allt borti helgen
Vännen som önskade sig födelsedagsfirande-sällskap på Fjolljollemiddag och Hemmafru-fetish-party drabbades av sorg - en nära vän och f d kollega avled efter lång tids sjukdom. Inte läge att festa då, inte ens som en tribut till hans minne (av det jag hört om honom under årens lopp skulle jag iofs kunna tänka mig att han gärna skulle firas av på det viset, men hon var helslut och det är inget att vara förvånad över) så min mor (Gamla Änkefru Andersson som vi kallar henne när det ska vara lite högtidligt) bjöds hit över helgen, liksom vännen ifråga (hon har adopterat min mamma eftersom hon numera saknar egen).
God mat och massor av pyssel vid köksbordet. Jag hade förvarnat mamma om pysslandet och försökte på alla sätt och vis att göra henne sugen på NÅGOT inne på Panduro, men icke! Till slut insåg vi att när hon pysslar så broderar hon (periodvis, nu har hon inte gjort det på länge) så nästa gång hon kommer hit så ska hon ta med sina korsstygnsmojänger och joina pysslandet. Nu var hon mest bara omoraliskt stöd. Det är min mamma det! Hon har fostrat mig noggrannt in i snusk-skämtandets konst. “Hon har lärt mig allt jag kan” är att ta i, men ni skulle bli förvånade. Tror jag. Ja, Kärin vet.
Inne på Panduro mötte vi för övrigt Salt och HENNES mamma. “Det här är min mamma” sa jag till Salt som blixtsnabbt replikerade med ett “Jag beklagar” till min mor. He. Jag är lycklig över att vara begåvad med så underbart oartiga kamrater. (nä, det där var inte sarkastiskt, faktiskt)
Ha, ha - ja dessa mödrar. Änkefru Berglund har väl även hon lärt sin dotter ett och annat… :)
Comment by Karin — November 14, 2006 @ 9:05 am
Änkefru Berglund är attans skön.
Comment by semestersiv — November 15, 2006 @ 9:12 pm