Ja, men skvaller då?
Lugn. Jag ska rapportera allt jag kommer ihåg. Eller, kanske inte, men… äh :)
—
Veckans jubel: Jag börjar känna mig som en alldeles vanlig och hyggligt rik västerlänning år 2006 igen. Telefon, uppkoppling och TORKTUMLARE. Ja, äntligen, efter ett drygt halvår (? tja nåt åt det hållet) utan. Yay, det går så suveränt snabbt att tvätta igen, när man slipper beräkna x antal timmar extra för att grejorna ska hinna torka.
—
Till P, på begäran ;)
Me like. Fram med tweedkjolarna! Ja, kanske inte alldeles nu, när ljuvlig sensommar behagar besöka oss igen.
—
Onsdag och torsdag (ja, idag och igår): två dagar projektmöten i Oskarshamn. Bra möten.
Igårkväll hade vi dessutom tjohej med kunden och konsortiepartnerfirman. Bowling, grupparbeten och en avslutande tvåtimmars båttur ute i skärgården (jo, det finns en där också, en mycket vacker). Öl och smörgåstårta och trevligt sällskap, sensommarkvällsskymning på en båt är inte det sämsta. När vi åter kommit i land gick några av oss - de tuffa - till favoritpuben Kråkan. Jag drack bara vatten men stortrivdes, trots att jag hade glömt jackan. Vi satt ute, och en hylla med filtar kom väl till pass.
Jag har den mest absurda träningsvärk idag. Glutéer och adduktorer (jaja, röven och insidan låret då) smärtar å det grövsta - men (detta gör det besvärligt) bara på vänsterbenet. Jag antar att min bowlingteknik är intressant (om man uttrycker det snällt). Jag är verkligen, VERKLIGEN usel, men kollega Patrik var sämre än jag. Vi följdes åt genom serien och till slut vann jag [över honom, ingen annan *s*] med bara en enda poäng. Jag brukar ha en drift efter att vilja vara bra på det jag gör, men bowling…. nä, det kändes alldeles OK att bara vrålgarva åt ömsesidig uselhet som vi nu gjorde. Det bjöd vi på :)
—
Förra tisdagen: ett otroligt trevligt besök - Cecilia och Ricardo hade flytt Houston för en liten tripp till Europa, som tur var hann de med en vända till Västerås. Vi åt gott, pratade massor och det klappades visst en del katt också. Jag skulle nog vilja påstå att kärleken var ömsesidig, Izzy visste inte vems knä hon skulle pryda till slut (båda var ju så trevliga) och jag kollade Cecilias kasse NOGGRANNT när de gick, för att klargöra att det inte snoddes med något svart och hårigt tillbaka till Houston ;)
Om någon har missat det så är det här två fantastiska människor. Jag sörjer det faktum att det inte går att titta över till varandra på en kopp kaffe sisådär nån gång i veckan.
Cecilia lämnade efter sig fyra intressanta Pop Sci-böcker varav jag t o m kan använda en till min uppsats (yay!). Jag ska skriva mer om dem en annan dag. Nu är jag alldeles toktrött och vill bara gå och sova TIDIGT!
Go’natt!
