Spinster and Spin(n)ster

Efter alla söderhaussande hit och dit (jag älskar söder, men när man ska hitta på bokstavsförkortningar som för tanken till NY eller London blir det småkomiskt för mig, söder är bra nog utan att behöva ha störrestadssuktande nicknames som SoFo etc) garvade jag rakt ut när jag såg kartan hos C. Cooooolt :)

—

Strax: stadspromenad med MG, sedan besök från Suz. På måndag inleds min sista semestervecka, det har som vanligt gått “alldeles för fort” (har ni hört det förr?) men samtidigt är det FINE, jag är jättenöjd med den här semestern. Inga tjusiga resor (tåg till Uppsala kvalar inte in va?), men mycket god mat, vila, bra böcker, sköna kompisgarv och allt annat som jag sätter högt i livet.

Och fr o m 1/8 är jag Tågmänniska for real. Tjohooooo! I love it.

(fast egentligen flockas de där rynkorna ännu så länge mest av allt mentalt, bara för att jag påminns att åren går, annars glömmer man det som alla vet så lätt så lätt)

Dags att byta körkort IGEN - gjorde jag inte det alldeles nyss…? Jag mötte ju Kärstin på posten när jag skulle hämta ut det den gången och… ja, ska det föreställa vara TIO ÅR sen? Hupp. Tiden går inte. Den springer. Tänk Justin Gatlin-fart.

Den fåraktiga minen hänger med, jag kan inte se ut på andra vis utan att göra grimaser tror jag, och det får man ju tyvärr inte göra på körkort sägs det - även om jag såg ett kul exempel på annan blogg för ett tag sedan (var det hos bengtsson.net tro? jo, det var det), men jag ville inte chansa. Jag gillar speciellt frisyren på min stressbild, med den sköna bullen på ena sidan. Det är där hjärnan väller ut lite extra ;)

Det var en jäkla dag det där. Jag hade rensat lägenheten och hade en del att hinna med innan jag skulle sprinta till Uppsalatåget. Kl 15.00 stoppade jag en tung bokkasse i cykelkorgen och hängde två likaledes TUNGA kassar med kläder och skor som jag skulle lämna in hos Röda Korset på varsin sida styret. Cyklade aningens vingligt ner till stan. Insåg utanför RK att de har sommarstängt i två månader. Ja, men OH så trevligt. Cyklade hem igen med kassarna (um, nä, jag orkade INTE dra runt på dem på stan), ställde ner dem i källaren, cyklade ner till stan igen, fixade körkortsfotot (svetten pärlade så vackert i pannan) och lämnade böckerna på bibblan innan jag cyklade hem ÄNNU en gång - stämplade in 15.35 - inte illa. Slänga i sig mat, springa till tåget. Jo, jag hann.

Kvällens godaste snacks/minimiddag:
Skär halvcentimetertjocka skivor halloumi, linda en baconskiva runt varje. Steker man “snällt” i stekpanna behöver man bara lägga ner skivorna på skarven och låta den “steka ihop”, vill man lägga dem på grillen kan man fästa skarven med en tandpetare. Både ost och bacon är salt i sig, så extra salt behöver du inte - däremot är det gott att dränka det hela i vitlök och dra några varv med svartpepparkvarnen över mästerverket.

För mig räckte det med fyra skivor - det är MÄKTIGT slask detta. Till halloumin åt jag en fräsch tomatsallad. Det salta och det friska gifter sig på ljuvliga vis! Jag saknade rödlök till tomatsalladen, hade ingen hemma, annars var det en perfekt liten kvällsmåltid.

Spana in Salts betongskola. Aaaaoooooaaaah, jag vill att hon ska vara husvakt snart igen! Det är så mycket lättare att palta runt med betongkladd när man har gott om plats och trevligt sällskap därtill.

Det är inte alla som tycker att det är kul att arbeta på semestern, men det gör jag! I fredags kväll drabbade vi (Suz, Fia och jag) stan (uff, ja UPPSALA alltså, inte Västerås tyvärr - men jag ska banne mig se till att det kondomas här också) iklädda dessa snajdiga t-shirts. RFSLs sommarkampanj heter “Colour of Love”, vi delar ut kondomer och information till unga (och inte alltid så unga). Klamydia (och många andra sjukdomar) ökar oroväckande snabbt igen, snabbare än någonsin faktiskt, och denna lömska sjukdom är inte helt sällan symtomfri. Trots denna skenbara “snällhet” kan den orsaka irreparabla skador hos både kvinnor och män, skador som i värsta fall leder till sterilitet.

