Spinster and Spin(n)ster

Jag älskar när böcker innehåller små små detaljer om en stad eller en plats, detaljer som väcker min nyfikenhet och som jag sedan vill se med egna ögon. Det är då man - om man är lika otålig som jag - också älskar internet och google.

I Peter Robinsons En märklig affär (utmärkt bok, för övrigt, men Peter Robinsons “overall average performance” är å andra sidan väldigt hög så jag är knappast förvånad) åker Banks till London för att försöka finna sin bror. Vid ett tillfälle (s 155-156) stannar han till vid vad som beskrivs som en märklig och rörande staty, eller snarare installation, utanför Liverpool Street Station. Kindertransport Memorial. Ett minnesmärke över alla de barn som smugglades ut ur central-Europa 1938-39, på flykt från nazisterna.

“Dit vill jag, det där ska jag se när jag åker till London i maj” tänkte jag, men förgäves. Det visar sig att monumentet som beskrivs i boken (en liten flicka brevid en stor “väska” fylld med en del av de saker som barnen valde att ta med till sitt nya liv) har fått rivas, ett nytt (inte riktigt lika fantasieggande) står nu på plats. Jag hittade iallafall en artikel i en brittisk blogg där det fanns bilder på originalmonumentet.

Det gamla monumentet
Nytt monument på gång
…och nytt monument färdigt

Mer om Kindertransport

(så otroligt konstigt, man kan ju nästan tro att vi jobbar på samma ställe :-O ;-))

Julsyssla, alltså. Det är något så bedårande motsägelsefullt med pastelliga, korsstygnsbroderade kvinnokampstecken. Jag använde mönstret på fuldesign.se, men modifierade det på lite olika vis för varje broderi för att centrera/ocentrera/snygga till/fula till (vilket som).

Och jag måste skratta när linslusens tass kom diskret (men bestämt) glidande in i bilden i sista stund :)

—

Härnäst kanske jag skulle ta mig an nåt nytt - varför inte ett helt ljuvligt litet zoo av fulmonster?

Jag är mot dödsstraff, också när det gäller Saddam. Jag såg vad hans sjuka hjärna ställde till med på plats i Kuwait i början av nittiotalet (jooo såklart, han ställde till med otaliga andra katastrofer också, men det har jag ju aldrig sett med egna ögon på samma vis), men det hjälper inte.

Jag undrar bara varför både TV och tidningar varnar så för starka bilder? Hittills har allt jag sett slutat med en snara kring halsen, jag tycker vi matas med betydligt otäckare saker än så i snudd på varenda nyhetssändning?

Santa Maria har numera färdig vindaloosås på burk. Den är inte i närheten av att vara lika god som Pascos, men i brist på annat (min butik har haft slut på pasco-vindaloo ganska länge nu) så duger den faktiskt.

Det puttrar något gott på spisen nu. Ja, vadå, julmat blir trist efter ett tag, då längtar åtminstone jag efter indisk gryta med röda linser, lök, blomkål och mandelpotatis (cross-kitchen-de-luxe :)). Schlörrrrp!

Favvolåten den här julen är Relax (Take it Easy) med Mika (dock inte i denna mix, tyvärr - den jag gillar är mer disco-disco-discooooo).

—

Tomas, klasskompis åk 1-9, tipsar om ännu en kanonlåt, en ommixad Lisa Miskovsky. Sööööt!

…och när jag nu ändå gör reklam för gamla grundskoleklasskompisar så kan jag väl lägga hit Klas också. Jag var alltid kortast i klassen, han var alltid längst. Jag tyckte att han var så himla lång, nu ser jag att han bara är 190 cm. Där ser man. Proportionerna - eller kanske… (letar hejvilt efter rätt ord) …REFERENSRAMARNA (yes, yes, yes, ibland funkar hjärnan) ändras med åren :)

Åter hemma efter en både dator- (det visste jag) och mobil-fri (att jag skulle glömma telefonen i V-ås var däremot inte planerat) vecka hos mor. Min vana trogen däckade jag på soffan, i går förstod jag varför, då kom det berömda schlorrrrrp:et och ur höger pannhåla/näsborre (as usual) kom kopiösa mängder var. Jag blir alltid lika imponerad över hur mycket som “får plats”.

