Spinster and Spin(n)ster

Roligast: Leif GW Persson orerade om den legendariske Bäckström. Om han var helt nykter ska jag dock låta vara osagt. Vi sena sextiotalister brukar kallas “den ironiska generationen” men Leif GW är The Master of Sarcasm.

Populärast: Christer Fuglesang - en arbetsseger för oss alla i nördsläktet.

Överallt: Jan Guillou - var man än vände sig så stod han där och talade i en mikrofon. Märkligt att en så liten människa kan vara så allomfattandeheltäckandeöverallt.

Rarast: Mats Jonsson, som lade ner klart mest möda på signering. Bonuspoäng för söt fru och dotter. Jag svepte Hey Princess på hemvägen (den räckte ungefär till Skövde :)). Jaa, den var bra.

Sötast: Lise Myhre

Jag modererade mina lustar ganska hårt - det blev bara sju pocketböcker, varav två är gåvor till andra. Duktigt av mig - men jag ångrar mig nu, jag borde ha köpt den också, och den, och den och den och den och DEN…

—

Helgens mest förtvivlade tandgnissel kom från mig, när jag insåg att min favoritbutik på Andra Långgatan (Ingrid bor på Tredje, så det var ju nära) inte har öppet på söndagar… Vi råkade passera när vi letade indisk föda på lördagskvällen, då såg jag följande i skyltfönstret:

VADÅ för gammal för sånt? Jag vill HA dem! Jag skiter i att döskallar numera är så utslitna (när Lindex har döskallar på sina babykläder är det ett Tecken, och det är inte ett Bra Tecken ;)) att de är pajiga, jag älskar dem.

“Jag har röda kalsonger” sa sweet J, som inte heller hittade nåt rött att sätta på överkroppen idag. Lalalala, alla bilder vill man inte ha i skallen när man sitter i en leverantörsaudit… Stencoola projektledare C bar också rött för Burma. Det var nog inget billigare än Gant eller möjligen Paul & Shark, men en dyr protest är också en protest. I övrigt var det tråkigt tunt med engagemang.

(jag har en vinröd tröja, that’ll have to do)

Vykortsterror kanske kan vara nåt? Ös på!

…skrev fru Fixig som tog/gjorde bilden, och jag tror banne mig att hon har rätt. Jag gillar min kisse. Typ. Kissen själv ser för stunden inte LIKA nöjd ut, men jag TROR att hon uppskattar mig tillbaka. Typ. (jag gjorde mig inte ens till, jag SER sådär fånsalig ut när jag kelar med kissen, för att inte tala om hur jag LÅTER :-O)

(där ser ni mina urinprovsgula köksväggar förresten - jag haaatar dem, men ids inte lägga pengar på min hyreslägenhet)

Jag har inte ens en röd tröja eller skjorta - jag får ta en vinröd.

Hur trött kan en människa bli? Ögongloberna känns halvkokta och fräser förtvivlat mot feberheta ögonhålor och jag tror att jag skulle kunna sova dygnet runt resten av vintern. I morgon är det audit med underleverantör från Annan Del Av Europa igen (men nä, inte samma som sist, när det skulle offereras “cock”). Efter jobbet ska jag sätta mig på tåget och åka till Ingrid i Göteborg, och det jag har sett fram emot så länge som en uuuuunderbar helg på bokmässan, god mat och massor av promenader och prat känns just nu mest som nåt jag gärna skulle byta mot en helg under täcket. Tågbiljetterna var emellertid dyra, men ändå inköpta på sånt snålvis att de inte återbetalas, så jag sätter mig nog snällt på tåget med Lemsip i väskan och hoppas att jag inte däckar alldeles hela tiden.

Min kropp terrar mig, men det var väl det enda den kunde göra. I måndags morse hade jag fortfarande inte somnat för natten när klockan var 06.00, till slut tar kroppen till feber för att sänka mig så att jag får nån form av sömn. Jag får inleda nån form av fredsförhandling med kroppen, men är ännu inte helt klar över det hela ska lösas. Hmpf.

/over and out, edert ynkel i alltet

En av mina mest meningslösa men svårförnekade ovanor är att spela Bejeweled 2 på king.com.
Vilken är din?

