Spinster and Spin(n)ster

Läst sen sist (förutom kurslitteratur): alldeles för lite. Hanne-Vibeke Holsts “Kungamordet” är alldeles ljuvlig, men arbete och studier inverkar menligt på mitt fritidsläsande :(

Jag har iallafall klämt Melissa Banks “The Wonder Spot”. Attans trevlig. JO, trevlig är just ordet. Trevlig kan låta trist, som nåt man hugger i med när man inte riktigt har nåt RIKTIGT bra att säga, men den ÄR trevlig på ett bra vis. Det är som långnoveller (det kallas roman, men jag tycker mer att det är som långnoveller som råkar spinna kring en och samma person) om Sophie Applebaum. Hon är lagom smart, lagom tjock, lagom lyckad/misslyckad. Rätt kul tjej. Vi är med från barndom till, tja, tidig medelålder? Resten får vi tänka oss själva. Just långnovellformen kapar bort dödtid. Vi inser att förhållandet med Mr X (identiteten på Mr X varierar) är döfött men slipper den trista going-down-the-drain-processen, i nästa kapitel är han redan borta utan att vi behöver veta hur. Boken kommer på svenska i höst, tror jag.

I övrigt existerar jag mest mellan jobbet och sängen. Har varit oroväckande kass i magen i två veckor, ger det sig inte nästa vecka så är det dags att gå till Dr C. Man blir väldigt trött och uttorkad av att vara så här [xxx] hela tiden (inga detaljer), för att inte tala om den stackars skinnflådda ändalykten. En artikel i veckans Läkartidning om hur tumörer i tunntarmen är en betydande faktor i gastrointestinala blödningar (jo, det är rött emellanåt, det där som kommer ut) gjorde inte saken bättre. Nä, strutstaktiken regerar, iallafall en vecka till, sen får vi se.

Veckans spännande grej var en resa till Oskarshamn, och hur spännande det är vid detta laget kan ni ju bara gissa. Inte alls. In i bilen 06.45 för att hämta upp kollegan, köra ner, möte, köra hem igen, hemma 20.45. Ah, the glamour of being a planning engineer.

Och är man så här trist så ska man inte skriva nåt, kanske, för hur kul är det att läsa?

Tack gode gud för Thebe, Suzann, Anna-Karin och rolig typ med tindrande blå ögon i fikarummet. Om det inte vore för de dagliga asgarv (och en massa tjocka smarriga brev från Muppsala) jag serveras av dessa människor i nuläget skulle jag vara helt odräglig. MER odräglig, då.

Med hopp om att vara roligare efter helgen (jag ska jobba, så: fat chance) -
yours truly, Gnällfia.

(bredband? telefon? nej, fortfarande inte)