Kondomer. Använd dem.

(äsch, jag hade för mig att det stod “säkrare 6 INSTRUKTÖR”, men det stod ju informatör ser jag nu när jag tittar närmare på bilden. Shucks. Det förklarar att jag bara fick två snuskiga förslag på hela kvällen. uff.)

Jobbet ledde f ö till mitt första besök på nation nånsin (trots att jag var medlem i V-Dala i flera år så lyckades jag aldrig gå på fest där)! Vakterna på Snerikes tyckte att vår mission var bra, så fick fick komma in och dela ut kondomer i drygt en halvtimme. Rickard - f d kollega - hade rätt den gång han en smula mopsigt (tyckte jag då) påpekade att en kvinna över 25 på nation känns som farmor-på-stan. Det var ungt, ungt, UNGT på tjejfronten, men sommarkvällar kanske är annorlunda än vanliga terminskvällar. Vad vet jag.

—

Veckans besvikelse var Xide strawberry desire. Den var inte ÄCKLIG, men inte speciellt god heller.

Jag köpte en varsin flaska (wohohooo, party! ;)) till Suzann och mig för att fira hennes semester. Två flaskor cider, inget jätteparty - icke desto mindre (…eller kanske just därför? ;)) ombads jag visa legitimation. Damen i kassan sa “DET var inte illa” när hon konstaterade att jag i kraft av varandes av årgång 1968 är nästan dubbelt så gammal som man behöver vara för att få handla i hennes lilla butik.

Systembolaget i Svavagallerian. Gotta love it.

—

…och här har vi fem enkla vägar till lycka en vanlig sommarsöndag:

- semester
- gräsmatta
- kaffetermos
- solsken
- Harry Potter and the Deathly Hallows

Vadå? Ska de komma med bilen och HÄMTA mig nu alltså?

—

Åh (igen) det är så skönt att det har löst sig. Nu missade jag tyvärr en trevlig kväll hos Kandidat Dropp (Ingenjören skulle också dit, det var nog ett år sen vi träffades alla tre senast), det var surt som [fula ord] men lättnaden över att ha fått hem Simba till sin matte överväger faktiskt det sura.

Husse tyckte att han blivit hiskeligt mager, då skulle han ha sett honom för två veckor sedan, innan jag började göda kissen med två mål mat om dagen. Jag tycker det syns skillnad bara på den här bilden och bilden från förra veckan - kolla bröstkorgen där, som den sticker ut.

Fast det blir tomt utan dubbelvälkomnande. Den senaste tiden har jag ju blivit bortskämd med att först få ett kungligt mottagande utanför dörren - sen ett lika fint innanför. Men Izzy är nöjd. “Ännu en kastrerad hankatt förpassad annorstädes” myser hon.

Herr Lindströms ägare är funna! De ska komma och hämta honom ikväll, det är så SKÖNT att det där löser sig, jag har haft så ont i magen för den där kissens skull. Precis som jag trodde så är han en innekatt, men han hade rymt vid en flytt och var sedan omölig att hitta. Gospojken. Jag kommer att sakna honom, men är överlycklig (inget mot vad hans matte var) över att han får komma hem igen.

Aaaooooah, jag kom in på alla de kurser jag sökte och då blir det till att sålla, ty 39 hp på en termin orkar jag INTE läsa vid sidan av jobbet. Bort med Människa-IT-Interaktion på Mittuniversitetet och en av projektledningskurserna, stannar gör däremot kognitionsvetenskap på LTU (en av böckerna till de första poängen på den kursen är “Cognitive Science: An Introduction to the Study of Mind” och den boken låter så spännande (dåliga betyg på Amazon till trots) att jag vill köpa den nu med en gång och tokläsa) och industriell ekonomi/logistik.

Nöje och nytta, precis som det ska vara. De kurserna tillsammans blir 24 hp, och det kan också bli i mastigaste laget med tanke på att jag jobbar väldigt mycket nu, men jag provar iallafall.

Jag LÄNGTAR till skolstarten! Aldrig är det så härligt att plugga som när man egentligen inte behöver.

Jag brukar säga att nyklippt gräs är sommardoften nummer ett, men den får nu svår konkurrens av lindblommor burna genom varm och fuktig sommarregnsluft. Varm fukt är en effektiv doftbärare.