Fick nyss ett pysseltips från Suvi (”jag tänkte genast på dig” - vadåråskullejagvaraentekniknördeller? ;)) och det är bara fööör underbart för att inte sprida vidare till världen:
Smycken och småsaker av gamla datordelar

(Jag HAR ju faktiskt par tre datorer, tagentbord och skärmar i förrådet, så… tja. Allra helst vill jag ha en sån där ring med delete-knapp)

“Min väninna kuratorn tror inte på det där med freudianska felsägningar och det gör mig en smula betänksam. Tänk om det är ärftligt, eller kanske en slags Tourettes?

Tycker man plötsligt efter 45 att alla skämt som handlar om saker under bältet - är skitkul? Jag trodde bara det berodde på frustration…”

Annika Sundbaum-Melin bloggar igen, hon är himla kul (och väldigt snäll, hon krossade min föreställning om den tuffbitchiga journalisten för några år sedan när vi började kommunicera en smula i samband med hennes boksläpp av “Hon och Han“), nu är det bara till att tjata så att blogginläggen förblir frekventa. Hon är mer öppenhjärtig än de flesta och kan förmodligen avfärdas som snuskfixerad av den som vill, men hon äger stor humor och ett varmt hjärta och vem har aldrig varit, uff, frustrerad?

Freudian slips skulle ju aldrig förekomma här i min blogg. Aldrigaldrgialdrig. Öh. Uff. Inte på jobbet heller. Nej nej.

T ex inte den här gången.

Eller den här.

Och absolut inte denna gång

Första färdiga (i meningen både bränt och monterat) alstret efter fusingkursen. Alla som vet vilken färg det är på (mitt ena par) mina glasögon himlar med ögonen åt min matchningsfanatiska sida ;)

Jag blev grymt besviken över grejorna igår också, och inser att för ett kontrollfreak som jag är det där rätt kört när man inte har full kontroll över val av brännkurvor och liknande. Tråkigt nog så var det dessutom dåligt lim de hade fått fatt i till kursen (det hade de insett nu, sa de igår), så många av mina grejor hade limränder inuti som det inte skulle “kunna” bli egentligen. Några av grejorna blev bra, de ska monteras och delas ut vid väl valda tllfällen. De andra får ligga till sig, i väntan på att min besvikelse ska lägga sig. Om jag glömmer hur jag tänkte att jag ville ha dem så kanske de blir fina sen? ;)

Lim? De rekommenderade detta, från Classe i Insjön. Ska reka läget där nån av de kommande dagarna.

Första inlämningsuppgiften - den där ökända som jag skrev natt mellan lördag och söndag förra helgen - är godkänd, yay. Dags så att traska vidare utefter neuronerna (även om kommande uppgift mest av allt rör sig kring filosofiska teorier): Write a composition (in Swedish or English) about the philosophical approach to cognitive science. Discuss (a) the mind-body problem, (b) free will contra determinism, (c) the nature-nurture debate and (d) the question of consciousness and its relation to cognitive science.

Fri vilja kontra determinism är ju snarast en fråga man bör diskutera på en pub, över en väldigt god öl eller eventuellt en riktigt fin single malt. Synd att det är så långt till Luleå :)

Jag lånade Se upp för dårarna på bibblan i fredags, det är en småputtrigt trivsam film om-än-med-pekoralvarning (det är heeeelt OK, ibland kräver kroppen just detta!). I en framträdande och mycket hedrande biroll finner man ett antal av mina favvisar C20, det gjorde ju inte saken sämre ;)

—

Ah, Susanne tipsar om namnlistan för alla tågen - kult! En del av de inskickade motiveringarna får rent av en tår att leta sig ner på kinden, men så är jag trött, febrig och lättylad nu också.

(ja, små saker som egentligen inte alls är små, fast de tidvis skenbart kan te sig så jämfört med jorden-runt-resor, sexor på Sveavägen, Ferraris eller [insert valfri lyxgrej])

Efter tre veckors idogt gnoende på jobbet känner jag äntligen att jag orkar vara social igen. I förrgår: ljuvlig thebe-lunch. I går; fantastiskt och fascinerande lunchsamtal med kloka kloka exkollegan Anna-Karin. Bitar föll på plats och jag var en mycket gladare och snällare människa efter det. Tänk att hon “visste” att hon skulle ringa mig alldeles nu?

