reservationslistan, 080411
Jag hänger inte med något vidare längre, men here goes, jag väntar just nu ivrigt på att få lägga tassarna på följande böcker:
Blædel, Sara, Bara ett liv
Kallentoft, Mons, Sommardöden
Kärnborg, Ulrika, Myrrha
Lapidus, Jens, Aldrig fucka upp
Östlundh, Håkan, Blot
—
Spridda skurar av “men oj titta, halva reapriset” drabbar mig fortfarande. Idag, Åhléns, Fallen av Joyce Carol Oates. 39:-, måste ha.
“En man klättrar över skyddsräckena och kastar sig ut i Niagara-fallen. Han är nygift och har lämnat sin brud kvar i det stora hotellets bröllopssvit. Ariah Erskine, den övergivna, väntar i sju dagar och sju nätter vid fallen på besked om att hennes makes kropp har återfunnits. Ännu inte änka. Under hennes tröstlösa likvaka börjar en osannolik ny kärlekshistoria spira. Hon möter en förmögen jurist som blir betagen i hennes märkliga, världsfrämmande blick och tunna rödlätta hår. Det är så det hela börjar på 1950-talet med de mörkt olycksbådande fallen som bakgrund.”
Hon trollbinder som vanligt från sida ett, efter trettio sidor ser jag ett lysande filmmanus framför mig. I huvudrollen en ung Nicole Kidman, ni vet medan håret ännu var ett otämjt rött krus, näsan spetsig och ickeperfekt. Det där jagade uttrycket hon hade i Lugnt vatten 1989. Nä, jag vet, man kan inte spola tillbaka och göra en film 2008 med en Kidman anno 1989, men nog kan man få dröm-casta.
Det har talats Nobelpris i samband med Oates i så otroligt många år nu. Hon är 70 år, kan nån vara så vänlig och ge det till henne medan hon ännu har nån glädje av det?
Tack på förhand, hälsar frustrerad Oates-beundrarinna.
