Spinster and Spin(n)ster

En månad kvar till flytt, och drömmarna intensifieras. Hur ska jag möblera? Hur mycket vill jag kosta på en hyreslägenhet? Inget fixande kommer att betalas av hyresvärden, men köket ser för bedrövligt ut så det skulle jag vilja kosta på mig att fixa själv. Tapeterna är fula i sig, de är dessutom otroligt fettfläckiga, en STOR brun fettblaffa ovanför köksfläkten.

Hittade en idé som jag föll pladask för - det handlade om att göra en fondvägg.

Väggen/väggarna målas i helmatt väggfärg, sedan gör man mönster med hjälp av schablon och halvmatt trälack! Diskret mönster, man kommer inte ens att notera det i alla ljus, men ibland glimrar en ranka (eller vad man nu väljer för schablon) till. Låter jättesnyggt tycker jag.

Jag är sugen på mattgrå väggar, och detta halvmatta genomskinliga mönster på en ganska liten “sidvägg”. Yay. Jag VILL!

“When the going gets tough, the tough goes shopping”

(Fab5)

(själv är jag dock en svårartad snåljåp som väntar nån/några veckor till, när det blir halva reapriset. det är då jag shoppar upp mig på nattlinnen, tofflor, strumpor och annat galaglammigt :))

Bäst med julen 1: Vi enades om att nu när det äntligen kommer ett RIKTIGT barn till familjen (den som tidigare var yngst, min 31-åriga systerdotter, har en väldigt stor mage :)) så ska vi göra det jag försökt införa i många år: vi vuxna köper inte en massa julklappar till varandra. Bäbisen ska ha, men vi andra - nej. ÄNTLIGEN!

Bäst med julen 2: Sömn. Sömn sömn sömn! Det var precis vad min kropp ville ha, och jag kände mig alldeles tokfrisk i fyra dagar, sen fick jag ont i halsen igen men icke desto mindre är jag mer o-förkyld nu än jag nånsin varit sedan i slutet av september!

Bäst med julen 3: Mammas badkar. Astorkärlek. Trevligt umgänge.

Trevligaste helgläsningen: Jeffrey Eugenides maffiga tegelsten Middlesex.

—

…SÄMST med julen: Benazir Bhutto skjuten. Fan i helvetes helvete!

God jul!

I dessa julgodistider blev allt lite förvirrande för brittiske kollegan Chris. Han är riktigt bra på svenska, men alla uttryck har han inte hunnit plocka in i skallen ännu.

Han tog med mig till godislådan från en av våra konsulter och pekade.

“Smaka BUMS!” stod det.

“Smaka” vet han vad det är - men… “what is BUMS in Swedish?”

Well well. Vilka var det nu - Filip och Fredrik, va? Åt inte de bitar av Fredriks rumpa i nåt av programmen den här säsongen?

Chris slapp i alla fall. I våran låda var det BARA vanligt godis, som han fick order att smaka “med en gång” istället. Slutet gott, allting gott (även om godisöverdos denna vecka gör att godis snart inte ens ÄR gott)

Universum har alltid fascinerat mig, jag borde nog ha pluggat rymdfysik trots allt ;) Nu nöjer jag mig med att plöja Hawking och allehanda tidningsartiklar. Dagens happening är “Den dödliga rymdstrålen” som ATTACKERAR oskyldiga små gulliga fluffiga mysplaneter (va! kan man inte sätta nån ÄNNU smarrigare dokusåpeinspirerad rubbe? jag saknar de klassiska orden “-chock”, “kränkt” och “rasar” - “Planetens närmaste måne rasar över dödschocken - Jag känner mig så kränkt!”:))

Bäst av allt är Neil deGrasse Tysons lilla slutkläm:
“– Och undvik svarta hål om du kan. “

DET ska bli mitt nyårslöfte 2008. Jag ska gå runt och nogsamt undvika svarta hål varje dag! That’s a promise!

Jag lever och har nästan hälsan (vrålförkylningen överlever både penicillin och allehanda snoksprejer), men det är mycket av allt och bloggen kommer på sista plats i prioritetsordningen (äsch, putsa fönster kommer möjligen snäppet efter).

Jag vill i alla fall rekommendera årets i mitt tycke godaste glögg: Dufvenkrooks Special, med en hint av Arran. Mums!

Huäääääää. Man ska inte vara VE i ett stort projekt samtidigt som man ska förbereda en stor design-genomgång i ett annat (ja, det blir så nu en period medan jag ska fasas ur gamla projektet). Kunden från andrasidanjorden (gamla projektet) kommer på torsdag - jag fick fyra sidor kundkommentarer i min hand att besvara, öh, IGÅR. Ah, jag hade hela daaaaaagen på mig att finna svar samt göra presentation. Fint. Inte.

I dag gick jag runt och presenterade mannen som ska bli min efterträdare i gamla projektet (en teknologie doktor minsann, hupp), när vi kom till projektledargänget fick jag fullständigt hjärnsläpp. Jag skulle berätta om han som är VE i DET projektet, han som just har legat på operationsbordet och… men, hjälp, vad HETER han?

“Öh, Conny, hjäääälp - vad heter han??”

“Vem?”

“Ja, men han den gråhårige som brukar sitta där i hörnet?”

“Menar du JENS?” sa Conny och tittade på mig som om jag kom från Mars.

Jag förstår honom. Ja, jag menade Jens. Jens som helt klart är på topp fem av de kolleger jag har haft mest att göra med, och på topp tre av de jag tycker mest om i hela hela huset. Jens. Plötsligt var alltså denna min favoritmänniska reducerad till “han den gråhårige i hörnet” i min trötta skalle.

Jag behöver julledigt. Jag behöver VERKLIGEN julledigt.