På kvällen en bit mat och en (ja, bara en, ändå var jag LÖJLIGT trött och avslagen i morse - jag antar iofs att sömnbrist kan ha en del med det att göra…) Newcastle med en hel jättebunt (vi var runt 30 st, kul med sån uppslutning) kolleger på BA. Småputtrigt, trevligt, men av de fem timmarna där var det kanske ändå ett femminuterssamtal som var det viktigaste. En stor knut i magen om inte löstes upp helt men… ja, den blev åtminstone lite inbäddad i rosafluff (ej att förväxla med underhudsfettet strax ovanför troslinningen) efter några dagars frustrerade ilsketankar. Allt. Ordnar. Sig.

(…om än alltid inte så snabbt som jag vill - men som jag en gång sa till vän och kollega J: “jag stod inte först i kön när Gud delade ut tålamodet, jag hade fullt upp med att skuffas med Stefan Schwarz i täten i den andra kön, där det handlade om underbensmuskulatur” :-/…)

Idag fick jag besök av Fru Fixig, som också hade Mor och Lillasyster Fixig med sig. Den där trojkan - de är så sköna, ni anar inte. Jag fick äntligen veta vad det hemliga pysslet var: Fru Fixig hade sytt en kudde till mig - av en avlagd stickad tröja med ett q-tecken på, underbaaaaaart :-D Maximal kultfaktor.

Izzy blev vederbörligen beundrad och kelad med, den här gången var hon mer social - senast Fru Fixig var stan så hade inte Izzy tid att ens hälsa på henne, på den tiden hade hon fullt upp med att hålla Fjant i skräck.

—

brända saker från vecka 1

Sista delen av fusingkursen imorgon - ääääntligen får jag se de sista (eller, jag kanske borde säga de senaste) alstren. Imorgon ska vi inte pillra med glasbitar, det blir bara montage av redan brända grejor, men DOCK: äntligen är jag så ostressad att jag orkar se fram emot det. Fru Fixig-gänget var betydligt mer förtjusta i första veckans alster än jag själv är, men det kanske är så: allt blir snyggare om man inte har en bestämd bild av hur det borde se ut.

—

Idag är det 26 år sedan pappa dog. Det känns underligt. 26 år sedan? Men, jag ÄR väl ungefär 26 år…? Nehej, inte det nej.

Jag kan inte bestämma mig för om det är sorgligt eller coolt, snyggt eller fult - men visst kommer det att bli maffigt med den gigantiska vindparken Borkum West som kommer att ligga mer än tio mil ut i havet utanför Tyskland/Danmark.

Jo, coolt, OCH snyggt (alla, ja, maffigt - kul att flyga över och se det från ovan) tror jag. Hur det påverkar havsmiljön, strömningarna (Golfströmmen, vår kära livlina) etc i havet kan man undra men det lär ju vara utrett på längden och tvären. Vindkraft är DYR kraft, men den är ändå att betrakta som nåt som är dumt att inte ta tillvara på.

Idag blev jag så fruktansvärt sur och besviken på nån jag tycker mycket om att jag måste lista tre bra saker för att inte alldeles trilla ner i surträsket:

* BWOs nya är riktigt riktigt kanonbra (”Hooked on a Danger” är favorit efter första genomlyssningarna)

* Cecilia skickade en bok som är mycket lovande

* Lia. Jag är begåvad med en del vänner som inte ens fattar själva hur goa de är (och andra som tror att de är goare än de är *lol*)

Uppsats ivägsänd till LTU. Vi får sannerligen hoppas att kursledaren har såväl öppet sinne som humor. Oh well.

Jag jobbar fortfarande för mycket. Jag får fundera på hur jag ska tackla det.

Idag sken solen och det var ljuuuuvligt ute, så jag lovade mig själv att jag skulle sluta rätt tidigt och ta en försiktig promenad (jag är fortfarande dyngförkyld, men lite LITE frisk luft blir jag säkert bara friskare av). Fast klockan blev ändå 18.30 innan jag låste upp cykeln utanför jobbet för att fara hem. Märkligt, tiden bara liksom gick.

Ut och promenera så snart post var sprättad, katt matad, returpapper hopsamlat etc - ah, klockan rasslade på och visade 19.10, nästan mörkt, och vad HÄNDE då efter denna soliga dag? Jo, när jag klev ut började det regna. Tack, vädret. Nu blev det vare sig hällregn eller långregn av det där, men lite småkomiskt var det. Hemma igen 45 minuter senare med fuktigt hår, och beckmörkt var det. Jaja. Höst. Det är höst. Vad jag säger om det betyder platt intet!

