Spinster and Spin(n)ster

“I bland hinner tioåringen inuti mig fram till mina ögon och står där och på en pall och kikar ut. “ (läs hela)

Marcus Birro bloggar och just den här texten (inte lång, men jag tyckte mycket om den, allra helst den ovan citerade inledningen) satte igång massor av tankar i mig - kanske inte nya tankar, men såna som förtjänar att plockas fram och dammas av ibland. Jag har en hel del minnen av den tioåriga Siv (1978 - oj!) och för det mesta tycker jag ganska synd om henne, vill klappa henne på kinden och kanske inte direkt försäkra att allt ska ordna sig (det är ju en del jävelskap som ska klaras av utmed vägen hit till där vi är idag, hon och jag) men ändå liksom… ja, hålla henne i handen och säga att det väntar en del kul runt hörnet. Också. Ju.

Precis som i Marcus bor det många personer inuti mig och jag vårdar dem ömt :)
Det ska man göra. En del av dem är förvisso odrägliga - men vafan de finns där, de låter sig inte ignoreras.

…för hälsan känns mer lysande idag. Jag skulle ha suttit i heldagsmöte men ligger hemma med (åminstone lägre, så det går åt rätt håll) feber idag också, dock med två rapporter i högsta hugg. En 83-sidors att granska och jämka ihop med sitehandboken, och så sitehandboken i sig där vissa avsnitt ska skrivas. Lagomt mysgöra i piggare stunder, och det är nåt som jag garanterat inte skulle få göra lika ostört på kontoret, så OK då.

Suzann har också legat sjuk och skriver till mig (pappersbrev mina vänner, vi strösslar pappersbrev över varandra) om det mammainducerade dåliga samvetet som alltid inträder. I hennes fall tvingade mamman alltid iväg döttrarna till skolan långt innan de själva kände sig friska - vilket gör att även den numera vuxna S känner sig dum om hon ligger hemma med mindre än att hon i stort sett är död (ungefär). I mitt fall var det alltid så att hade man varit hemma från skolan så fick man inte sticka ut näsan utanför dörren/göra nåt ens i närheten av skoj hemma - oavsett hur man tillfrisknat under dagen. Sålunda kände jag mig som en BOV förut när jag gick till OK hundra meter bort för att köpa mjölk och ost (tvärslut på mat). Alla har vi våra utslag av prestationsneurotiska återfall, antar jag.

Jag tycker att Christer Fuglesangs dotter Malin (till vänster på bilden en bit ner på sidan) är attans lik Anja Pärson, den sistnämnda f ö i mitt tycke välförtjänt bragdguldsvinnare 2006. Ja, och som den gamla astronautwannabe jag är (min klassföreståndare Marianne F - hemska tant - skrattade åt mig när vi skulle redovisa våra framtidsplaner som åttaåringar och jag sa “astronaut eller brandman”) tycker jag såklart att det är attans välförtjänt om Christer äntligen får komma sig iväg också. Hoppashoppas.

You are The Moon

Hope, expectation, Bright promises.

The Moon is a card of magic and mystery - when prominent you know that nothing is as it seems, particularly when it concerns relationships. All logic is thrown out the window.

The Moon is all about visions and illusions, madness, genius and poetry. This is a card that has to do with sleep, and so with both dreams and nightmares. It is a scary card in that it warns that there might be hidden enemies, tricks and falsehoods. But it should also be remembered that this is a card of great creativity, of powerful magic, primal feelings and intuition. You may be going through a time of emotional and mental trial; if you have any past mental problems, you must be vigilant in taking your medication but avoid drugs or alcohol, as abuse of either will cause them irreparable damage. This time however, can also result in great creativity, psychic powers, visions and insight. You can and should trust your intuition.

What Tarot Card are You?
Take the Test to Find Out.

(via tsarinnan Salt)