Spinster and Spin(n)ster

Ja, jag erkänner. Jag kollar på Idol nästan varje fredag. Sanslöst att Danny fick åka hem idag förresten.

Men nu var det inte det som slog mig, utan hur full i fniss man kan bli över mycket unga /förmodar jag/ nöjesskribenter på Stora Kvällsblaskor. Jag läste just att Erik gjorde “Guns ‘n’ Roses låt ‘Knockin’ on Heaven’s Door’” och tänkte torrt att nä, Bob Dylan hade förstås ingenting med saken att göra *harkel*

Note to self: om man får en varning ett tips om ett spel som är lika beroendeframkallande som Snood så ska man inte kolla om det verkligen är det, man ska bara tro på det, rakt av, utan att prova, för…

huäää, det ÄR beroendeframkallande i all sin simpelhet

Inatt rasade vänster varhärd ner (den där känslan av “schlorrrrrrrrp” är alltid lika fascinerande) så jag hoppas att min kropp snart har krossat infektionen på BÅDA sidor näsan så att jag kan bli feberfri. Imorgon måste jag bylta på mig oavsett, mat och apoteksvaror behöver införskaffas och böcker måste återlämnas till bibblan. Jaja, first things first, jag kanske är jättepigg imorgon så att det inte gör nåt alls, det där med att lämna varma duntäcket.

—

Det kändes så märkvärdigt trivsamt och hemtamt - “inte kan väl detta vara debutanter?” tänkte jag och nej, det var det ju inte heller. Boken jag hade i min hand hette Smultron och svek och författarna Swedenmark och Wennström är ju inga andra än 2/3 av Emma Vall-trion. Coooolt!

Smultron och svek är dock kliniskt befriad från mord, den är faktiskt något för mig så ovanligt som en bok om relationer, relationer igen och relationer i centrum. Syskonrelation. Vänrelation. Föräldrarelation. Ja, ni fattar. Det är sällan jag läser såna böcker, måste jag medge. Nåväl, MAT intar också en stadig plats i boken, mat som får det att vattnas i munnen när jag läser om den och ska man ha en trivsam birollsinnehavare vid sidan av människorna så är ju mat en alldeles OK sådan.

Historien i sig påminner mig lite om Kajsa Ingmarssons Små citroner gula: svek, bedragen kvinna som inte vet vad hon vill med livet, kris kris kris och så en hääääärlig revansch. Addera mysiga Östersund som skådeplats. Jo, jag tyckte mycket om den här boken, klyschig eller ej.

PS. Man får recept också. Smarriga diton.