Spinster and Spin(n)ster

…möt BULLEN BERGLUND…! Man bara måste älska en katt som heter så.

Nyss (tycker jag, som knappt hänger med) var han kattunge - nu är han en ståtlig karl, internationell champion.

“Bilden är från Scandinavian Winner Show, därför har Bullen (eller CH S*WesthKiowa’s Bullen Berglund som det officiella namnet är nuförtiden) en smått patriotisk burklädsel” skvallrar matte Maria Berglund som skickade bilden. Det var Bullens sista utställning i klass 11 och han kan skryta med att han blev domarens bästa semilånghårsjunior. Bullen är skogis, precis som Astor.

Jo, jag vet, det är skamligt dåligt bevänt med kattbilderna här numera. Kolsvarta Izzy är svår att ta fina bilder på, och de senaste gångerna jag hälsat på Gos-Astor i Karlstad så har jag varit kamerabefriad.

Under tiden kan man ju alltid hälsa på hos Bitis, även om hans människa också har legat på latsidan med kameran på sistone.

Fyra ingenjörer står vid en bokhylla i sena oktoberkvällen och diskuterar tidplanerandets alla komplexiteter.

En femte ingenjör kommer stegande, vi talar bestämda steg.
Alla de fyra vänder sig om och ser på den nytillkomne som säger
“Vad vill ni? Eller, jag menar, vad ville jag, egentligen”
*tankeverksamhet tar vid*
*en inte längre lika bestämd kille stirrar vilt*

Vi zoomar ut där, tror jag.

Några timmar senare kan jag undra om han har kommit på vad det var han ville än. Och det är tur att vi fnissar åt det, men det är inte så få som jobbar alldeles för mycket på min arbetsplats.

Jag är iallafall löjligt glad, fortfarande, för känslan jag hade när jag låg hemma sjuk var att jag längtade dit. Till jobbet. Så länge det känns så är det bra!