(höst dagtid = ljuvligt, höst = tidigt mörker, regn och blåst = icke ljuvligt)

—

Imorgon ska jag ringa på en större lägenhet i mitt hus - visserligen inte en trea (som jag egentligen längtar efter då ett gästrum/arbetsrum vore otroligt välkommet, men eftersom det bara är två treor på sju lägenheter så blir de sällan lediga) men en vindstvåa på 76 m2. Har aldrig sett den inuti, men den har balkong och på 76 m2 så BÖR man få bättre plats för förvaring, jobbhörna etc än på nuvarande 45. Hyran skulle isåfall öka med 1500:- men det är extremt överkomligt. Håll gärna en tumme!

nästa batch till ugnen (som TYVÄRR bor i Skultuna, surt tycker jag som saknar bil)

Andra fusingtillfället avverkat. Jag var trött som… [fula ord] eftersom jag skrev uppsats till kl fyra imorse (det var ju dumt, men orden fanns och jag kunde inte sova - så, ja). Cyklade sedan hem i kallt regn och nu är jag vrålförkyld igen. Ja men HÄRLIGT!

De där idiotsäkra bitarna som jag nästan hade monterat och slagit in som julklappar redan på förhand - ja, de blev bara pannkaka, skitfula (det anade ni nästan efter min sura inledning av texten va?). Tänk om, tänk nytt. Tänk inte alls. Långa stunder idag satt jag mest bara som en fågelholk och hade ingen aaaaning om vad jag skulle göra, eller hur, eller varför. Igår hade jag TUSEN idéer, men förra veckans resultat lade sordi på min pysselådra.

Nåja, det var kul ändå, men julklappar får jag nog försöka leta på mer traditionella ställen ;)

Nästa gång blir det inget mer glaspysslande, då ska vi bara få lära oss att montera smyckena - och det kan jag redan. Det jag däremot vill få tips om är idiotsäkert lim, inget jag har testat hittills har varit 100% bra, sedan får de gärna tipsa om ställen med bra priser på kedjor, hängen, remmar och annat. Tipset hittills har bara varit Slöjddetaljer, och bra priser? Njäää. Isåfall ska man nog gå ihop MÅNGA och beställa.

(bild på färdigbrända alster? *stön* nån dag när jag ORKAR)

Vad händer då mitt i natten, när jag borde sova eftersom jag ska upp på del två av fusingkursen imorgon?

Jo, minsann, nu rinner inspirationen till och jag har just tokskrivit halva uppsatsen till kognitionsvetenskapen, orden bara rann ur mig och boken ligger snudd på icke-konsulterad brevid mig (jag tror att den surar, men kanske bara lite, för jag har ju faktiskt konsulterat den förut och allt det som rinner ur mig nu är bok-orsakat men har skvalpat runt och bearbetats i bakgrundsprocess i två veckor). Det gäller att fånga tillfällena i flykten :)

Min digitalbox pajade i somras, jag tog det som ett incitament att i stort sett sluta titta på TV (tack SVT för att friidrotts-VM gick på SVT1/2 :)) bortsett från enstaka program och filmer på just SVT1/2 som är det enda jag får in utan boxen. Jag vande mig snabbt vid att lägga tiden på bättre eller åtminstone andra saker, och när folk frågat mig om “snackisar” som “Ensam mamma söker” eller “Idol” så har jag lugnt kunnat konstatera att jag sluppit titta på skräpet. Jag har kollat på DVD när jag blivit sugen på att få hela ryggen full av soffa.

(ja, man kan låta bli att titta ändå, men snackisar är snackisar och det är lättare att bli sugen om det finns kakor i burken än om den är tom)

Nu får jag väl se om mitt TV-motstånd håller i sig, för felet på min box var tydligen så allmänt utbrett att de nu ska bta alla boxar av samma fabrikat. Jag kunde ju tacka nej, men kabeln ingår i hyran, så *visslar* OK då.

Jag står inte ut. Jag MÅSTE resa nånstans snart.
Detta kanske? Vem ska man locka med?

—

Update: det optimala ressällskapet är tillfrågat och hon är väääldigt sugen, men bankkonto (hon är en människa som spar duktigt, men hon ska göra en fantastisk resa till Afrika i början av nästa år också) och inte minst chefer måste konsulteras och jag vågar inte riktigt hoppas. Flygskatten verkar bli flera tusenlappar - det förklarar varför den här typen av resebyråer rent vid en första anblick ser så mycket billigare ut än den traditionella sorten, antar jag.