it’s just the little things
(ja, små saker som egentligen inte alls är små, fast de tidvis skenbart kan te sig så jämfört med jorden-runt-resor, sexor på Sveavägen, Ferraris eller [insert valfri lyxgrej])
Efter tre veckors idogt gnoende på jobbet känner jag äntligen att jag orkar vara social igen. I förrgår: ljuvlig thebe-lunch. I går; fantastiskt och fascinerande lunchsamtal med kloka kloka exkollegan Anna-Karin. Bitar föll på plats och jag var en mycket gladare och snällare människa efter det. Tänk att hon “visste” att hon skulle ringa mig alldeles nu?
På kvällen en bit mat och en (ja, bara en, ändå var jag LÖJLIGT trött och avslagen i morse - jag antar iofs att sömnbrist kan ha en del med det att göra…) Newcastle med en hel jättebunt (vi var runt 30 st, kul med sån uppslutning) kolleger på BA. Småputtrigt, trevligt, men av de fem timmarna där var det kanske ändå ett femminuterssamtal som var det viktigaste. En stor knut i magen om inte löstes upp helt men… ja, den blev åtminstone lite inbäddad i rosafluff (ej att förväxla med underhudsfettet strax ovanför troslinningen) efter några dagars frustrerade ilsketankar. Allt. Ordnar. Sig.
(…om än alltid inte så snabbt som jag vill - men som jag en gång sa till vän och kollega J: “jag stod inte först i kön när Gud delade ut tålamodet, jag hade fullt upp med att skuffas med Stefan Schwarz i täten i den andra kön, där det handlade om underbensmuskulatur” :-/…)
Idag fick jag besök av Fru Fixig, som också hade Mor och Lillasyster Fixig med sig. Den där trojkan - de är så sköna, ni anar inte. Jag fick äntligen veta vad det hemliga pysslet var: Fru Fixig hade sytt en kudde till mig - av en avlagd stickad tröja med ett q-tecken på, underbaaaaaart :-D Maximal kultfaktor.
Izzy blev vederbörligen beundrad och kelad med, den här gången var hon mer social - senast Fru Fixig var stan så hade inte Izzy tid att ens hälsa på henne, på den tiden hade hon fullt upp med att hålla Fjant i skräck.
—
brända saker från vecka 1
Sista delen av fusingkursen imorgon - ääääntligen får jag se de sista (eller, jag kanske borde säga de senaste) alstren. Imorgon ska vi inte pillra med glasbitar, det blir bara montage av redan brända grejor, men DOCK: äntligen är jag så ostressad att jag orkar se fram emot det. Fru Fixig-gänget var betydligt mer förtjusta i första veckans alster än jag själv är, men det kanske är så: allt blir snyggare om man inte har en bestämd bild av hur det borde se ut.
—
Idag är det 26 år sedan pappa dog. Det känns underligt. 26 år sedan? Men, jag ÄR väl ungefär 26 år…? Nehej, inte det nej.
Men det vet du väl att tiden är förunderlig, vissa saker har en högre fart (som barns uppväxt, tid som gått sedan man slutade skolan och dylikt) medan andra saker går i betydligt lägre hastighet (som ens egen ålder). Det ligger inget motsägelsefullt alls i detta, det bara ÄR så!
E (som är allt mellan 15 och 26 år)
P.S Jag gillar den där långa grunkan på bilden, den med den gröna metmasken i. Det var säkert inte det du tänkte dej att det skulle bli men det blev himla fint iallafall! D.S
Comment by Molina — September 23, 2007 @ 11:05 am
Molina: Ja, sådär är det ju! Einstein visste ;)
Just den grunkan är rätt OK. Jag funderar på att montera den på ett hänge, sätta rasket på ett ganska tajt läderband och prångla på det som post-fölsedagspresang på en mörk tjej jag känner som nyss fyllde 41.
Comment by semestersiv — September 23, 2007 @ 11:12 am
41-åringen ses nu applådera och hoppa upp och ner i någon slags glädjedans! :0)
Comment by Molina — September 23, 2007 @ 11:35 am
Vad ROLIGT! Fast alltså, jag bör förvarna om att masken är inte svart som den nästan ser ut på bilden (jag vet att du precis som jag är en svart-fia ;)) utan mörkt mörkt mossgrön. Är det OK?
Nu ska 39-åringen bara gå till Classe i Insjön och köpa UV-lim!
Comment by semestersiv — September 23, 2007 @ 8:29 pm
Hmpf, jag SER väl att det är en grön mask! :0) Det matchar ju mina gröna perfekt vill jag påstå!
Comment by Molina — September 24, 2007 @ 3:15 pm
Ja men JAAAAA! Självklart!
Comment by semestersiv — September 24, 2007 @ 5:57 pm