blö blö bla bla
För den som inte anar det redan kan jag meddela att jag fortfarande är bitter över att ha missat Metallica-konserten igår. Nåväl - på ICA Maxi kostade alla deras (till och med det fantastiska svarta albumet från 1991) skivor 99:- styck, så jag kompletterade samlingen med Master of Puppets på CD. Attans bra städmusik, kan jag meddela. Izzy tycker däremot inte om den. Å andra sidan - hatar man musiken så FINNS det fler rum att lägga sig i *host*
Denna helg ska det flytt-stor-städas på annat håll också, jag ska delta med liv och lust men anar att den flyttande familjen ifråga INTE håller med mig om att Master of Puppets är bästa städmusiken. En del saker har de VERKLIGEN inte förstått (men jag gillar dem ändå ;)).
—
Boktokat har jag gjort, två böcker av den danska författaren Sara Blaedel på raken fick det lov att bli. Det var tur att jag följde instinkten och högg dem båda, för hennes historier är beroendeframkallande. 2006 släpptes “Pulver”, jag hade den hemma redan då men hann aldrig läsa den. Nu hittade jag dessutom “Kalla mig prinsessa” i snabblånehyllan, då slog jag till på båda. Är det något jag har/tar mig tid till på semestern så är det (helt oväntat, duh) att läsa.
“Kalla mig prinsessa” dyker ner i nätdejtandets värld, en serievåldtäktsman hittar sina presumtiva offer på internet och huvudpersonen Louises polare Camilla hamnar “som vanligt” i soppan. Lousie är polis, Camilla är journalist och mönstret är i (alla två, nåja :)) böckerna att Camilla är smart men vild och hamnar i soppor som Louise sedan får lösa, inte helt utan hjälp av den vilda Camillas näsblötor ändå - man kan inte få det ena utan det andra.
…och detta blev virrigt darrigt stirrigt för jag har inte alls tid att sitta här och skriva egentligen, duschen kallar. Well, både “Pulver” (mord i knarkträsk, men det gissade ni redan va?) och “Kalla mig prinsessa” är väldigt läsvärda för den som söker nya nordiska kriminalromaner att sluka.
