Spinster and Spin(n)ster

…och naturligtvis också alla andra - ni har väl inte missat att läkaren och författaren Åsa Nilsonne bloggar?

Läkare - dröm eller mardrömsyrke? ger mig både hopp och ont i magen omvartannat. Hopp, för att Åsa vill ställa upp och prata om det, ont i magen över alla historier jag fått höra och ännu hör från vänner i olika stadier av utbildning/yrkesliv i olika delar av landet.

Är det så att en del av de som en gång har haft det hårt under sin egen kandidat-tid/AT-tjänstgöring istället för att bli mer empatiska mot nya kandisar och AT-läkare väljer att utsätta kommande yrkeskamrater för det elände de en gång själva fick gå igenom? Ska det liksom vara kamratuppfostran i vuxenupplaga, en “härdning”? “Sålla agnarna från vetet” - yadayada?

Ibland kan man undra. Jag undrar hur ofta vi fick höra “så här har vi alltid gjort” (ofta i samband med utantillärande av meningslösa saker som t ex aminosyrors exakta struktur, eller det faktum att vi skulle lära oss stundtals meningslösa labmetoder “hur man gjorde förr” utan att kursledningen tycktes inse att vi också skulle lära oss hur man gör nu, och det är lite mer och ofta anske lite mer avancerat än det där de gjorde förr) under bara de få terminer jag tillbringade i Uppsala.

I övrigt har jag haft en dipp igen då jag längtansfullt har bläddrat i Sobottan (och fått ta mig i hampan REJÄLT för att inte köpa en och annan svindyr flerkilosbok i fysiologi “bara för att den är kul att bläddra i”), men jag måste stå mitt kast. Mitt liv som medicinarpretendent är avslutat! Jag ska till och med sluta prenumerera på Läkartidningen - det är bara att inse att jag sällan tar mig tid att läsa den numera, och den är kanske bara mer och mer en falsk livlina till det liv som aldrig blev (och sanningen att säga är det liv som blev - som är, nu - alldeles görkul det också, men det hjälper inte under de där stunderna då jag vill ha parallella liv och göra/hinna ALLT).

Hej då, tidningen!