Jag motstod dock frestelsen att dela min fascination rent fysiskt (”Titta häääär!” :-D) med mamma, till och med jag inser att det finns en gräns för hur gammal man ska vara för att ens mamma ska betrakta ens kroppsliga avttringar med intresse och stolthet ;)

Underbar julafton hos halvsyster, systerdotter Maria med pv Tony, halvsyster-yster, mamma och jag, alldeles perfekt. Halvsyster Y gör världens godaste Jansson (jag svär!) och jag fick finare julklappar än jag gjort mig förtjänt av - tror jag - fast å andra sidan så finns ju inte tomten så jag kanske kan sluta titta mig över axeln varje gång jag inte är snäll. Hm.

Annars? Inte rört en fena. Vi har tittat på härligt överdådigt snudd på överdrivna mängder film (bäst av allt var fem timmar Fanny och Alexander i ett sträck), och jag har broderat. Massor. Motiven avslöjas eventuellt senare :) Det jag däremot INTE har gjort är läst. Jag började på John Connors Lekrummet FÖRE jul, men kommer bara inte igenom den. Jag läste (OK, läste, jag har läst LITE) Lonely Planet: London istället. Jag blev besviken, jag älskar deras guider för att de alltid lyckas tipsa om något nytt och oväntat, men Londonvarianten känns platt. Nåja. Jag har iallafall bra kartor och adresser nu.

Stackars Izzy har förtvivlat försökt få fart på Astor och Iriis, men ingen av dem ville leka med henne. Trots både slagsmålsinbjudningar och undergivet visande av söta magen så sa det bara “morr, frääääs” så snart hon kom i närheten av dem. Tråkmuppar!

(kissen är egenkonstruerad samt broderad på en skumpig buss - dessutom under influens av cider - mellan Västerås och Arboga nu ikväll, därav den relativa taffligheten, och jaaa i detta nu ser också jag att det fattas ett halvt stygn i ena morrhåret)

—

…och här bakar vår roliga kompis E lussebullar, minsann. Ja, som motpol till oss broderade torrisar här ovan :) Vem som har bidragit med kattröjan hon har på sig är inte så svårt att gissa, kanske.

Jag sitter hemma och skriver dosbudgetrapport (”försöker” that is, jag måste få tänka oavbruten, därav spånande på egen kammare) för kommande år, det är väl det närmaste medicinämnet jag kommer numera. Jag hinner glömma mellan varven när allt mest är tugga-tugga-mala-in-data, jag glömmer hur mycket jag älskar att brainstorma, att klura och knåda hjärnceller och försöka komma på precis alla varianter som ska med i det jag håller på med.

Jag antar att jag befinner mig i ‘just another Polly-Anna-Moment’. Jag älskar mitt jobb just idag.

wikipediska

—

Ikväll är det dags årets enda julbegivenhet på lokal och naturrrrrrligtvis är det då man vaknar med en schnygg vagel i ögat. Men det är världsliga ting. Ju.

Eskobar gör stundtals lysande låtar medan andra lämnar mig kallsinnig. “Someone new” är en av de låtar jag älskar, och den och ytterligare två låtar i akustiska versioner kan du just nu ladda ner gratis via länkar från Eskobars sida - gäller fram till den 26/12. Skynda fynda.

Livet som matematisk konstant är minsann inte alltid så himla lätt.

Se hela den misslyckade dejten via Henrik.

Årets Tuva-julkort :)

Jag får stundtals google-orsakade besök hit för att jag skrivit om Marias goa hund, Tuva. Tuva är en portugisisk vattenhund, en relativt ovanlig men otroligt trevlig ras. Läs mer hos Tuva själv.

