Spinster and Spin(n)ster

You Are Most Like Bill Clinton

No doubt, your legacy may be a little seedier than you’d like. But even though you’ve done some questionable things, you’re still loved by almost all.

…men det kunde ju vara värre. Och JAG ljuger inte när jag säger “I did NOT have sex with that woman”!

Jag jobbar väldigt mycket (ännu en flängvända till O-hamn avverkad under veckan, det tar bara fyra timmar att köra dit men att åka fram och tillbaka och sitta i möte dessemellan inom ett dygn tär på krafterna ändå), det inverkar MENLIGT på min bokkonsumtion, så den senste tiden har det mest blivit ganska lätt-tuggade böcker. Nåja, variation förnöjer - hellre lättsmält än inga böcker alls.

* Jane Green - Life Swap (som av nån anledning bytte namn till Swapping Lives när den skulle ut på USA-marknaden). Jane Green är Jane Green. Chick-lit, humor, kvinnor med extraordinära liv (fast de naturligtvis inte tycker det själva) och en liten ton av förnumstigt fina men attans lättköpta slutsatser (i den här boken inte helt oväntat “gräset är inte alltid grönare på andra sidan staketet”). Inte mycket tuggmotsånd, men heller inte 100% menlöst. Jag längtar efter tomma kalorier emellanåt. Detta var ganska goda tomma kalorier. Inte riktigt belgisk lyxchoklad, men som en alldeles lagom Marabou mjölkchokladkaka. Ibland är det som bekant jättegott.

* Martina Haag - Martina-koden. Ännu mer god choklad, även om det känns elakt att kalla det tomma kalorier. Det tog mig bara drygt en timme att svepa det här - dumt av mig, Martinas kåserier borde jag ransonera. Det är väldigt kul, som alltid. Martina gör sig fortfarande bättre som kåsör än som romanförfattare (fast jag har inte gett upp henne i den disciplinen heller) och även om jag ibland tänker “jaja” när hon skriver om att hon är fet eller schavig (jag tycker att hon är vrålsnygg, alltid) så blir hon sällan irriterande så som en del andra (i mitt eventuellt elaka tycke koketterande ;)) skribenter stundtals blir.

* Chelsea Handler - Mitt vågräta liv. Jaa, det handlar om sex. Ståuppkomikern Chelsea delar i ett antal kåserier med sig av dråpliga episoder ur sitt vågräta liv (fast hon verkar så frisinnad att just det där med “vågrätt” verkar fånigt - Chelsea bör ha avverkat sina män i långt fler varianter än bara vågrätt ;)). Jag drabbas av absurda tankar om Melissa Banks bok “The Wonder Spot”, lösryckta episoder kring frisinnade judiska prinsessor på vift i storstan, från barndom till medelålder, men där upphör väl likheterna. Chelsea är liksom “The Wonderspot gone baaaaaad” (om man nu tycker att sex är ‘baaaaad’).

Min inre socialarbetare (hmpf, nåja, men jag har just fått mitt arbetsintyg från Uppsala kommun - det som refererar till mina prestationer under mitt år som vikarierande behandlingsassistent) snörper på snoken och spårar både alkohol- och sexmissbruk, men OK då. Man kan flina även om mycket känns plumpt. Den här boken är definitivt inget för de blyga eller lättkränkta.

(…med tanke på att mitt lokala bibliotek vägrade köpa in Mats Strandbergs “Jaktsäsong” för att den inte befanns vara nog fin litteratur så är jag MILT sagt förvånad över att de köpte in den HÄR boken, kan jag väl meddela).

Till slut då veckans storfynd - Agneta Pleijels Drottningens chirurg. Ljuuuuuvligt! Vi får ta del i the rise and fall of Dr Schützer som verkar (bl a i hovkretsarna) under 1700-talet, det kanske låter torrt och trist men är det definitivt INTE. Pleijel blandar historiska fakta med fiktion och slutresultatet är svårt att motstå - vare sig man har intresse för medicin eller inte.

“Drottningens chirurg är en roman om en man som var både före sin tid och efter den, om en ny och trevande vetenskap, om manlig fåfänga, desperat kärlek, kunglig onåd, och mest om den gåta som doktorn kallar kvinna. “

Det här är enligt uppgift den första delen i en serie - yaaaay, jag blir så glad över att det ska komma mer. Vackert skrivet, smart, med intressanta vändningar - LÄÄÄÄÄÄS! (Jag-mötte-Lassie-extrabonus - en släkting till Agneta gick i min första klass på läkarlinjen ;))