Ljuvlig sol på Björnön i dag, tappra istappar klamrar sig fast på vassen vid strandkanten så länge det går. Vackert glitter, kanske ett ganska bra sätt att dö om man är istapp.
Jag är en tapper tant dessutom. Gamla trötta tanter borde akta sig för att ge sig ut i milspåret med unga män som tränar fem gånger i veckan, men va tusan ;) Det gick ju det med.
Izzy har adopterat ett nytt husdjur - han heter Kristoffer och är av arten människa. Jag biföll hennes beslut, jag måste säga att han är rätt mysig faktiskt. Dessutom så är det skönt att ha nån som gärna diskar, bara jag lagar maten ;)
(ja, han har fler fördelar också, men vi delar inte med oss av mer än så. Vi är lite hemliga av oss Izzy och jag)
Jag borde ha tröttnat för länge sedan, men den hänger sig kvar i bakhuvudet: Apologize - den bästa låten jag hört på länge, LÄNGE.
—
Jag vet inte om man är lite lätt överarbetad, begynnande senildement eller en förmodat kronisk slarvmaja om man halvt letar ihjäl sig efter en kjol och inte hittar den på två dagar för att den…
…hänger prydligt upphängd där den BORDE hänga, i kjolgarderoben. Suck.
Man ska överraska sig själv, tänker jag ofta. Jag ska överraska mig själv (därtill “oftare”). Alla borde prova (därav “man” i första meningen).
I går blev det bara i en kovändning så att jag följde med Syrran Surr och Molina ut på oväntat lördagsbus. En lugn kväll, men med ett mål: Sigurdsgatan 25 (det som förr hette Village här i Västerås). Det var - rätt ut - ett jäkla ös. Ebbot har guld i strupen, men hur länge håller han? Han ser inte ut att ta så där värst bra hand om sig själv, men vad vet jag.
“Perfect Day” var alldeles, ja, uff, perfect (kunde inte låta bli) och trummor och orgel allena lät långt mindre absurt än jag på förhand befarade.
Det mest absurda var väl att Patrik Arve krälade runt scenen med en kamera i högsta hugg. Det var inte sällan han tog mer plats än bandet, och det är ju lite… synd. Något i kohohohooonstnäääärligt i framtagande förstås, men, ja, man ska nog ha tagit åksjuketabletter innan man klarar av att se den filmen sedan. Dogmafilm, nån? ;)
Tråkigt nog var det knappast mer än sextio pers där. Synd. Det var en väldigt trevlig kväll, i all sin enkelhet.
Qingdao - flytta dit eller inte? Resor då och då, ja visst, men på minst-ett-år? Huäää, ingen aning.
2008 är det tio år sedan jag arbetade i Kina första gången. Då var jag låååångt i nordväst, i Jiayuguan, Ghansu, Gobiöknen. Kinas fattigaste provins. “Mina” kineser som jobbar hos oss i Sverige i några månader nu kan bara inte FATTA att jag varit där - för dem är det som en sagoplats, man bara åker inte dit. Det är bushen tiofalt.
I Qingdao finns strand och Starbucks. En hygglig bokhandel. Mycket grönt. Berg. Ja, det är vackert. Men…
(dessa men)
Jag måste inte bestämma mig nu, men nån gång under våren.
Coolast strax före jul var att jag under en telefonkonferens med systerbolaget i Kina lyckades skämta
1) på kinesiska
2) och få dem att fatta, OCH gapskratta
Detta stora, fascinerande, skrämmande och fantastiska land.
Jag har en del att fundera på.
Get free blog up and running in minutes with Blogsome | Theme designs available here