(symbolisk titel, på min ära)

Jag var en av två lyckliga vinnare då fansiten adolphson-falk.com lottade ut två signerade ex av den senaste skivan som heter just “Vidare”. Skivan är akustisk och jag som lyssnade otroligt mycket på AF i början av/mitt i mitt älskade synthblippande åttiotal undrade väl hur de skulle göra sig på en alltigenom akustisk skiva - men OJ. Den är fantastisk. Långt bortom mina förväntningar, den kommer att snurra mycket och länge här hemma.

Fredrike tog bilden som täcker hela insidan av skivan. Jag är så glad att hon hann få njuta av det ett tag. Det är en ursnygg bild som passar perfekt till stämningen i musiken.

På Skopunkten.se kan man just nu fynda dessa jättesnygga och sköna stövlar för 199:-.
Japp, det är syntet. Det gööör inget.

De finns i svart också, men jag tyckte att de bruna var snyggast.

Massor av umgänge hela helgen. Skönt.

Jag åkte raka vägen från jobbet till Uppsala i fredags kväll, sedan följde Suzann med åter till V-ås där vi mötte upp med en av mina gamla kolleger som skulle sova hos mig efter att ha skrivit tenta här i stan. Det blev en varsin pizza-med-prat på Misto, och så drog vi igång pysselverkstad framåt nattkröken. Ingrid stickade, Suzann broderade (kvinnokampstecken :-D) och jag broderade också - mitt livs första broderi (si, sickna duktiga små huskors vi var alla tre - sticka och brodera, det är rekorderligt det minsann).

Jag broderade naturligtvis Jolly Roger-döskallar. What else, min favoritmotiv-vana trogen?

Googlar man lite så kan man hitta massor av roliga broderimönster om man inte har lust att brodera “hem ljuva hem”, nallar eller tomtar (det har inte jag, helt överraskande va?).

subversivecrossstitch.com
fuldesign.se

Beväpnad med rutat papper kan man dessutom leka fram egna mönster allt efter behag. Det är nog inte helt otroligt det jag kommer att ägna mig åt senare i eftermiddag!

Suzann åkte hem sent i gårkväll och Ingrid har just satt sig på Göteborgståget så det enda som låter nu är Tilde de Paula i TV4s morgonprogram. Ute är det frost (!) och solen skiner. Jag ska handla de sista julklapparna och skriva några julkort.

Livet går vidare. Det gör alltid det, och det är ju så det måste vara.

Man ska minnas det glada, och jag har en perfekt helg som jag återvänder till i tanken om och om igen. Jag var tacksam över den helgen redan då, men nu i efterhand är den ÄNNU viktigare.

Och jag tror inte att jag vill vika ut mig mer kring det här offentligt i skrift nu, men det betyder ju inte att tanken kan släppa.

Man blir ledsen, men man (iallafall jag) får en kick i arslet också. Livet är kort, och det ska levas. Hur man tar till vara på sin tid får man välja själv, men att vara närvarande i nuet och bestämma sig för att ta sig för fler av de bra saker som man normalt bara skjuter på är väl inte så dumt.

I måndags kväll, i bilen på väg till Oskarshamn, kom ett samtal.

Jag visste sedan länge att jag fanns på en lista, att jag var en av de som skulle bli uppringda, och av vem.

När så en okänd röst presenterade sig med ett namn jag kände igen blev jag alldeles kall, jag förstod innan hon ens hann fortsätta.

Fredrike är död och det känns så fel, så underligt och så otroligt tungt och hemskt. Mina möten nere i O-hamn i två dagar har förflutit som i en dimma. Mina varmaste tankar går främst till Henrik, men naturligtvis också till övrig familj. Och Fjant. Goaste Fjant.

Henrik får berätta själv.

Nu när jag kom hem möttes jag av Izzy, Izzykissen som jag fick av Fredrike. En levande påminnelse, varje dag. Älskade katt. Det är många tårar i hennes päls nu.

Hiss:

1) London, tre dagar i maj-juni 2007. Det är verkligen nåt att se fram emot, jag planerar redan :) Jag vet iofs inte hur mycket tid det blir att disponera på egen hand, men planera och drömma kan jag ju göra ändå.

