Spinster and Spin(n)ster

Jag står inte ut. Jag MÅSTE resa nånstans snart.
Detta kanske? Vem ska man locka med?

—

Update: det optimala ressällskapet är tillfrågat och hon är väääldigt sugen, men bankkonto (hon är en människa som spar duktigt, men hon ska göra en fantastisk resa till Afrika i början av nästa år också) och inte minst chefer måste konsulteras och jag vågar inte riktigt hoppas. Flygskatten verkar bli flera tusenlappar - det förklarar varför den här typen av resebyråer rent vid en första anblick ser så mycket billigare ut än den traditionella sorten, antar jag.

Mina ögon läser ihop ord från olika rader till ett - jag drog nyss häftigt efter andan när Fredrike Lantz plötsligt dök upp i gmail-kontaktrutan men det var ju inte hon (no shit), det var (en annan) FredrikA och Henrik Lantz som var inne samtidigt “sida vid sida” och hjärnan spelade mig ett spratt.

Det är helt sjukt, det är mer än nio månader sedan Fredrike dog, men jag glömmer fortfarande att det är så flera gånger i veckan. “Ha, den här borde Fredrike läsa/den här kursen skulle F älska/ska jag köpa den här till F?” och nån sekund senare kommer insikten “nej just nej”. Weird.

Det var likadant lång tid efter att Kent hade dött också, men nu är det lugnare. Han dyker iofs upp i tanken nån gång i veckan ändå.

Det är väl så att de båda kommer upp för att de var intresserade av så “påtagliga” saker; pyssel (F), böcker, filosofi - saker som är lätta att diskutera, som jag ser ofta och som vi hade gemensamt.

Men ändå.

Ambivalens 1: jag har två ursnygga och varma ullkappor, en grå och en grön. Jag längtar efter att använda dem, men samtidigt angstar jag över tanken på den för mig så förhatliga årstid då det är kallt nog att använda dem. Ouch.

Ambivalens 2: på hallmattan landade en avi om stort och tjockt kuvert, “kom-å-hämta!” 1) exalterad: ååååh så spännande, vad kan det vara? 2) otålig: aaaargh, men nu när jag är så feberfrysig att jag inte vill sticka näsan utanför täcket?

I-landsproblem.

Tredje i-landsproblemet är att jag är så nyfiken så jag inte vet vart jag ska ta väääägen när det gäller mina fusingalster. Hur ska jag stå ut tills på söndag med att få veta hur de blev som färdigbrända? När design-genomgången nu är överstökad så pallar jag äntligen att börja tänka på annat än bara kundkommentarer igen, så nu ploppar en hel del nya idéer upp. Måtte febern ge sig tills på söndag.

Från Bondfilmer till inbundna klassiker (till pocketpris), Expressen fortsätter att försöka höja upplagan genom medskick. Jag äger redan ganska många av de här (hälften räknade jag efter nu, men de är i tafflig stundtals sönderfallande pocketvariant), men jag kommer absolut att nappa på några böcker i listan.

——–

När design-genomgången var över (ja, igår) så däckade jag och en bunt andra på jobbet i samma feber-med-ont-i-halsen. Jag antar att adrenalinet höll oss uppe till det alldeles var färdigt. Människokroppen är märklig och fantastisk.