Spinster and Spin(n)ster

“Nej, du ska inte jobba på en söndag. INTE! Hör du vad jag säger?”

(hon överskattar sin fysiska vikt, hon den där hårbollen)

Man kan inte säga annat än att Månpocket är snabba. “Hej alla, Burma, vi måste gräva fram nåt om Burma, snabbt som tusan innan folk tröttnar” (ja, inte är det mycket prat om Burma denna veckan, det har de rätt i). Jesper Bengtssons bok “Granatklockorna i Myitkyina” från 2006 kom upp. Eftersom vi medel-Svenssons i gemen inte har koll på att Myitkyina ligger i Burma ändrades titeln för säkerhets skull, så att boken formligen skulle studsa ut från hyllan. Jesper fick skriva ett rykande färskt förord med kommentarer till händelserna i september i år.

Smart. Och inte alls dumt på andra vis heller, boken är intressant och får den mer uppmärksamhet nu än den fick tidigare så är det väl bara bra (det är ett sånt där textmässigt kollage som jag bara älskar - reseberättelse, historia och allmänbildning [visste ni att George Orwell egentligen hette Eric Blair och var polis i Burma nästan trettio år innan han skrev 1984?] i största allmänhet), men grejen är att det doftar lite unket om att Månpocket skriver att en krona per såld bok går till tidsskriften The Irrawaddy och får det att låta som nåt behjärtansvärt - men kom igen nu Månpocket - en spänn? Detta är en bok på strax över 300 sidor, den säljs i prisklass F (en av de högre prisklasserna) och Månpocket går oförskämt bra, SKA de nu vara så fina i kanten kan de baske mig ge åtminstone en tia per såld bok, annars luktar det bara löje. Vill de verkligen stötta saken och den här boken i sig inte klarar av att dra in stålers så att de har råd med den där tian så kan de säkert sno lite vinst från nån av alla deckarna de har på topplistan och skicka ner också.

Vad det där landet har råkat ut för, det är helt otroligt. Och vi må fnysa åt den burmanske diktatorn Than Shwe, men här har vi ännu ett land som skövlades av oss européer under kolonialväldesåren, och som skövlas av utländska intressenter än i dag. Jag har inte läst ut boken än, och orkar inte ens analysera (…sönder, som man så ofta gör när journalister skriver böcker ;)) språk och text i sig - den bara trollbinder mig alldeles oavsett, med sitt sammelsurium (här använt som nåt positivt :)) av historier, människor och intryck.