Ett måste är Tate Modern, ett annat är British Museum. Jag har sett de där mumierna och jag har sett Rosettastenen och jag har sett yadayada (insert vad du vill) flera gånger - men jag bara måste dit, jag älskar hela byggnaden och stämningen i den (Neil Gaiman kan ha något med saken att göra, hans Neverwhere är en storfavorit). Jag retar mig i mina mer PK stunder på hela den brittiska kulturimperialismen som gör att de skamlöst har roffat åt sig skatter från hela världen - men OK. Jag är svag. Jag älskar det där stället.

Vid vackert väder: Towern. Också “been there”, men jag älskar stället. Möjligen kan min gamla fetish för allt som har med Henry VIII och Elizabeth I ha nåt med saken att göra.

Jag hoppar över Madame Tussaud’s. Gå och titta på vaxdockor har jag aldrig begripit mig på. Jo, nu ljög jag, 1994 tittade jag på dockor - men det var på London Dungeon och det tyckte jag med min morbida humor var attans spännande just då.

Det allra farligaste är väl att det finns så förtvvlat mycket kul att KÖPA i den där stan.

2) Mandelpären. ICA Grytan är en välsorterad butik, där inhandlade jag en dyr men kär påse fylld med små raringar. Mandelpären FÅR kosta, man ska aldrig göra misstaget att tro att de har nåt med “stackvaror” som VJP (Vanlig Jävla Potatis) att göra - detta är små fulländade delikatesser i sig, som gjorda för att njutas som de är, möjligen med en klick smältande smör :)

(disclaimer: jodå, VJP kan också vara otroligt gott och jag minns att jag 1998 efter två månader i Kina läääängtade efter VJP t o m i storköksvariant a la hatstället på den tiden - Magneten - men som sagt, i jämförelse med mandelp står de sig slätt)

Diss:

Det går ögoninflammation på Elsas dagis och nu får jag tillbaka för allt gnat när jag var liten (jag var så avis på alla barn som fick gå på dagis, jag ville också!) för nu är jag befordrad till förvuxen pseudodagisunge, komplett med variga kliande ögon, jag med. Om man nu ska få ögoninflammation så ska man i allafall få det av världens goaste treåring (snart-treåring) och det fick ju jag så - OK då. Det är värt det.

OK då, jag vet inte exakt hur dedicerad jag är - för jag kan inte säkert svara på om jag hade ställt klockan för att gå upp och se Fuglesangs flygfärd “normalt” sett. Nu blev det ju så att jag trillade in hemma kl 02.35, och satte på TVn med ett hopp att kanske, kanske…

Vi hade traditionsenlig grötkväll hos Marie igår, det var mysigt som alltid. Många av oss var trötta och snuviga, men hur det än var så blev det så att jag, Marie och Marie (nej, Marie är inte personlighetskluven, Marie och Marie är resultatet av dåtidens (* namntrend: “alla” hette Marie, Maria eller möjligen Helena när vi var barn, så det var faktiskt två olika Marie, jag lovar) satt uppe och pratade tills sista bussen gick. Satt och satt. Jag låg i soffan, med en allt mer rådbråkad chokladask från Lindt inom räckhåll. Det är väl så nära bus jag kommer numera, kanske.

Avancerat musiknörderi framåt nattkvisten (allt från Maiden till Afzelius, via Soft Cell, Sugarcoma och Clawfinger :)), gotta get me one of those gadgets - egentligen bara en extradisk med fjärrskickande av all musik till vanliga stereon. Hence - inga fler CD-hyllor som tar upp halva vardagsrummet (**, man “bara” lägger ner en massa timmar på att dra in alla sina skivor på disken istället och sen är det bara att söka med fjärren och nörda loss. Mums!

*) Marie och Marie är såna där småspolingar, födda 1970. Jag umgås med dem för att få känna mig gammal och siv - förlåt: VIS.

**) OK, det omöjliggör - eller åtminstone försvårar - konvolutnörderiet, men man kan inte få allt.