Spinster and Spin(n)ster

Nyaste strumpbyxfynden (Twilfit, löjligt dyra men det är 70 den så med lite tur och mycket försiktighet håller de nog i ett par år) kompletterade min som vanligt Sivaktigt färgglada (moahahaha) outfit igår. Jag var svart, grå och brun….

…för varför försöka färgkonkurrera ut alla härliga höstlöv? Jaa, det var frisk och småsolig bra-höst igår, härligt att traska runt med favoritkängorna.

Hmpf. En putsning skulle visst inte skada!

Jag tog MASSOR av fina bilder på fina gatlyktor, fina hus, roliga hus, knasiga tak… ja, en klassisk kollektion “Gamla Stan version 1A”.

Jag tittade på bilderna och NÄÄÄÄ, det där har så många gjort, så ofta, och framför allt så mycket bättre.

Jag publicerar den (mestadels) absurda versionen av min dag istället.

Snacka om att den här tjejen blir besviken imorgon när hon vaknar och inser vem som egentligen släpade hem henne.

Sorry gal - you’ll be disappointed when you wake up tomorrow morning and find out who dragged you home along with him.

Hit men inte längre. Fantasieggande.

This is as close as you get.

Fallosar, fallosar, fallosar… eller bara en fotograf med sjuka associationsbanor?

Oops. I guess I need to slip out of my Freudian Mode.

“Ach den fagra sessan…”

Oh, the beautiful princess…

(St George and the Dragon, detail of monument)

“Bertil hade länge känt en otroligt irriterande klåda i halsen, utan att riktigt förstå varför”

“Bertil had suffered from an irritating sore throat for a while, without really understanding why…”

Sthlm fick fint besök igår!

Famous visitors!

Detta är en bild som få människor överhuvudtaget trodde existerade. Att se Anders UTAN att en kamera täcker hans plyte är som att i verkliga livet möta en legend fullt i paritet med jultomten.

Där sitter husse och matte och njuter av utsikten, vovven ser så bedårande liksom… ja, han LÄNGTAR efter att nån ska se honom och inte bara den där förbövlade men vackra utsikten.

Fotonördkompis A blev sugen på en liknande bild, men då hade vovven redan vänt bort huvudet igen. Vi stod en bra bit bort så jag lockade med pussljud och en bebisröst (”pssst, hörru, kompis!”) som jag faktiskt aldrig skulle utsätta annat än djur för (människobebisar pratar jag normalt med ;)), hundar hör ju bra.

Jodå. Vovven vände sig om, men det gjorde tyvärr också husse, som garvade. Ja, och då vände matte OCKSÅ på huvudet och hon garvade INTE. Öhm. Anders fick ingen bild av den där hunden :-D

Jo, det var alltså heldag med konsultkollegerna i Sthlm igår, några timmar på egen hand först (A och jag drog ut på fotonörderi), öl på TGIFriday’s och så sist men inte minst huvudaktiviteten: god middag och Roligt.Elakt.Aktuellt på Hamburger Börs.

Showen var inte fantastisk, men fullt godkänd. Rachel Molin är en storfavorit, hon är ny i ensemblen. Ny är däremot inte Jan Åström, måtte han aldrig trilla ur det där gänget heller. Vilken kille! En smula lönnfet, svettig och inte helt välfriserad - men med en röst och en karisma som… *glööööörp* Ja, han är otrolig. Att se honom göra den döende svanen i puderrosa balettoutfit var… befriande :) Alla tycker alltid att “ja, han ja, han är skitbra” men ändå får han sällan den där uppmärksamheten har förtjänar. Man pratar om “Sveriges bästa artister” hit och dit, och då minns man betydligt mindre kvalificerade typer långt före denne man. Underligt. Jaja.

(va? mer fotosafaribilder? jo, det kommer när jag har mer tid)