” - jo, jag minns juristernas förklaring men tycker fortfarande att “mord” hade varit en bättre benämning), men varje gång jag passerar platsen (ofta, den ligger utefter min normalväg till bibblan) så minns jag. Han spelade hockey och tillhörde de som ofta hängde på “Streaman”, det var dit man gick på den tiden - så också jag, så jag sprang ofta på honom ute. Det var en otroligt märklig känsla när han bara var borta. Han blev dessutom nerstucken alldeles utanför en av sina bästa vänners portuppgång. Ja, det var groteskt.

Kallentoft i sin tur är en glad överraskning, hans tidigare böcker har i mitt tycke varit “sådär” men “Fräsch…” är en cynisk men fascinerande betraktelse över nutid, det framgångsrika folket. Det påminner mycket om Thomas Jacobssons “Morfin” men istället för IT är det marknadsföring. Märkesfixeringen och den lite übermenschaktiga attityden mot alla otrendiga svennar är densamma. Den som har läst sin Kotler kommer att le igenkännande, den som INTE har gjort det kommer att serveras mycket trivia kring marknadsförigens ädla - nåja ;) - konst. Rappt, spännande men hemskt och cyniskt men… ja, jag gillar det. Lite Bret Easton Ellis.

Tentastress påverkar immunförsvaret - skulle det vara något nytt? Men visst, det är otroligt bra att Mats Lekander och Caroline Olgart Höglund vid Karolinska institutet får ner det på papper.

Den kollega som kläckte det där med beautyboxen för några dagar sedan tycks vara en riktigt suverän källa till snygga oneliners.

Igår berättade han på fikat att han har åkt Vasaloppet några gånger (kinky) och att han inte har ätit godis sen han gjorde lumpen (ännu mer kinky). Jag har alltid trott att han är rätt trevlig, men det där lät ju bara för bedrövligt.

“Men hur kan du leva utan CHOKLAD?” frågade jag i morse (det där hade gnagt hela natten)

“Ja, men choklad -” sa han “- choklad är ju inte godis, choklad är att betrakta som MAT”

Ah. Ja. Att jag inte tänkte på det.

Jari for President!

Efter ett häääärligt migränanfall inatt känner jag mig så bombad och förvirrad att jag kanske inte behöver de här extra bimbofieringspillren, men de kan ju med lite tur (?) komma väl till pass senare i veckan.

Ursäkta suddet. Postmigrän-tremor… svårt att hålla kameran still.

Tack kära Suzann, som ser till mina medicinska behov.

Suzann var väldigt söt på den tiden hon hade rosa hår, så jag kanske också borde prova:

Your Hair Should Be Pink

Hyper, insane, and a boatload of fun. You’re a traveling party that everyone loves to follow.

(funnet hos Thebe)

I realiteten är det alldeles tvärtom - det var länge sedan jag var så ofärgad som nu. Jag har toning hemma - men det bara blir inte av. Resultatet av denna lättja är inte vackert, men jag får väl lita på att min inre skönhet gör att omgivningen ändå kan tänka sig att vara i närheten av mig ;)

En riktigt trött-trött-trött-aj-aj-aj-(huvudvärk samt bråkande livmoder)-helg är snart till ända. Jag har sovit, tittat på friidrott och läst - bara. Gräsligt på ett vis, men skönt på ett annat, att kunna kosta på sig att pysa ihop så totalt. Jobbet stressar (men känns fortfarande kul) väldigt mycket nu så jag antar att jag behövde ta det lugnt.

Behov av mat samt ett visst sug efter att kolla mina mail (nej, fortfarande ingen uppkoppling hemma) har åtminstone fått mig att klä på mig och ge mig ut nu, trots en envist och ilsket dunkande skalle. Ibland vill jag bara amputera.

—

Jag hade iallafall bra sängsällskap (förutom världens bästa katt, men hon är ju självklar): Carina Rydbergs senaste bok, “Den som vässar vargars tänder” var alldeles så bra som jag hoppades. Inte bekväm, stundtals väldigt obehaglig, men hon skriver som en gudinna. Första halvan av boken drällde av enstaka stycken och oneliners som var så snyggt formulerade att jag hade strukit under och gjort hundöron om boken hade varit min egen.

Efter den var det dags för “Anybody out there?” som är Marian Keyes senaste alster (den kommer på svenska i höst) där vi får möta ännu en syster Walsh: Anna. Jag har svept drygt halva boken och är mycket positivt överraskad, detta kan nog bli min näst bästa Keyes (”En oväntad semester” är fortfarande storfavorit). Ett smart upplägg gör att det tar 200 sidor innan man egentligen får veta vad som HÄNT stackars Anna som befinner sig hemma hos mor och far (”Mammy Walsh” har blivit en kändis i sig och har t o m fått egen frågespalt i en tidning ;)) som trasig konvalescent. Hon är som alltid rolig, men det är stundtals riktigt sorgligt också. Jag gillar den där ganska avspända mixen av fniss och klump i halsen, det spelar ingen roll om det är lättköpt.