Lindblommor doftar inte bara ljuvligt, jag tycker att de är så snygga också. Sköngröna (även om just de här var så ljusa att de snarere drar mot gult), subtilsnygga och diskreta. Man måste titta rätt noga för att se det fina och det är ju den bästaste sortens “fint”, eller hur?

(Japp, jag leker medvetet med underlig beskärning/alternativt skärpeläge, jag tyckte att det blev rätt… kul, gyllene snittet måste ju utmanas emellanåt ;))

Att gjuta betong var ju HUR kul som helst, men varför kommer alla riktigt bra idéer först idag? Vilken TUR att Salt är kvar i Stora Residenset i några dagar till, och att jag faktiskt är välkommen tillbaka. Det är väl inte direkt så att jag inbillar mig att jag ska bli en ny Hertha Hillfon, men nog ska jag kunna få till några grejor som både jag och mamma kan stå ut med att ha runt oss.

(mammor är bra på det viset, många av dem tycker att ALLT barnen gör är fint, t o m då dagisåldern med råge har passerats)

Jag hade kameran med mig, allt skulle ju NOGSAMT dokumenteras, men den fick aldrig ens komma ur väskan. Å andra sidan blir det roligare att plåta imorgon, när de färdigbrunna resultaten ska skådas. Igår såg det ut som följer:
* kladd
* en något större kladdhög
* kladdkladd
* en annan kladdhög.

Ja, ni hajar. KLADD helt enkelt.

Den första semesterveckan förflöt i nysandets, snörvlandets och sömnens tecken. Vecka två tycks [om man ska gå efter sysselsättningen hittills] bli extremsocial. Långhelg med flyttplock, massa tjöt och god mat hos Uppsalafamiljen, och nu iväg på nästa pyssel - betonggjutning i Förorten (sorry S ;)). Pysseltok som jag är så måste jag ändå medge att detta är helt outforskade marker för mig hittills, så det ska bli väldigt spännande att se vad vi kommer att producera (förutom livsvisdomar då - S, M och jag brukar vara bra på sånt). S och M (ej att förväxla med S/M :-D) är redan i full gång, så jag kommer att ha två fullgoda mentorer.

På återhörande, er pysselkorrespondent i alltet -
Siv

För den som inte anar det redan kan jag meddela att jag fortfarande är bitter över att ha missat Metallica-konserten igår. Nåväl - på ICA Maxi kostade alla deras (till och med det fantastiska svarta albumet från 1991) skivor 99:- styck, så jag kompletterade samlingen med Master of Puppets på CD. Attans bra städmusik, kan jag meddela. Izzy tycker däremot inte om den. Å andra sidan - hatar man musiken så FINNS det fler rum att lägga sig i *host*

Denna helg ska det flytt-stor-städas på annat håll också, jag ska delta med liv och lust men anar att den flyttande familjen ifråga INTE håller med mig om att Master of Puppets är bästa städmusiken. En del saker har de VERKLIGEN inte förstått (men jag gillar dem ändå ;)).

—

Boktokat har jag gjort, två böcker av den danska författaren Sara Blaedel på raken fick det lov att bli. Det var tur att jag följde instinkten och högg dem båda, för hennes historier är beroendeframkallande. 2006 släpptes “Pulver”, jag hade den hemma redan då men hann aldrig läsa den. Nu hittade jag dessutom “Kalla mig prinsessa” i snabblånehyllan, då slog jag till på båda. Är det något jag har/tar mig tid till på semestern så är det (helt oväntat, duh) att läsa.

“Kalla mig prinsessa” dyker ner i nätdejtandets värld, en serievåldtäktsman hittar sina presumtiva offer på internet och huvudpersonen Louises polare Camilla hamnar “som vanligt” i soppan. Lousie är polis, Camilla är journalist och mönstret är i (alla två, nåja :)) böckerna att Camilla är smart men vild och hamnar i soppor som Louise sedan får lösa, inte helt utan hjälp av den vilda Camillas näsblötor ändå - man kan inte få det ena utan det andra.

…och detta blev virrigt darrigt stirrigt för jag har inte alls tid att sitta här och skriva egentligen, duschen kallar. Well, både “Pulver” (mord i knarkträsk, men det gissade ni redan va?) och “Kalla mig prinsessa” är väldigt läsvärda för den som söker nya nordiska kriminalromaner att sluka.

