första fusingvändan
(foto: Salt)
Sex timmar på kurs i fusing idag.
Aaaargh, vet ni hur frustrerande det är att behöva vänta en vecka på att få se hur det blir efter bränningen? Det tar ett DYGN att bränna skiten eh, grejorna, och det är tydligen otroligt svårt att prediktera hur det blir, kursledarna kunde vittna om både bra och dåliga överraskningar. Glaset drar ihop sig eller breder ut sig olika mycket, det lever ett liv för sig själv och det är väl tjusningen i det hela. Det är himla mycket som hänger på hur man bränner, så som varandes kontrollfreak känns det inte HELT bra att nån annan ska bära iväg grejorna, skjutsa dem i en skumpig bil, flytta dem till brännungnen samt välja brännkurva. Man limmar ihop grejorna innan de bränns, men limmet funkade väl lite SÅDÄR, det var otroligt svårt att få grejorna att fästa och det mesta kändes som om det låg och klirrade löst :-/
Nästa vecka ett sextimmarspass till, med delvis nytt material. Då får vi se vilka misstag man får lov att lära sig av…
(Salt skriver betydligt mer, som den flitiga människa hon är!)