Den som nyss har läst “Further under the duvet” (det har jag! :)) …och jag gillade den också) känner nog igen en hel del - som till exempel det där med att ha fri tillgång till testsmink (och vad det gör med ens giriga omgivning). Keyes har själv varit skönhetsredaktör på ett glossigt magasin och har skrivit ett kåseri med fördelar/nackdelar - Anna i boken sitter “i andra änden” av den kedjan, hon har världens bästa jobb (sägs det i boken) då hon marknadsför det trendiga sminkmärket “Candy Grrl” och man känner igen många situationer från Keyes kåseri.

—

Jag sörjer det faktum att friidrotts-EM är slut nu, det har varit en fest från start till mål (jag har suttit klistrad - kunde t o m jobba hemma vissa förmiddagar för att kunna kasta ett getöga på TVn emellanåt). Jag blir så glad av att se människor som överträffar sig själva, och det har det varit gott om (inte bara svenskar). Underbara Sanna Kallur! Ja, och Christian, och alla andra. Stefan och Kajsa kanske inte levde upp till allas förväntningar, men ändå: Sverige har ett otroligt bra lag.

Nu längtar jag efter Finnkampen.

Den som aldrig har älskat ett husdjur förstår inte - men jag är ledsen så ledsen för i morgon kommer Fargo att få hjälp iväg för att skutta runt i hundhimlen. Han har hängt med i nio år så man är väl egoist som inte unnar honom Gudomliga Ben och Ängla-Tikar, men en fin hund är svår att mista.

(nej, det är inte min hund - men som extramatte sörjer man ändå)

Jag snappade upp ett för mig nytt uttryck på fikarasten: beautybox.

Nej, det har ingenting med mascara eller läppstift att göras - en beautybox i detta sammanhang brukar normalt kallas bag-in-box - det är helt enkelt en låda vin stor nog att vem som helst kan supa sig snygg.

Jisses :)

Läst sen sist:

Peter Robinson, “En lek med eld”. En deckare författad av denne man är alltid ett säkert kort, och den här boken är inget undantag. Ett antal mord där mördaren avslutar med att sätta eld på mordplatsen och banne mig - t o m stackars Banks får det ganska hett om öronen till slut.

“Belle de Jour - en eskortflickas öden och äventyr”. Bridget Jones blir call girl. Nej, inte riktigt, men snudd på. Bloggen blev världsberömd, boken är förvånansvärt kul. Jag trodde inte att jag skulle fnissa - men det gjorde jag, bitvis. Mycket torr humor som förmodligen gör sig bättre i originalspråk, men en alldeles OK bok för den som inte rodnar alltför lätt ;)

—

En av mina kolleger på uppdragsplatsen är så fantastiskt lik Johan (de har t o m samma hållning, klädstil OCH dialekt) så vi började skoja om det där med huruvida någons far hade varit ute och slarvat.

Det blev några mail med diverse mer eller mindre suspekta associationsvägar (en finsk schlagersångare lyckades leta sig in på ett hörn - men näää, det var inte Mr Lordi :-D) men till slut kom jag fram till slutsatsen att “Eller så är det mänskliga genomet enklare att knäcka än vi kunde tro, det finns kanske bara tre fenotyper norr om Dalälven. Det är förmodligen bara min skånska pappa som har gjort att inte jag också hade en tredjedels chans/risk att bli 190 cm lång, rakad på skallen och skäggig i plytet.” (oklart dock om jag ska vara besviken eller tacksam över det) <— nä, det skrev jag inte, jag bara tänkte det

Nu väntar jag bara på Nobelpriset.

Jag är lycklig ägare till sommarens snyggaste halsband. Det är porslin! Denna kvinna kan göra underverk med det mesta.

Vill du också ha ett (…liknande), besök Anyanka - och titta dit igen om ett tag för jag skulle tippa på att hon kommer att göra fler.

HOJT alla matte-tokar!

Jag blir galen. Jag läser om Lisbeth Salander i “Flickan som lekte med elden”, hon utvecklar ett stort intresse för matematik och inhandlar en bok som låter alldeles ljuuuuvlig av beskrivningen att döma. Intressant upplägg, mycket täckande och 1200 sidor tjock. Enligt Stieg Larsson heter praktverket ifråga “Dimensions in Mathematics” och är skriven av Dr L C Percault, Harvard University 1999.

Jag har googlat. Jag har amazon-com:at. Ingenstans finns det nån ledtråd.

Har Stieg Larsson hittat på (nää, jag kan inte fråga, han dog 2004) alltihop eller är det nån som vet vilken bok han menar? Har han bommat författarnamnet, förlaget, titeln eller alltihop?

Jag vill ha.

…på Garvar Lundins gränd:

Jo, si så kan det gå om man leker med gips, färg, ÄNNU mer färg och… glitter.

Horn-Per med familj måste ju också få gå nånstans. Att just den här något modifierade skylten står på Biskopsgatan är bara en liten extra krydda ;)

—

Undrar just varför JAG får såna här kuvert? (det roliga var att avsändaren avslöjades av “sin” postis och den kvinnan - avsändaren alltså - rodnar inte ofta men DÅ gjorde hon det minsann)

—

Johan sliter sig från “Ockupanterna” en liiiiten stund på Djäkneberget.

—

Izzy sover gott. Det spelar ingen roll att det bara är ståltråd i, bara påsen kommer från Panduro så klassas den genast som “bekväm”. Duktig kisse ;)

…fin penna på jobbet. Nej, jag kan inte ha den hemma, Izzy vill bara äta upp den. Go figure.