Vad tar ni för valpen där i fönstret, voff voff
Huäääääää. Man ska inte vara VE i ett stort projekt samtidigt som man ska förbereda en stor design-genomgång i ett annat (ja, det blir så nu en period medan jag ska fasas ur gamla projektet). Kunden från andrasidanjorden (gamla projektet) kommer på torsdag - jag fick fyra sidor kundkommentarer i min hand att besvara, öh, IGÅR. Ah, jag hade hela daaaaaagen på mig att finna svar samt göra presentation. Fint. Inte.
I dag gick jag runt och presenterade mannen som ska bli min efterträdare i gamla projektet (en teknologie doktor minsann, hupp), när vi kom till projektledargänget fick jag fullständigt hjärnsläpp. Jag skulle berätta om han som är VE i DET projektet, han som just har legat på operationsbordet och… men, hjälp, vad HETER han?
“Öh, Conny, hjäääälp - vad heter han??”
“Vem?”
“Ja, men han den gråhårige som brukar sitta där i hörnet?”
“Menar du JENS?” sa Conny och tittade på mig som om jag kom från Mars.
Jag förstår honom. Ja, jag menade Jens. Jens som helt klart är på topp fem av de kolleger jag har haft mest att göra med, och på topp tre av de jag tycker mest om i hela hela huset. Jens. Plötsligt var alltså denna min favoritmänniska reducerad till “han den gråhårige i hörnet” i min trötta skalle.
Jag behöver julledigt. Jag behöver VERKLIGEN julledigt.