Omärkt, inget halsband och mager som en skrika. Han har fått mat på en skyddad plats utanför mitt hus i snart en vecka nu, och jag spanar efter efterlysningar. Han är så kelig och trevlig, snart ringer jag Djurens vänner och frågar om de har plats till honom :(

Jag har försökt sammanföra honom med en viss annan kvinna, listiga människor med lite kunskaper om min bekantskapskrets kan nog gissa vem :)

(um, nej, han kan inte bo hos mig av ett visst svart, fyrbent skäl *harkel*)

Han kommer både när jag kallar honom Fredrik och Lindström, så han heter säkert nåt åt det hållet *nudge nudge*

Just nu har jag ungefär problem som Bitis. Nåja, jag har åtminstone lyckats tvätta idag. Alltid nåt.

…men OK, våren har varit intensiv, jag behöver slöa nu - det inser jag. Idag fick jag lulla runt på stan pinsamt länge innan jag kunde komma ihåg var jag hade ställt cykeln, och såna grejor kan jag behöva vila bort.

Jovan Rajs får stå för avkopplingen just nu. “Nordens farligaste kvinna” damp ner på bibblan (ja, inte kvinnan, utan boken) för några dagar sedan, det är väl en sorts essäsamling (om rättsmedicin i allmänhet och några specifika fall i synnerhet) och Rajs är som vanligt: underhållande men också en smula dryg. Boken är klart läsvärd, jag GILLAR när han är dryg, även om jag inser att ganska många av hans gamla kolleger med rätt stor sannolikhet suckar och himlar lite med ögonen åt det han skriver (det har han förmodligen gemensamt med en annan av mina bokfavoriter - Leif GW Persson :)).

Ordfront, Ordfront, ORDFRONT. Jag har sagt det förr, jag säger det igen: vilka lektörer de har, jag har fortfarande aldrig läst en tråkig thriller utgiven av detta förlag.

Karin Alfredssons “80° från Varmvattnet” stod där i bibblans hylla för nya böcker och glänste, snyggt omslag och vad menas egentligen med titeln…? Jag vände på den och läste baksidestexten, det behövdes inte många rader innan jag insåg att den här boken, den skulle med hem.

“I ett dike i Zambia förblöder en 14-årig flicka. I USA dör en domare i Högsta Domstolen under mystiska omständigheter.

I en svensk lägenhet möts tre aktivister för att ta emot beskedet om en katastrof. I en amerikansk buss försöker en ung kvinna fly från sin historia. I gräset utanför en barnmorskas hus bygger någon en häxpyramid.

Och i händelsernas centrum står Ellen Elg, svensk läkare med oklart uppdrag i Afrika.”

Huvudpersonen Ellen är svår att få grepp om - tycker jag om henne eller inte? - men det spelar ingen roll. Zambia, funderingar kring medicinsk etik och vår västerländska “hjälparådra” överhuvudtaget var delar av en kompott som fick mig att ligga vaken hela natten och sträckläsa. Det här är första delen i en serie och jag kommer att hålla uppsikt efter fler böcker.

…men är det en måste-äga-bok? Nej, inte för mig.

Det tror jag däremot att Kazuo Ishiguros bok “Never let me go” är. Norrköpingskan - den alltid lika stilsäkra! - tipsade, och den beskrivande texten (Never let me go är en skildring av tre barns gemensamma uppväxt, men också en skönlitterär kommentar till en vår tids stora etiska frågor: genetik och kloning. ) fick mig att falla som en fura. Ah, den finns som pocket, den ska jag ha. Kvällens stadspromenad får plötsligt ett mål. Mot Akademibokhandeln!

I detta nu står Duran Duran på scen och framför den fantastiska låten “Planet Earth” på Live Earth-galan och de är så jäkla bra att jag genast fick lov att fatta skivlådorna i hyllan för att bläddra fram mina gamla Duran-skivor för en revival - men visst ÄR det en smula ironiskt att Simon LeBon står och sjunger på en miljögala så fullpumpad med botox att han skulle kunna förgifta hela friskvattenreservoaren för en mindre stad om han drunknade i den ;)

Jag var ju tonåring förra gången det begav sig (ett ålderstecken så gott som något ;)), den gången var det de svältande som värnades. Folk svälter än, men miljön är trendig just nu, så - Live Earth it is. Nä, det där var kanske lite väl cyniskt och allt hänger samman och utan miljöräddning lever ingen alls i Afrika eller här och yada yada men visst är det lite sorgligt att det ska behöva bli trendigt att ta hand om saker, vare sig det är människor eller miljö.

