Dagens finaste ord
- - - ingen av dem jag älskar har någon annan obotlig, dödlig sjukdom än livet självt. Ibland trillar perspektiven på plats.
(Mårr, en av alla mina vardagsidoler)
Eventuellt låter det lite deppigt att bli till sig över orden “obotlig, dödlig sjukdom” om livet, men jag är allt annat än deppig (vår! V-å-r! VÅÅÅÅÅR!) och tycker mest att det är ett väldigt vackert om än (eller snarare “och”) pragmatiskt sätt att se på det enda vi egentligen kan vara säkra på här i livet. Punkt. (*
…och så är hon ju så jäkla duktig, Mårr. Vi var lika skräckslagna när vi började prata med varandra den där första veckan (jag vände mig om för jag hörde nån som talade omisskännlig värmländska, och där satt hon, söt som ett litet penntroll!) och nu är hon så långt på väg, det har gått så bra, hon är så bra. Cooooolt.
Jag hoppade som bekant av det där som Mårr visat sig ha sån otrolig fallenhet för, men är också toknöjd med läget. Just denna vecka känner jag mig OCKSÅ duktig, efter ett antal värmande ord av både yrkesmässig och privat karaktär. Tre olika människor lyckades tajma in fint beröm på en och samma vecka, fortsätter de så här blir jag 170 cm innan sommaren är här. Iallafall rent mentalt :)
Ros alltså inte bara till Mårr, utan också J1, J2 och E.
—
*) det mindre poetiska uttryckssättet lyder “livet är en sexuellt överförbar sjukdom med 100% dödlighet” - I love it. Skratta åt det du är rädd för.
Men åååååååå sivelivan, nu gråter jag ju - så FINT du pratar om mig och vad det värmer! Fina, fina du, jag blir så glad så jag vet inte var jag ska ta vägen.
Det bästa av allt, söta, är att vi har fortsatt ha kontakt och att du är nöjd med det du gör igen och att du får vederbörlig uppskattning - så glad att höra att det bidde bra med Det Nya!
Comment by Mårr — April 22, 2007 @ 10:29 am
Siv är inte bara intelligent, söt och rar som få,
hon har roliga skor och ett par väskor åxå,
gillar att läsa och är lagom lång i sin rock,
en fena i köket, och en riktigt bra kock….
Räcker det för att växa lite till?
-Tomas
Comment by Tomas — April 22, 2007 @ 12:04 pm
ja det var fint skrivet o dessutom så rätt, precis det hon skrev där var ju så klockrent!! just då skrev jag inget om det så det var tur du gjorde’t. nu blir jag nyfiken på vad du gör istället men det är väl möjligt att läsa sig till där antar jag.
Comment by vajlan — April 22, 2007 @ 1:25 pm
Mårr: jaaa. det är så ljuvligt att få ha dig här i stan ibland, synd bara att logementet är så attans trist.
Tomas: allt det där skulle ha suttit som en smäck om det inte vore för det där fällande faktumet att du aldrig ätit min mat ;)
…eller, hur var det på hemkunskapen? Men tack för att du satte cellerna i sving för att rimma så fint. Klar tentaläsningssmitning va? :-P
vajlan: jag återgick till det tidigare yrket, jag är teknik-konsult!
Comment by semestersiv — April 22, 2007 @ 4:49 pm
Förhoppningsvis ska jag ALDRIG mer till logementet, men jag hoppas vi har kontakt ändå! Vi HAR setts i andra sammanhang också ju (eller åtminstone försökt), men det blir tyvärr allt för sällan. I och för sig kommer du att veta var du har mig de närmaste åren - på CSK, sannolikt, med elektronisk fotboja och allt :)
Comment by Mårr — April 22, 2007 @ 5:00 pm
Öööhhh…. Maten ser god ut på bild… Ja, jag smiter från tentaskrivandet. Men jag står för raderna ändå.
-T
Comment by Tomas — April 22, 2007 @ 5:08 pm