Bokmässan 2007 i snabbform
Roligast: Leif GW Persson orerade om den legendariske Bäckström. Om han var helt nykter ska jag dock låta vara osagt. Vi sena sextiotalister brukar kallas “den ironiska generationen” men Leif GW är The Master of Sarcasm.
Populärast: Christer Fuglesang - en arbetsseger för oss alla i nördsläktet.
Överallt: Jan Guillou - var man än vände sig så stod han där och talade i en mikrofon. Märkligt att en så liten människa kan vara så allomfattandeheltäckandeöverallt.
Rarast: Mats Jonsson, som lade ner klart mest möda på signering. Bonuspoäng för söt fru och dotter. Jag svepte Hey Princess på hemvägen (den räckte ungefär till Skövde :)). Jaa, den var bra.
Sötast: Lise Myhre
Jag modererade mina lustar ganska hårt - det blev bara sju pocketböcker, varav två är gåvor till andra. Duktigt av mig - men jag ångrar mig nu, jag borde ha köpt den också, och den, och den och den och den och DEN…
—
Helgens mest förtvivlade tandgnissel kom från mig, när jag insåg att min favoritbutik på Andra Långgatan (Ingrid bor på Tredje, så det var ju nära) inte har öppet på söndagar… Vi råkade passera när vi letade indisk föda på lördagskvällen, då såg jag följande i skyltfönstret:
VADÅ för gammal för sånt? Jag vill HA dem! Jag skiter i att döskallar numera är så utslitna (när Lindex har döskallar på sina babykläder är det ett Tecken, och det är inte ett Bra Tecken ;)) att de är pajiga, jag älskar dem.