INXS var bäst av alla den gången, jag saknar Michael Hutchence.
Jävla sätt att gå och dö sådär :(

—

Aaaaooouuuhaaaah, en stund senare är det Enrique Iglesias som intar scenen och jag har en ny miljölag här och nu: förbjud den karln att sjunga live någonsin igen, ty hans stämma är så falsk att den utgör en sanitär öronolägenhet i sig själv (aj aj aj, och jag med min stackars otit…)

—

Metallica är pur magi, de låter alltid fantastiskt bra live och fick de nu bara köra tre låtar så var det snudd på top choice att de valde tre låtar från det klassiska svarta Metallica-albumet från 1991. SKIIIIT också att jag inte har biljetter till konserten 12/7. Hetfield är kung nu och för alltid, trots att han har förvandlats till en lönnfet fabror Gråskägg.

En av mina konsultkolleger fick fatt i en biljett bara-sådär-hipp-som-happ från en polare som köpt på sig flera, och det som är otroligt frustrerande är att Tobias tycker inte ens att de är sådär värst jättebra - han bara går för att det är en kul grej och det blir säkert mycket folk (uhm, JA det blir det ;)). Jag har ödslat hundögon på honom i över en månad nu, till ingen nytta. Jag får ÄNDÅ inte köpa loss den där biljetten.

—

Eh, har ALLA utom trummisen i Spinal Tap peruk? Det ser banne mig inte bättre ut. Och det SER inte bra ut. Äh. Kult ändå.

—

Ja, eftersom jag gör tåg och tunnelbana for a living numera så är mitt miljöbudskap såklart enkelt: åk kollektivt, Tåg är Tufft :)

—

Yay, AFI är ju tokbra! Lyssa på myspace. Miss Murder är nog storfavoriten hittills.

Jag HAR sjungit den själv idag, men ni får en pekning till den lite mer tonsäkra versionen av mig :)

Semester till den 6/8 (…har jag åtminstone aviserat för säkerhets skull, men det kan bli återvändo till kontoret redan 1/8, det får vara OK det också). Jag minns inte ens när jag hade så lång semester senast.

“Jag är bara så rädd att jag har glömt nåt” sa jag, “Det har du inte, det vet jag” sa ljuvliga kollega J. Det är hans “fel” att jag blir anställd hos min uppdragsgivare fr o m 1/8, och en bättre mentor är svårt att få. Jag är så löjligt tacksam fortfarande, så det bara finns inte.

Jag har:
kul jobb
världens bästa katt
massor av pysselplaner inför semestern
coolaste kompisarna
en skön cykel
bästa kudden

Jag är en lycklig kvinna jag, ett helt 100% ickeironiskt konstaterande från Drottningen af Sarkasmer för en gångs skull.

Jag har också fortfarande snor fulla skallen, det står väl för dagens minus på lyckoskalan men med alla plus är det heeeelt OK.

…och tack för alla kameragrattis. Jag fotonördade massor med systemkamera, filter och t o m tillgång till eget labb (LYX) fram till 1989, så helt newbie är jag inte. Detta kommer att bli dyyyyyrt :)

Svettig dag med hög feber och öronsmärta, Lemsip klarade iallafall biffen så pass att jag kunde ge ut de sista systemrapporterna som ska iväg till kunden imorgon. Älskade Lemsip.

…och när jag nu väl hasat mig upp och klätt på mig så kunde jag ju lika gärna ta en sväng ut med Kompisen (se ovan, han har inget bättre namn än) också. Vi får se när jag törs lägga upp resultaten. Det är en besvärande situation att inse att kameran är mycket mer kompetent än jag är.

(Lapplandsbilderna nedan är tagna med min lilla IXUS 400 - TÄNK om EOSen hade fått följa med då ändå… fast det var besvikelsen över alla halvbra bilder som kunde ha blivit så ÄNNU mycket bättre med en “riktig” kamera som fick mig att äntligen slå till på E(r)OS <—- ha, jag tror minsann att han just fick sitt nya namn :-D)

Jag gör Salt sällskap i Springfield. En deprimerande syn, but that’s the state I’m in. Det fanns inga tantkjolar, annars hade jag naturligtvis haft en sån.

(ja, jag är ynklig idag med och bävar för vad jag ska orka efter lunch)

simpsonsmovie.com

Dötrött, dyngförkyld och extreeeemt semesternödig. Tre dagar kvar, tre dagar. Massor som måste bli färdigt på jobbet på dessa tre dagar, men sen: VILA!