etta, nölla, nölla, etta…
Min hälsa och energi beter sig som relästyrd nu. On-off, ibland med en hiskelig hastighet.
I torsdags kväll var jag intill döden trött, gick till ICA på väg hem efter jobbet och skulle ta ut pengar för att jag ville köpa choklad och skicka till en fin vän som just fått gå hem p g a utmattningsdepression. Kl var 19.30, och där stod jag med 7,50 i plånboken. Naturligtvis kunde jag för mitt liv inte minnas bankomatkoden. SUCK. Kreditkortskoden mindes jag dock, absurt (men turligt) nog. Insåg att fredagens planerade Uppsalaskoj inte kunde bli av.
Vaknade på fredagen, trött trött trött, men kuuul på jobbet, tinade upp, åt lunch med två ljuuuuvligt förälskade turturduvor (Humle och Dumle). Otroligt stimulerande. Jaha, då kände jag mig tvärpigg, klart jag skulle till Uppsala, för böfvelen! Skickade SMS till Suzann: “jag kommer!”, spanade in lämpligt tåg och kände mig rebellisk (jag skulle ju egentligen behövt jobba hela helgen) och toknöjd.
Tåget gick, utan mig. Vaknade till sent, åter dötrött. SUCK.
Gårdagen höll på att bli en heldag i sängen, men bibblan lockade med att ett antal reserverade böcker (och en film - Brokeback Mountain - jaaa, jag tyckte precis som alla andra mycket om den) hade landat så jag tvingade mig ut i friska luften i två timmar, innan sängläge åter intogs. Frisk luft är nog inte så dumt. Hann som hastigast säga hej till en söt pojke på stan ;) och lufta kära höst-stövlarna, samt inhandla födelsedagspresanger, en halsduk och annat för årstiden trivsamt (gott te och två ljusstakar, för det har jag ju inga sen förut, höm). Bildbevis kommer, tror jag.
Idag, sängläge igen. Yay.
Men (jag känner mig tjatig:) jag är nöjd och glad och det är huvudsaken.
